Sluta klaga – lär av flyktingbarn i stället
Läraren: Vi svenskar borde fundera på vad vi gör fel med våra unga som svär och saknar respekt
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2017-07-23
DEBATT. I 15 år har jag arbetat som lärare i Göteborgs förorter. Mestadels har jag arbetat i förberedelsegrupp/klass och många av de elever som jag haft privilegiet att vara klassföreståndare för har varit ensamkommande.
Jag har undervisat tonåringar från Syrien, Palestina, Libanon, Irak, Iran, Afghanistan, Pakistan, Turkiet, Kurdistan, Jemen, Kenya, Saudiarabien, Somalia, Eritrea, Etiopien, Gambia, Tanzania, Marocko, Algeriet, Makedonien, Bosnien, Rumänien, Ryssland, Estland, Polen, Thailand, Vietnam, Kina, Korea och säkert fler länder som jag inte minns.
Jag har undervisat analfabeter utan skolgång, högutbildade elever som tagit studentexamen i sina hemländer, och allt där emellan.
Jag har haft den stora lyckan i mitt liv att få möta andra kulturer, traditioner, språk, religioner. Jag har ätit fantastisk god mat. Jag har blivit kindpussad av mammor som är så tacksamma för att deras barn får lära sig svenska! Jag kan några fraser på somaliska, dari/persiska och swahili. Jag pratar lite, lite arabiska.
Men det bästa med att vara lärare för dessa ungdomar är DEM. Att varje dag mötas av leende, motiverade elever som vill lära sig svenska och om svensk kultur. Jag är ofta deras första kontakt med svenskar och vår kultur. De är oerhört nyfikna och intresserade av oss.
Visst, jag har haft en och annan elev under åren som inte varit så intresserade av att lära sig svenska eller om sitt nya land. Det kan jag förstå! Mardrömmar från resan till Sverige sätter sina spår. Att ha lämnat familj och vänner bakom sig och börja på nytt, det kan inte vara lätt. Att inte veta om mamma och småsyskonen har det bra där i hemlandet. Att ha sett sin familj drunkna i Medelhavet. Att i utbyte mot att passera ännu en gräns när pengarna är slut och det enda du kan ge är din kropp. Att hänga sig fast under en lastbil i arton timmar. Att få malaria och nästan dö på vägen hit. Att sitta i fängelse i flera månader i Europa och inte veta om eller när man får fortsätta.
Att hela tiden vara rädd! Det skulle satt sina spår hos dig och mig också.
Mina elever är de finaste på min skola! Jag har jobbat på många skolor och överallt är det samma sak. Skolans förberedelsegrupp/klass är alltid de som uppför sig bäst, är artiga mot lärare, håller upp dörrar, bär böcker och väskor för vuxna på skolan.
Så i stället för att klaga på ensamkommande flyktingbarn eller invandrarbarn tycker jag att vi svenskar skulle fundera lite på vad vi gör för fel med våra egna barn. Som svär och skriker i korridorer. Som inte har respekt varken för lärare eller andra vuxna.
Jag är så otroligt stolt över alla mina elever! Det har varit ett stort privilegium att få lära känna er, lära av er och lära er!
Maria Elofsson Omar, lärare Göteborgs Stad
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.