Bolin: De har skaffat sig ett guldläge nu
Det är bara att konstatera:
Falkenberg är bäst i Halland – och på god väg att ta sig tillbaka till allsvenskan.
Här lite synpunkter från kvällens prestigeladdade derby mot Halmstad (1-0).
Matchkvalité: 
Hyfsat tempo och skaplig intensitet, men inledningsvis oväntat snällt med tanke på matchens betydelse och att det åtminstone numera råder viss rivalitet mellan klubbarna.
Inte ett gult kort i första halvlek, till exempel.
Under första 45:an lite för många enkla tekniska misstag och för få riktigt heta situationer framför de båda målen.
Hasse Eklund valde en 4-5-1-uppställning med tanke på att Robin Östlind var tillgänglig igen efter avstängning. Det innebar att djupledshotet Chisom Egbuchulam lite överraskande hamnade på bänken. Eklund var ute efter att stänga igen centralt och att via ett numerärt övertag på mittfältet kunna kontrollera matchen med ett eget bollinnehav.
Det funkade till en början ganska bra. FFF vann första halvlek på poäng, men att hävda att laget borde gått till halvtidsvila i ledning är att fara med osanning.
HBK (Billy Magnusson coachade eftersom Igor Krulj blev pappa i går och valde att stanna hemma) satsade på rutin i form av Johan Oremo och en gammal beprövad 4-4-2:a. Fick mest ägna sig åt att jaga boll i första halvlek, och när man väl fick tag på den spelade den tekniska kvalitén laget ett spratt.
Bättre drag efter pausen, då HBK lyfte upp sina ytterbackar Thomas Boakye och Jesper Westerberg högre upp i planen och verkligen gick för det.
Det öppnade förstås för Falkenberg att nyttja en av lagets absolut bästa grenar:
Kontringarna.
På en sån gjorde succéförvärvet Robin Östlind 1-0.
Att det var via en praktfull felträff struntade exakt alla med gulvita sympatier högaktningsfullt i.
Lite småhetsigt och halvstökigt på slutet, men inget som störde och inget som påverkar slutintrycket att Falkenberg vann rättvist - även om HBK vaskade fram ett par guldkantade kvitteringschansen på stopptid.
Derbytryck: 
Well, vi snackar inte Westfalenstadion i Dortmund eller ens Tele 2 på Söder i Stockholm, men ändå riktigt bra för att vara Falcon Alkoholfri Arena. Fredag kväll, med allt vad det innebär, tabelläget och tre mil mellan städerna bidrog såklart till stämningen. Vem som vann klackmatchen? HBK. Knappt men klart.
Matchens lirare
Christoffer Carlsson. Den gamle yttern som i år blivit en box-till-box-mittfältare fick denna gång chansen som tia bakom Erik Pärsson och gjorde en strålande match. Drev på sitt lag, hela tiden spelbar, supportade Pärsson föredömligt och slet dessutom ont i defensiven.
Nära en fem plus-insats.
Matchens grej
Omfamningen. Det första Ivo Pekalski gjorde när han byttes in i andra halvlek var att springa fram till Christoffer Carlsson i motståndarlaget och dela ut en rejäl björnkram. Herrarna har ett gemensamt förflutet i Landskrona BoIS.
Minuten senare kapade Pekalski Carlsson rätt brutalt i en situation och viftade irriterat i riktning domaren, som för att påtala att ”det där var väl ingenting”.
Skön sekvens som symboliserade den trots allt rätt kärvänliga rivaliteten.
Matchens frågetecken
Varför i herrans namn var lagen så frikostiga med att bjuda på hörnor? Jag räknade till 19 hörnor och det blev ju farligt nästan varje gång…
Domare
Victor Wolf hade inga större problem under matchen, och det förtjänar faktiskt att påpekas: domarstandarden i serien är denna säsong bättre än på mycket länge. Rättskiparna är överlag yngre, bättre tränade och snabbare, vilket gör att de är närmare situationerna och att trovärdigheten därmed ökar när de tar sina beslut.
Prognos Falkenberg
Kom till matchen med en poäng på de två senaste matcherna, men rätade ut alla frågetecken om att det handlade om en formdipp eller allsvensk frossa. Har nu skaffat sig ett guldläge inför fortsättningen. Möter Degerfors hemma, Öster borta och Landskrona hemma i de tre kommande matcherna och bör kunna samla bra med poäng.
Prognos HBK
Tredje raka torsken och lita på att den sved rejält. Är nu nio poäng bakom tätduon Helsingborg-Falkenberg och med tanke på den kvalité laget visat upp under större delen av säsongen är det bara löjligt att spekulera i att man kan komma i kapp. HBK får slåss om kvalplatsen – så enkelt är det. Möter nu i tur och ordning Frej borta, J-Södra hemma och Varberg hemma och med tanke på formen går det inte att ta något för givet.