Vi behöver feelgood – inte mysextremism

Engagerar. Tjänstefolket i ”Downton Abbey”-filmen sliter med herrskapets kungamiddag.

Det finns ett uppdämt sug efter feelgood. ”Downton Abbey”-filmens succé – och Josephine Bornebuschs hyllade ”Älska mig” (Viaplay) – är båda bevis på det.

Man träffar någon. Han verkar för bra för att vara sann (för ja, han är en fantasifigur i en romantisk k­omedi). Den veliga dejtingen får efter mycket om och men ett slut – med en överdådig kärleksgest.

Josephine Bornebusch och Sverrir Gudnason.

”Älska mig” (Viaplay) följer formulär 1A i romcom-skolan. Skaparen Josephine Bornebusch har välförtjänt hyllats för sin roliga, lagom sorgliga och charmiga tv-serie som hade premiär häromveckan.

Det vore en överdrift att kalla den banbrytande, men i en tid full av kriminalserier, true crime och smart politisk cynism (”Veep”, ”The good fight”, ”Succession”, ”Billions” och ”The loudest voice”, HBO Nordic) skapas ett sug efter dess totala motsats.

Det vardagliga, sympatiska och romantiska. Historier som faktiskt får ett lyckligt slut.

 


Apropå mys såg jag för några veckor sedan ”Downton Abbey”-filmen på den engelska biografen Haydn Kino i Wien. Vi behövde en vilopaus i turistandet, på språng mellan ”Den tredje mannen”-museum och några glas sturm. Min syster undrade om man inte borde ha sett tv-serien för att förstå filmen.

Behöver hängslena ett skärp? ”Downton Abbey”-­filmen mår snarare gott av att man lämnat det mesta av sitt förstånd på hotellrummet.

När Phoebe Waller-Bridge nyligen var gästvärd för humorshowen ”Saturday night live” gick deras ”Downton”-sketch ut på att det är en film som främst handlar om städning.

Roligt, för att det är sant.

Men tydligen är en film om städning, glittriga kläder och konservativ överklass precis vad publiken vill ha. Från premiärveckan har den dominerat svenska biotoppen och dragit in över 1,5 miljarder kronor världen över.

För även om ”Downton Abbey” (filmen, inte ­tv-serien) går över gränsen för vad jag personligen står ut med kan den onekligen fungera som en tröst­ande verklighetsflykt i en tid där problem tycks ­oöverstigliga. Låt oss engageras i om herrskapets tjänstefolk ska lyckas laga en kungamiddag snarare än grubbla över om klimatkrisen blir mänsklighetens ­undergång.

 


Vill man inte gå riktigt så långt i mys­extremism får man en rimligare dos feelgood av ”Älska mig”. Här levereras romcom-klyschor, samtidigt som ­Bornebusch kliver fram som en skarp iakttagare och uttolkare av lyckojakten i Stockholms övre medelklass.

Hennes rollfigur Clara är en framgångsrik läkare, men som 37-årig singel börjar dejtingmarknaden kännas alltmer tröstlös. När hon av en slump springer in i grannen Peter (Sverrir Gudnason) ­verkar hon äntligen ha hittat rätt.

Vid sidan av henne drabbas pappa Sten (Johan Ulveson) av en livskris och brorsan Aron (Gustav Lindh) tror sig ha ­hittat den eviga kärleken i en frisinnad dj (Dilan Gwyn).

Genom dem skildras tre ­generationers kärlekstörst med imponerande tonträff. ”Älska mig” blir aldrig någon särskilt mörk serie, trots att den inte skyggar från ämnen som död, ­neuroser och svek.

Romcom-magin innebär ju att allt faktiskt kommer bli rätt bra till slut.

 

Miss Li, Petter och Magnus Uggla.

Veckans...

… långkörare. ”Så mycket bättre” (TV4) fyller tio år och firar med en jubileumssäsong där flera av favoriterna från tidigare år återvänder till Gotland. Magnus Uggla, Miss Li och Petter är först på plats. Det ut­lovas ”oväntade tolkningar” och tårar, ­redan i premiären imorgon kväll.

Michonnes sista zombieslakt?

… långkörare 2. ”The walking dead” (Kanal 9) har också nått sin ­tionde säsong och publikintresset är kanske inte längre på topp. Men nihilistiska Alpha (Samantha Morton) är fortfarande en riktigt otäck tv-skurk och när vi återvänder till våra överlevare pågår träning och planering inför ett krig mot hennes grupp The Whisperers. Det har sedan tidigare meddelats att säsong tio blir den sista för Michonne (Danai Gurira).

 

Göran Björkdahl och Mads Brügger.

… dokumentär. ”Fallet Hammarskjöld” (SVT Play) har fått väldigt blandad kritik, inte minst för att den strösslar med konspirationsteorier som att svarta afrikaner injicerats med hiv av en hemlig, sydafrikansk rasistgrupp. Samtidigt är den danske regissören Mads Brügger, som leder undersökningen tillsammans med svenske Göran Björkdahl en rätt underhållande figur, vitklädd och iförd tropikhjälm. Men några egent­liga svar på varför den svenske ­FN-chefen kraschade 1961 får man knappast.

 

”Första dejten”.

… dejtingreality. Apropå feelgood är ”Första dejten” (SVT) till­baka, nedbantad med en halvtimme och utan sin tidigare hovmästare Fosco Giulianelli. Det gör varken från eller till, men att de i programmet påstår att de ska ha mer fokus på maten är ju mer än lovligt fånigt. Håll er till dejtingen, som den här ­säsongen faktiskt är bättre än någonsin. Träffsäker matchning (oftast), ­roliga deltagare och rörande öden.