Det viktiga är att vi svär som sjörövare

Det viktiga för Frida Karlsson är att vila, finna balansen och återvända först när hälsan tillåter.

Det viktiga för oss?

Att svära som förstoppade sjörövare.

Skit, skit, skit! Anfäkta och anamma! Gråsuggor och spindelapor!

När två av världens bästa skidåkare, Karlsson och Östberg, fastnar i hälsokontroller väcks allvarliga frågor, men i första hand blir jag till Kapten Haddock.

Det är trist att inte få se dem.

Förpiskade luspudlar!

Frida Karlssons VM-medaljtrippel var Sveriges största distansgenombrott sedan Charlotte Kalla ryckte i slalombacken för tolv år sedan. Klart att vi förlorade oss, klart att vi önskedrömde. Och klart att vi ska kosta på oss starka reaktioner nu.

Det är enda chansen

Frida Karlsson tränade 700 timmar förra året, mer behöver hon inte inför sin första seniorsäsong, så ledarna har fått dämpa den brinnande ivern att kasta sig ut på ännu ett långpass.

– Man ligger på gränsen hela tiden, kliver över lite grann ibland men det hör elitidrotten till, sa Frida Karlsson nyss.

Jo. Precis. Det hör till.

Diagnoserna skiftar, men vägen till vilosoffan är snarlik oavsett om du heter Petter Northug, Per Elofsson, Carolina Klüft eller Sanna Kallur. Du måste lokalisera en gräns för vad människokroppen rimligen kan tolerera – och ta ett skejtskär över den, förbi smärtan, genom tröttheten. Det är enda chansen att bli riktigt bra i en av världens mest påfrestande idrotter.

Det förrädiska är att det finns en andra gräns, en som inte gör dig starkare utan svagare. Överträdelser ger stressfrakturer och överträning.

Frida Karlsson

Det blir fel. Det är skit.

Och det senaste decenniet har visat att du kan ha en ryggsäck av rutin och en stötteapparat beväpnade med handbromsar – det är fortfarande förtvivlat svårt att skilja på en galet tung försäsong och en galen försäsong.

Det blir fel. Det är skit, men så är det.

Vi vet inte exakt hur illa det är ställt med Frida Karlsson. Vi vet bara att det finns en sorts befrielse i att säsongen öppnat svagt för svenskarna, att vi inte har någon realistisk chans att vinna världscupen. För nu kan vi ta varje helg som en separat tävling, lopp för lopp heja på de vitklädda och glo ner i knäet när totala sammanställningar visas (förutom i damsprinten, men den är såklart viktigast, det har jag alltid tyckt).

Det hägrar inget mästerskap, det finns ingen särskild tävling hon behöver stressa tillbaka till. Hon har all tid i världen att finna balans och ork.

I vintras fanns inga gränser för Frida Karlsson.

Nu finns tydligen en.

På sikt kommer det inte göra henne sämre, det kommer bara göra henne klokare.

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.