Retrorätta Fiat 500

Kultbilen är tillbaka

Fiat är definitivt på väg tillbaka.

Det bevisar nya, friska Fiat 500.

En retromodell som känns lika framtidsoptimistisk som när den förra ”nya” Fiat 500 presenterades 1957.

Företagets kris har nu vänt till något positivt.

Fiat kan tacka nya 500 för sin egen överlevnad. Den har visserligen inte börjat säljas än, men när konceptet, då kallat Trepiùno, visades i Genève 2004 hände något.

Konceptet visade att det fanns liv i Fiat, att det fanns en framtid.

Samma vår som Trepiùno visades fick Sergio Marchionne, som aldrig jobbat i bilbranschen, ta över vd-stolen hos Fiat. Med sitt dubbla medborgarskap - han har bott största delen

av sitt liv i Kanada - kunde han utifrån se vad som behövde göras.

Det tog honom bara två år att vända skutan och få det nästan dödförklarade företaget att visa vinst igen.

Hela tiden svävade 500-konceptet över planerna för ”nya” Fiat.

Liten men stolt

Första intrycket är att Fiat 500 är en liten bil som inte skäms för att vara liten. Tvärtom, den är stolt över sitt kompakta format, och över hur Fiats konstruktörer lyckats rymma så mycket i ett så litet paket.

Dessutom är den lätt, med minsta 1,2-motorn har den en tomvikt på 865 kilo. Inklusive sju krockkuddar. Enligt Fiat har man inte prutat på krocksäkerheten och den ska klara fem stjärnor i EuroNCAP. Man påstår till och med att den är redo för sex stjärnor när den dagen kommer. Den som lever får se.

Siktar mot Mini

Men det är inte bara gulliga former, det finns en tydlig aura av självförtroende runt bilen. Mini har naturligtvis varit en måltavla och visst får den brittiska lill-BMW:n se upp.

Minins skapare, Frank Stephenson, blev designchef för Fiat efter att konceptet stod klart. Men han har finslipat 500:an och, kanske framför allt, sett till att den kan göras personlig med hjälp av tillbehör och dekor.

Utbudet är enormt.

Frågan är bara om inte Fiat tagit i lite väl mycket när det gäller valfrihet - det lär gå att kombinera ihop långt över 500 000 olika utföranden av nya 500!

Vår testbil är en svagt blekblå ”Sport” med 1,4-motor på 100 hästar. Det finns tre motoralternativ, en basbensinare på 1,2 liter och 69 hästar, den provkörda 100-hästarn, samt en turbodiesel på 75 hästar.

Minsta motorerna miljöklassade

Extra kul är att både den minsta bensinmotorn och dieseln klarar 120-gramsgränsen för koldioxid, de har 119 respektive 111 gram i utsläpp, och räknas därmed som miljöbilar.

Utrustningsmässigt finns tre basnivåer:_ Pop, Sport och Lounge.

Vår provbil är ytterst sportig. Eller vad sägs om en svart- och vitrutig klädsel, en fet, vit läderratt och en knapp till elstyrningen som det står ”Sport” på i stället för ”City” som hos de enklare modellerna.

Motorljudet är mycket fränt. Det fina är att motorn är tystgående vid lugn körning. Karaktären är så pigg att man inte saknar mer effekt.

Den sexväxlade lådan - övriga modeller har fem växlar - är precis och samarbetsvillig och det är ren glädje att växla ner och lyssna på det raspande avgasljudet.

Chassit känns genomarbetat och nya 500 överraskar med sitt ”vuxna” beteende. Fjäder-/dämparsättningen är mycket väl avvägd och av den

nickighet som brukar känneteckna småbilar märks ingenting.

Godkänt baksäte

Att man sitter riktigt bra gör också gott för körglädjen. Trots att ratten bara går att justera uppåt och nedåt faller händerna naturligt på den. Det enda som stör är att förarens fotstöd är för nära.

Baksätet går att sitta i, men ska det vara bekvämt bör man nog inte vara mer än 165 cm. Även lastutrymmet är begränsat, men baksätet är lätt fällbart och den stora bakluckan gör 500 flexibel.

Visst vill du också ha en Fiat 500? Men då gäller det att hugga direkt. I Sverige får vi nämligen vänta minst ett halvår på den.

Robert Petersson