Ni borde skämmas – alla skrikande vuxna

Jonas Eriksson: Jag leder gärna en domarkurs för alla som inte kan bete sig runt en fotbollsplan

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2017-06-30

Det måste finnas andra föräldrar och vuxna runt planen som har modet och civilkuraget att säga ifrån när personer, som borde föregå med gott exempel, missköter sig, skriver elitdomaren Jonas Eriksson.

DEBATT. Tänk dig att du just jobbat klart för dagen. Att du själv tycker att du har haft en bra arbetsdag, att du gjort vad du skulle och vad din chef förväntar sig.

Då öppnas dörren – en person du aldrig träffat förut kommer plötsligt in och skriker högt. ”Fy fan vad du är dålig, du är helt dum i huvudet, du borde sluta”.

Så ser verkligheten ut för en del av landets fotbollsdomare. Flera av dem barn och ungdomar.

19-årige Albin Collin är en fotbollsintresserad kille som gillar att döma fotboll. Årets höjdpunkt brukar vara att döma Roslagscupen på hemmaplan i Almo, men just i år blev det allt annat än en trevlig upplevelse.

Efter att ett lag, enligt egen, och därmed en ytterst subjektiv utsaga, fått ett domslut emot sig så valde tränaren att kliva in på planen och aggressivt skrika högt till Albin.

Om det var någon förälder eller annan vuxen som stoppade ledaren?

Nej. I stället klev ytterligare en förälder fram och ropade högljutt att Albin var ”helt dum i huvudet” som inte dömt frispark till laget.

Albin var däremot stark, modig och lugn och bad ledaren lämna planen. Det vägrade ledaren, och Albin gjorde det enda rätta: avbröt matchen.

Även om det såklart aldrig ursäktar ett dåligt beteende, så kan ju ibland ett hett och dåligt agerande komma från det faktum att det finns mycket känslor inblandade i en match – stora prispengar, en plats i en final på spel, och så vidare.

Vad Albins match gällde? Ingenting alls. Jo, den skulle vara ett tillfälle för pojkar födda 2007, 10 år gamla, att få spela match och ha kul i en turnering där man inte räknar slutresultatet.

Vad händer egentligen kring en fotbollsplan? Hur arga, obehagliga, hotfulla och kränkande kan vi vuxna (föräldrar, ledare och alla andra runtomkring) bli för att en domare eventuellt inte blåser en frispark som vi vill?

Det gäller ju inte bara den ledare och den förälder som i det aktuella fallet med Albin. Det måste finnas andra föräldrar och vuxna runt planen som har modet och civilkuraget att säga ifrån när personer, som borde föregå med gott exempel, missköter sig.

Varför gick ingen fram och ställde de enkla frågorna:

  • Att skrika högt och aggressivt till en 19-årig kille som gör sitt bästa – är det rättvist?
  • Tror du han gör ett bättre jobb för att du springer in på planen och vägrar lämna den för att du eventuellt inte fått en frispark med dig?
  • Vad lär du honom och andra om vad som är okej både på en fotbollsplan och i samhället i övrigt?

Ledaren och föräldern i fråga borde skämmas – om dom inte redan gör det. Föreningen i fråga likaså.

Förutom att ledaren självklart inte längre bör få ansvara för laget – vem vill att en sådan person utbildar ens barn? – så borde både ledaren och föräldern skickas på en domarkurs. Jag leder den gärna!

Jag är övertygad om att de efter matcherna skulle förstå hur utmanande det är att döma fotboll – och därefter aldrig yttra ett enda ont ord till eller om en domare.

Albin, 19, är en hjälte. Det är alla andra domare i Sverige också – oavsett vilken sport de dömer.
Att kliva in på en plan, våga ta ansvar, ha mod att ta svåra beslut, att vara beredd på att få kritik – det är svårt nog.

Att vi sedan har föräldrar och ledare som agerar dåligt vid sidan av planen gör ju inte direkt domarens jobb lättare.

Det är bevisat att fler och fler domare hoppar av, att vi därmed i grunden riskerar att få ett lägre totalt antal domare, förmodligen också sämre kvalitet på de som fortsätter.

De som gnäller mest på domarna misslyckas igen. Ju färre som blir domare, desto sämre blir också kvaliteten.

Självklart ska fotboll byggas på passion och känslor. Utan det dör fotbollen. Men från att vara en engagerad, passionerad, stöttande och hejande förälder eller ledare – till att vara en otrevlig vuxen som skäller ut mina yngre kollegor, är steget lika långt som från min första division 5-match till de Champions League-matcher jag dömer idag.

Jonas Eriksson

Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.