Perfekta världar existerar bara på Instagram

Malin och Alexander Karim: Kaos och anarki, det är sommarens melodi

Paret Karim

Vi minns med värme alla restaurangbesök där barnen suttit som små ljus och konverserat artigt med varandra. Inte en enda gång har de höjt rösten, endast i skratt och glädje.

Vi är tillbaka!! Och vilken härlig sommar vi har haft! Synen när våra små skatter skrattande sprang in i solnedgången med alla badkläder på rätt ställe för att ta sig det där kvällsdoppet to end all kvällsdopp, den kommer att värma gott under kalla vinterkvällar. Vi ser tillbaka på en sommar fylld av barn som samarbetat bättre än friggin´FN, som städat sommarställets stuga utan minsta knot eller tillsägelse och som aldrig, och när vi säger aldrig så menar vi aldrig, protesterat mot påminnelser om hårtvätt. En sommar där samtliga skärmar varit släckta till förmån för böcker av Camus, Kafka och Barbro Lindgren. Enda gången skärmar användes var för att slå upp svåra ord och jämföra synonymer.

 

Vi minns med värme alla restaurangbesök där barnen suttit som små ljus och konverserat artigt med varandra. Inte en enda gång har de höjt rösten, endast i skratt och glädje. De har gått upp när vi med mjuka röster bett dem, de har släckt på kvällen efter endast ett litet ”God natt älskade små” från vår sida. De har ta-oss-tusan varit som små änglar. Med välkammade luggar, rena kläder och stärkta ryggar. De har gått rakt fram i alla lägen, studsat glatt vid våra sidor och stojat av glädje och gränslös tacksamhet över alla utflykter, loppisar, sevärdheter och naturupplevelser vi tagit med dem på. De har ätit alla sina måltider enligt kostcirkelns alla regler, endast fått glass på fredagar och självmant sagt: ”Nej, far och mor, inget godis för oss idag ty det är blott onsdag.”

 

De har slösat med kärleksbetygelser både på oss och andra. Älskat varandra hejdlöst och levt kompromisslöst. De har känt livet i sig. Och vi har följt dem. Som två vilsna själar har vi levt i nuet med våra barn. Sida vid sida och njutit denna sommaren som vore den vår sista. Vi har lett mot varandra i samförstånd när våra små dansat runt i solnedgången med sina små händer i varandras. Vi har funnit en rytm i livet som känns oumbärlig och svår att förlora nu när sommaren drar sina sista suckar och övergår i höst. Vi vill leva kvar i sommaren för evigt. Vi vill ha lediga barn och fria tider. Leva livet utan struktur och arbetsro. Ty ron ligger i samspelet med våra skatter. Att andas deras andetag, få syre av deras syre och se livet genom deras oskyldiga och icke-svärande ögon och munnar. Vi har funnit meningen med allt. Något som är större än vi. Sommarledighet. I evighet. Amen.

 

Nä, men skämt åsido. Naturligtvis är inget av ovanstående sant. Förutom att vi är tillbaka. Och att vi faktiskt har haft en fin sommar. Fylld av sammanbrott, svordomar, suckar, bråk och glass-över-mat-situationer. Precis som sommaren ska vara. För allt annat skit om perfekta världar och barn-i-motljus-med-lyriska-leenden existerar på Instagram och Instagram allena. Alltså i den där berömda fyra sekunders luckan där vinkeln är vald med omsorg, bilden retuscherad i valfritt program och där verkligenheten kom i kapp minuten efter att bilden togs. När ett barn föll över ett annat alternativt välte ett bord fyllt av porslin i vredesmod över alla jävla bilder som krampaktigt leende föräldrar ska ta i tid och otid. Den existerar möjligtvis även som en utopi hos överpeppade föräldrar under sommarlovets första skälvande fem minuter. Men sen - kaos och anarki, det är sommarens melodi.

 

Toodles!


  Prenumerera på Familys nyhetsbrev

Aftonbladet Family har skapat ett nyhetsbrev med erbjudanden, veckans snackisar och bästa krönikor. Klicka här för att få del av detta kostnadsfritt varje tisdag!

ANNONS

Populära produkter för den lilla:

I samarbete med

Prisjakt.nu