ÅSIKT

M och KD struntar i de sjukskrivna

Debattören: De ska fälla Strandhäll – men Försäkringskassans haveri vågar inte högern prata om

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: TT, Denny Lorentzen
I dag ska riksdagen rösta om misstroende mot socialförsäkringsminister Annika Strandhäll – och plötsligt låtsas M och KD att de bryr sig om anställningstryggheten, skriver Nooshi Dadgostar.

DEBATT. I dag ska riksdagen rösta om misstroende mot socialförsäkringsminister Annika Strandhäll.

Plötsligt låtsas ytterkantspartierna Moderaterna och KD att de bryr sig om anställningstryggheten. Fast bara för en generaldirektör då förstås. Och de sjukskrivna struntar de i nu som då. Vänsterpartiet avstår i voteringen helt enkelt för att varken regering eller ytterhögern bryr sig en gnutta om haveriet i sjukförsäkringen.

Vänsterpartiet vill att Charlotte som har fått hjärtstopp två gången och cancer i halsen får sin sjukpenning. Att Sture som förmodligen har ME och är kroniskt sjuk ska få sin ersättning, eftersom han till och med fått rätt i domstol.

Att tvåbarnsmamman Lena som mejlade mig för några veckor sen – och hade fått en rad mycket allvarliga sjukdomar, däribland hjärntumör och fibromyalgi ska slippa leva på sin familj. Bilmekanikern Thomas Lundberg från Alingsås berättade för två veckor sen i Sveriges radio om den besvikelse han kände över systemet.

”Jag kan inte förstå, jag har jobbat hela mitt liv, varför inte jag kan få den lilla summan. Det skulle bli några tusenlappar i månaden i fyra år. Sedan går jag i pension”, säger han och konstaterar:

”Det finns ingen välfärd längre”.

Han har jobbat som bilmekaniker sedan han var 15 år. Han beskriver hur han drabbats av kronisk reumatisk värk, tvingats transplantera en njure, fått en tumör i ryggen och en allvarlig form av Chrohns sjukdom, som ger kraftiga diarréer.

Fem år har regeringen haft på sig nu för att reparera den borgerliga åtstramningen av sjukförsäkringen. Ingenting har hänt.

Avslagen på sjukpenningen har sexdubblats sen 2014. Förra året beviljades drygt 5 500 personer sjukersättning för första gången, att jämföra med 41 000 år 2007, innan reglerna ändrades.

Det är svindlande försämringar som hela riksdagens högersida inte vågar prata om. Människor känner sig lurade, jagade och misstänkliggjorda. Och det är en upplevelse som växer bland fler och fler.

Finns pengarna? Ja, sjukförsäkringen går med stora överskott varje år. Men regeringarna, oavsett färg, har valt att använda våra pengar till annat. Som till exempel att höja taket i rut-bidraget för familjerna i Stockholms norra förorter.

Är det verkligen en rimlig prioritering när Thomas Lundberg nu behöver leva på sin fru?  

Förra veckan gick EU-valet mot sitt slut. Ännu en valrörelse utan debatt om det viktigaste och bästa med Sverige, välfärdsstaten. Den samhällstrygghet många har känt i decennier men som nu gått om intet. Där vi själva ska bråka med myndigheter för att få rätt.

En trygghet vi trodde fanns men som nu spyr oss i ansiktet av samma socialdemokratiska parti som lovade att ändra på detta. Det är Annika Strandhälls största svek.  

Så i dag är plötsligt borgerliga partierna på tårna när det handlar om att stå upp för en direktör, som bortblåsta är de när förslagen som skulle kunna förändra Thomas liv läggs. För Vänsterpartiet är det uppenbart att det här är politikens största svek. Att det oavsett ministerns namn och politiska färg pågår en hetsjakt på sjuka.

Välkomna tillbaka den dagen ni också är beredda att fälla politiken som ligger till grund för det här agerandet – då är Vänsterpartiet beredda. Här är förslagen som borde stå i debattens fokus:

  • Utgångspunkten i sjukförsäkringen ska vara läkarintyget. Bara i undantagsfall ska Försäkringskassan få överpröva ett läkarintyg.

  • Reglerna för att få sjukersättning är hårdast i hela OECD. Gör dom enklare och humanare. Höj de alldeles för låga ersättningsnivåerna.

  • Ta bort den så kallade rehabiliteringskedjan, med fasta tidsgränser, som är en utförsäkringskedja utan rehabilitering. Inse att vi är olika beroende på vart vi bor, vilken ålder vi har och hur vår utbildningsbakgrund ser ut. Det påverkar möjligheterna till omställning. Bedömningen ska göras individuellt – inte enligt en helt verklighetsfrånvänd mall som rehabiliteringskedjan.  

  • Ge Försäkringskassan ett tydligt samordningsansvar för rehabilitering. Ingen ska plötsligt förlora sin sjukpenningsgrundande inkomst för att man anmäler sig till arbetsförmedlingen försent eller hamna mellan stolarna för att arbetsförmedlingen anser att du inte är arbetsför. Det ska Försäkringskassan sköta. De ska samla arbetsgivare, facklig representanter, vården och andra berörda aktörer för att ta fram rehabilitering för varje person. Något som idag inte finns.

  • Försäkringskassan klarar inte att bedöma vilka typer av arbeten det finns på arbetsmarknaden. Idag prövas du mot påhittade arbeten som bara finns i Försäkringskassans pärmar. Låt en nämndstruktur med arbetsmarknadens parter ta fram riktlinjer för det i stället.

  • Låt personer med sjukpenning/sjukersättning få utbilda sig eller pröva att arbeta utan att bli av med sin ersättning.

Frågan är nu – hänger ytterhögern med på detta eller är det bara när direktörer hänger löst vi ska ha ett fungerande skyddsnät?


Nooshi Dadgostar, vice partiledare och socialförsäkringspolitisk talesperson


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.