Rädsla för ny flyktingström bakbinder EU

Europa fördömer Turkiets invasion i Syrien. Men mycket mer än så kommer man inte att göra.

EU sitter på dubbla stolar. Tar man i för hårt riskerar man att Turkiet hämnas med en ny flyktingström till Europa.

Hotet har hela tiden legat där mer eller mindre uttalat. Nu tar president Tayyip Erdogan bladet från munnen och säger det som Europa hela tiden ändå vetat.

– Om ni beskriver vår operation i Syrien som en invasion öppnar vi dörrarna och skickar 3,6 miljoner flyktingar till er.

I valet mellan att hjälpa de syriska kurderna mot Turkiet och att slippa uppleva en ny flyktingström à la 2015 så är valet för Europas ledare enkelt. Hur väl medvetna de än är om kurdernas insats för att besegra Islamiska staten militärt och krossa deras kalifat så är det viktigare att hålla flyktingarna borta från Europa.

Därför hör vi en hel del fördömanden från Europas ledare över Turkiets invasion som syftar till att skapa en bred buffertzon mellan Turkiet och embryot till den kurdiska stat som de facto etablerats i norra Syrien.

Trots att mig veterligt inga attacker gjorts från de kurdiska områdena i Syrien in i Turkiet så betraktar president Erdogan kurderna som en hot mot landets säkerhet. Detta eftersom det finns ett samarbete mellan den syriskkurdiska milisen och PKK, en av EU terrorstämplad kurdisk grupp i Turkiet som krigar mot centralregeringen.

En fråga om överlevnad

EU sitter i en svår sits eftersom man är beroende av Turkiet för att hålla nere antalet flyktingar som tar sig över östra Medelhavet till Grekland. 2016 ingick EU ett avtal med Turkiet som innebär att turkarna stoppar flyktingströmmen i utbyte mot rundlig ekonomisk ersättning, sex miljarder euro under tre år.

Avtalet knakar dock i fogarna. Turkiet vill ha mer pengar och vill att ersättningen går direkt till statskassan i stället för till flyktingarna och organisationer som hjälper flyktingarna med boende, hälsovård med mera.

För EU är flyktingfrågan en fråga om överlevnad. Ingen annan sakfråga hotar på samma sätt att bryta sönder unionen. EU har i flera år försökt enas om en gemensam flyktingpolitik men gått bet för att motsättningarna är för stora.

En ny kaotisk flyktingström skulle innebära ett hot mot alla politiker som sitter vid makten i EU:s 28 medlemsländer eftersom flyktingmotståndet är så stort i de flesta hemmaopinioner.

Flyktingströmmen över Medelhavet från Turkiet har den senaste tiden ökat. Ett sätt för Turkiet att visa att de när som helst kan vrida på flyktingkranen mot Europa.

Dubbelmoral

Turkiet har under lång tid velat bli medlem av EU. I början var många av Europas ledare positiva men i takt med att Erdogan utvecklats till en alltmer auktoritär ledare har entusiasmen dämpats markant. I dag framstår ett turkiskt EU-medlemskap som mycket avlägset.

Relationerna mellan EU och Turkiet är därför inte de bästa. Men inte minst Europas informella ledare Angela Merkel är mycket mån om att flyktingavtalet med Turkiet ska hålla.

Därför finns det en gräns för hur mycket Europa kan motarbeta Turkiets invasion och samtidigt räkna med att Erdogan ska följa flyktingavtalet.

Det kan ju också uppfattas som en form av dubbelmoral när EU kritiserar Turkiets planer på att flytta två miljoner syriska flyktingar till den buffertzon man nu upprättar när EU inte är berett att lyfta ett finger för att ta emot dem.

En följd av folkförflyttningen kan bli att fler syrier försöker ta sig till Europa för att undvika att bli tvångsförflyttade till norra Syrien där ingen av dem bott tidigare.

Trumfkort

Sveriges utrikesminister Ann Linde anklagade i går Turkiet för att bryta mot folkrätten med sin invasion. Krav har framförts i bland annat Europaparlamentet på att sanktioner ska införas mot Turkiet.

Med tanke på omständigheterna är det mycket osannolikt att EU skulle gå så långt. Europa kommer att skälla men inte våga bita Turkiet så att det verkligen känns.

Erdogan har ett alldeles för bra trumfkort i bakfickan.