Eritrea fängslade Dawit Isaak – och fick svenskt bistånd
Reportrar utan gränser: Nu måste regeringen använda detta för att få svensken fri
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2024-05-03
DEBATT. Den 6 maj ska FN granska Eritrea där den svenska journalisten Dawit Isaak sitter fängslad. Nu visar dokument att Sverige gett miljoner i bistånd till landet.
Statsminister Ulf Kristersson och utrikesminister Tobias Billström måste agera och utnyttja tillfället att pressa på för hans frigivning.
Sverige ger inget bistånd till Eritrea. Så har det hetat. Inga pengar till diktaturen där den svenske journalisten Dawit Isaak suttit i fängelse utan dom sedan 2001.
Tyvärr stämmer inte det.
Sverige stöttade inte bara EU-kommissionens biståndsinsats till landet 2009–2020 utan avsatte också tre miljoner kronor av de svenska skattebetalarnas pengar till FN:s utvecklingsfond UNDP för att bistå Eritreas rättssystem 2016–2020, visar dokument som Reportrar utan gränser tagit del av.
Det svenska biståndet har getts samtidigt som Dawit Isaak och hans kolleger suttit fängslade längst av alla journalister i världen.
De greps samtidigt som regimen förbjöd alla oberoende medier 2001. I årets pressfrihetsindex från Reportrar utan gränser ligger landet som vanligt i botten, denna gång på plats 180 av 180.
Vart femte år granskas världens länder i Rådet för mänskliga rättigheter i Genève. Nu den 6 maj är det dags igen för Eritrea.
Vad kommer Sverige att säga då? Har de svenska biståndspengarna gett resultat?
Inför årets granskning skriver den eritreanska regeringen att de arbetar för att ”ytterligare förbättra tillgången till rättvisa”. Ytterligare?
Varken Dawit Isaak eller hans kollegor har haft den minsta tillgång till någon rättvisa. Inte landets övriga tiotusentals politiska fångar heller. Svenska biståndspengar till trots.
Frågan är vad vi har fått för biståndssatsningarna till diktaturens Eritrea
Vid granskningen för tio år sedan togs de katastrofala bristerna i rättssystemet också upp. Som ett svar på det lanserade UNDP ett projekt för att förbättra rättsväsendet och fängelsesystemet 2016–2020.
Enligt de dokument som Reportrar utan gränser granskat var tanken med projektet att UNDP i samarbete med eritreanska myndigheter skulle stärka de mänskliga rättigheterna i landet. Bland annat skulle domare, åklagare och personalen i landets fängelser utbildas i mänskliga rättigheter. Sverige var inte sena att hoppa på projektet.
Det var inte något direktstöd till Eritrea men Sverige valde att stödja en regim som håller en svensk medborgare fängslad. Den svenska insatsen i projektet avslutades 2019 utan resultat. FN:s egna revisorer underkände projektet.
Varken de svenska miljonerna eller pengarna från andra länder som till exempel Norge gjorde någon skillnad. Det borde inte överraska någon.
Inför utfrågningen av Eritrea i maj skriver FN:s specialrapportör att landets regering ”fortsätter att fängsla verkliga eller inbillade kritiker och oppositionella utan vare sig tillgång till advokat eller domstolsprövning”. Det gäller även journalister.
Vid den senaste granskningen av FN:s människorättsråd 2019 fanns tre egna krav från Sverige, att Eritrea inför en grundlag med respekt för mänskliga rättigheter, att alla som gripits utan åtal släpps eller ställs inför rätta och att Eritrea tar konkreta steg mot yttrande- och pressfrihet.
Inget av det har hänt. Frågan är vad vi har fått för biståndssatsningarna till diktaturens Eritrea.
Vilka krav ställer Sverige inför granskningen 6 maj? Att Dawit Isaak släpps fri, kan man hoppas, men det tycks inte vara utrikesminister Tobias Billströms eller statsminister Ulf Kristerssons prioritet.
Erik Larsson, ordförande för Reportrar utan gränser
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.