Människor blir inte lyckligare av böcker

Alla vet att läsning egentligen är ett flyktbeteende

”In a secular age, I suspect that reading fiction is one of the few remaining paths to transcendence, that elusive state in which the distance between the self and the universe shrinks”, skriver Ceridwen Dovey i en essä om biblioterapi i The New Yorker.

Redan i slutet av 1800-talet använde Sigmund Freud litteratur under psykoanalyssessionerna. Efter andra världskriget fick traumatiserade amerikanska män böcker på recept. Under samma period fick brittiska män som drabbats av granatchock läsa Jane Austen.

I On reading skriver Proust att vi genom att umgås med romankaraktärer slipper oroa oss för vad folk tycker om oss, om gjort vi bort oss eller sagt något olämpligt. Dessutom behöver vi inte vara rädda för att bli ersatta av någon bättre.

Vore jag en biblioterapeut skulle jag skriva ut Sigrid Nunez The friend (kommer på svenska senare i vår) på recept till alla som sörjer en människa eller ett djur.

I boken får en kvinna ta över en djupt älskad väns jättelika grand danois. Båda sörjer de mannens till synes oförklarliga självmord. Sorgen gör kvinnan inte bara oförmögen att umgås med andra människor, utan skräckslagen. Tillsammans med hunden isolerar hon sig mer och mer i en liten hyresreglerad lägenhet som har husdjursförbud.

Man kan inte förklara döden för ett djur. Hunden står och väntar vid dörren dygnet runt. Svälter sig. Ylar. Hans egendomligt mänskliga ögon påminner henne om vännen.

Genom sitt tydliga kroppsspråk ber han henne läsa för honom

Hittar hon inte ett nytt hem åt hunden kommer hon bli vräkt. Hon bara väntar och hoppas på ett mirakel.

Hon pratar med hunden. Genom sitt tydliga kroppsspråk ber han henne läsa för honom. Han väljer till och med bok, Rilkes Brev till en ung poet. Med inlevelse läser hon för hunden, som om han förstår människospråk.

Hon betraktar hans kroppshydda och inser att Virginia Woolf hade rätt när hon skrev att känslor omvandlade till ord eliminerar smärtan.

Förvisso är det numera allmänt känt att läsning ökar vår empati och kan försätta oss i flow. Att läsning när det kommer till stressreducering kan vara likvärdig meditation, och vem håller inte med Jeanette Wintersons ord om att ”fiction and poetry are doses, medicines, what they heal is the rupture reality makes on the imagination”, men nog motverkar biblioterapi sitt syfte.

Den enda vägen till ett lyckligare liv kan aldrig vara en bok. Alla vet att läsning är ett flyktbeteende hos dem som är rädda för att misslyckas med att interagera med levande människor.

Jag tror inte att en enda människa blivit frisk eller lyckligare av en bok. Eller ens av ett djur. Utan bara av en annan människa.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.