”Hårdhs resonemang kontraproduktivt”

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-09-22

Spasoje Marjanovic om HBT-frågan i Serbien

Med anledning av Pride som i söndags skulle hållits i Belgrad uppmärksammade Robert Hårdh från Civil Rights Defenders HBT-personers situation i Serbien. I likhet med en del frivilligorganisationer i Serbien kopplar han HBT-frågor inte bara till de nationella frågorna på Balkan, utan även till de krig som fördes i regionen under 1990-talet. Detta är både felaktigt och kontraproduktivt.

Krigen på Balkan fördes då man inte kunde tillfredsställa en legitim nationell målsättning utan att kränka en annan lika legitim nationell målsättning. Till exempel kunde det kroatiska folkets strävan efter en egen nationalstat inte förverkligas utan att kränka det serbiska folket i Kroatiens rätt att kvarstanna i Jugoslavien.

Det är överflödigt att påpeka att den serbiska nationalismen ingalunda existerar i ett vakuum av nationalismer och att de andra inte är ett dugg HBT-vänligare.

Ändå tar vissa organisationer i Serbien, till skillnad från sina motsvarigheter i regionen, ställning för konkurrerande nationella målsättningar. Exempelvis stödjer man Kosovos självständighet och diskrediterar varje kamp mot Kosovos utbrytning som ett uttryck för serbisk nationalism. Samtidigt fördömer inga försvarare av civila rättigheter i Kosovo provinsens utbrytning från Serbien som ett uttryck för albansk nationalism.

Att organisationer i Serbien kopplar HBT-frågor till nationella frågor leder till att andra gör detsamma. I stället för större acceptans hos vanliga människor, skapar allt detta en motvilja hos många i Serbien som inte nödvändigtvis är mot HBT-personer. Detta undergräver HBT-personers kamp för sina rättigheter. Samtidigt ger man de mest extrema och konservativa krafterna monopol över de nationella frågorna, vilket helt onödigt radikaliserar samhällsklimatet och leder till våldsamheter. Mot den bakgrunden framstår dessa organisationers arbete, i sina utländska bidragsgivares ögon, som ännu mer nödvändigt vilket leder till fler och större donationer. Men donationerna borde väl vara ett medel och inte ett mål i sig?

Spasoje Marjanovic