Niva: Hela planeten gynnas av VM

SPORTBLADET

MOSKVA. Vilka syften tjänar fotbollen numera? Vem gynnas egentligen av ett VM?

År 2018 är det tyvärr relevanta frågor att ställa – men det gäller att räkna och väga rätt bland svaren.

Fotbollens vinnare är alltjämt så oändligt många fler än dess förlorare.

Hela jävla planeten gynnas av ett VM.

32 år senare så tror jag fortfarande.

Jag säger det gärna och jag säger det högt och jag gör det för jag verkligen tycker att det behöver sägas just i dag.

Jag tror fortfarande på fotbollen, jag tror alltjämt på VM, jag ser så oerhört mycket fram emot några veckor som kommer att göra så väldigt mycket gott.

De här dagarna är det ju annars en annan typ av redogörelser som är tidstypiska. Det skrivs text efter upprepande text som nästan pliktskyldigt redovisar fotbollens alla solkiga baksidor och skändliga kopplingar.

Bara det senaste dygnet har både jag själv – och alla andra – skrivit om fotboll utifrån Putin, tjetjenska despoter, snedvridna Fifa-resurser, eftersatta HBTQ-frågor och väldigt mycket mer i den linjen.

Foto: Dmitry Serebryakov / TT / NTB Scanpix
I dag sparkas fotbolls-VM igång på Luzjnikistadion i Mosvka.

Och allt det är ju så klart smärtsamt relevant, men det har också fört med sig en situation där den föråldrade bilden av ett fotbollsfolk med skygglappar mot omvärlden helt enkelt inte är korrekt längre.

Bitterheten har tagit över

Pendeln har slagit åt andra hållet, och när vi mäter och summerar hävdar jag faktiskt att den har slagit för långt.

Numera är vi så medvetna om fotbollens problem – så stadigt sondmatade med skildringar av dem – att många tillåtit bitterheten och cynismen att ta över.

Men nej, det är inte naivt och aningslöst att hävda att fotbollen gör mer nytta än skada, att även 2000-talsvarianten totalt sett och sammanvägt är bra för världen.

Det är bara sant.

När jag själv föll handlöst för fotbollen var jag sju år gammal. Den första kärleken är ju alltid reservationslös, och det var VM i fjärran land där ljusriggen på Aztekastadion kastade långa skuggor i gräset. Diego Maradona dribblade, Manuel Negrete sköt på volley – och inte visste väl jag något om vare sig Falklandskriget eller mexikansk fördelningspolitik.

Som vuxen är det väl i någon mån en skyldighet att känna till såna saker, att förhålla sig till dem och att pröva sina känslor mot världens verkligheter.

Svårare kommer det att bli

Själv har jag ägnat de 15 senaste åren av mitt yrkesliv åt att åka runt jorden för att utforska punkterna där fotboll och samhälle möts.

De västeuropeiska monsterklubbarnas kommersiella korståg i östra Asien. Den alltmer industrialiserade fattigdomsfotbollen i Afrika och Sydamerika. Arabiska våren. Båda sidorna av kriget i östra Ukraina.

Med egna ögon har jag sett hur fotbollens kraft kan både söndra och hela, och trots att jag både tvekat och tvivlat har jag lyckats bibehålla tron, glädjen, inspirationen.

Enkelt har det inte varit, och svårare kommer det att bli.

Jag avskyr verkligen den giriga hyperkommersialismen som driver en så stor del av dagens elitfotboll – men tio maktmän i ett slutet styrelserum kommer enbart att väga tyngre än tiotusentals människor på en läktare ifall vi låter dem göra det.

Och vet ni vad? I dag börjar VM.

Putins VM, javisst. Storkapitalets och skurkregimernas VM, okej.

Men framför allt folkens och planetens VM, månaden som för oss närmare varandra på ett sätt som saknar motstycke.

Miljarder människor engagerar sig i den här turneringen, miljarder.

Vi lever i individualismens och enskildhetens tider, men de närmaste veckorna kommer vi ändå att uppleva samma saker och prata om samma saker och ha något ihop som är både stort och gemensamt.

Kan Tyskland göra det igen? Kommer Leo Messi att vinna titeln som gör honom till fotbollshistoriens odiskutabelt största? Kan Island skrälla vidare? Var fan ligger egentligen Panama?

Alla kommer att påverkas

Jag skäms verkligen inte för att säga att det var fotbollen som en gång gjorde mig nyfiken på världen.

I mitt Panini-album från 1986 såg jag en massa skäggiga män som hette László och József och kom från landet Magyarország – och det är klart att jag ville dit för att se vad det var för ett säreget ställe.

32 år senare är allt och ingenting förändrat.

Jag ska få åka till städer som Niznyj Novgorod, Samara och Jekaterinenburg, städer som var helt stängda för utlänningar när de sovjetflaggade spelarna från Dynamo Kiev dundrade in långskott i kryssen 1986.

Andra får sina egna erfarenheter.

De sex första lagen ut i årets turnering är Ryssland, Saudiarabien, Uruguay, Egypten, Iran och Marocko, och över hela världen kommer små pojkar och flickor att se dem spela fotboll.

Några av dem kommer att ställa frågor om länderna de kommer ifrån. Några av dem kommer att lära sig saker om livsvillkoren där. En hel massa kommer bara att fastna för den där dribblern som gjorde det där häftiga tricket.

Men alla kommer de att påverkas, alla tar de med sig en skärva förståelse för hur världen kan vara både stor och liten på samma gång och hur människor kan vara båda olika och lika samtidigt.

Själv tror jag att det är det allra viktigaste som fotbollen ger oss.

Så många och så starka krafter vill leda oss åt olika håll – men ett VM för oss lite, lite närmare varandra igen.

I kväll ligger bollen på mittpunkten igen.

Släpp inte greppet om den livskällan bara för att det finns andra som drar i den. Låt inte dom jävlarna ta den.

Sveriges trupp till fotbolls-VM i Ryssland 2018 00:51

LÄS MER: Stor guide till VM – lag för lag
LÄS MER: Alla artiklar om fotbolls-VM
LÄS MER: VM i tv – så sänds matcherna
LÄS MER: Alla trupper – spelare för spelare
LÄS MER: Resultat i fotbolls-VM – live och tabeller