ÅSIKT

Du hycklar om EU och aborträtten, Björk

Lars Adaktusson: Att flytta över makt till Bryssel är inte att värna kvinnors rättigheter

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: BJÖRN LINDAHL, ELVIRA PIHL
Att påstå sig värna kvinnors rätt till abort och samtidigt undergräva subsidiaritet och medlemsländernas egen beslutsrätt är att föra väljarna bakom ljuset, skriver Lars Adaktusson.

REPLIK. På Aftonbladets debattsida påstår vänsterpartisten Malin Björk att jag under min tid som Europaparlamentariker ”gång på gång röstat mot aborträtten”.

Samtidigt beklagar hon sig över en debatt i SVT:s ”Agenda” 2018 där jag klargjorde att hennes påstående är lögnaktigt. Det gäller fortfarande.    

Sanningen är att jag inte vid ett enda tillfälle röstat mot rätten till abort – jag står nämligen bakom säkra och lagliga aborter och delar mitt partis uppfattning i frågan. Detta har jag vid åtskilliga tillfällen gett uttryck för även offentligt, exempelvis i mediernas utfrågningar innan jag blev invald i Europaparlamentet 2014.

Att tillskriva någon åsikter som vederbörande inte har, att medvetet sprida osanningar om enskilda personer må vara vedertagna metoder i de auktoritära system ur vilka Vänsterpartiet är sprunget, men i demokratisk debatt hör de inte hemma. Det gör inte heller systematiskt vilseledande av väljarna.  

Under hela sin tid i Europaparlamentet har Malin Björk försökt inbilla allmänhet och medier att abortfrågan avgörs på EU-nivå. Detta trots att hälso- och sjukvårdsfrågor, liksom socialpolitik i bred bemärkelse, är solid nationell kompetens.

När hon nu skriver om ”förtroendevalda som sitter med fingret på knappen för att begränsa aborträtten” är det därför ett påstående som saknar saklig grund. Enligt EU:s fördragstexter är det över huvud taget inte möjligt för Europaparlamentet att begränsa aborträtten.

Trots detta är det självklart illavarslande att parlamentariker och partigrupper agerar i rakt motsatt riktning. När Björk och Europaparlamentets kommunister gör gemensam sak med EU:s federalister – som kräver omfattande överföring av makt till Bryssel – är det ett reellt problem.

Konsekvensen kan bli att kommissionen på sikt gör försök att öka EU:s inflytande i abortfrågan genom konkreta förslag till parlamentet. Så har skett inom andra områden, exempelvis i försöken att EU-reglera familjepolitiken genom det så kallade mammaledighetsdirektivet.

För den som vill slå vakt om kvinnors rätt till säkra och lagliga aborter borde det vara en självklarhet att värna det nationella självbestämmandet. Eftersom åsiktsskillnaderna är stora mellan EU:s medlemsländer och lagstiftningarna skiljer sig åt är det osannolikt att just den svenska synen skulle stå som modell för en gemensam europeisk abortpolitik.

Om detta tiger Björk, någon strategi för vad som ska ske den dag abortfrågan ska förhandlas med företrädare från Malta, Irland och Polen har hon över huvud taget inte.  

Efter sina dryga fem år som parlamentariker är Malin Björk framförallt känd för att ha kvitterat ut över en miljon kronor i traktamenten, trots att hon bor och arbetar i samma stad.

Agerandet visar på bristande respekt för skattebetalarnas pengar och en privatekonomisk vidlyftighet som gjorde att väljarna i vårens valrörelse drog öronen åt sig – det borde de göra även när det gäller hennes agerande i övrigt.    

Att å ena sidan företräda ett parti som vill försvaga EU och i sitt program kräver att Sverige ska lämna unionen och å andra sidan verka för en omfattande maktöverföring till Bryssel är att hyckla.

Att påstå sig värna kvinnors rätt till abort och samtidigt undergräva subsidiaritet och medlemsländernas egen beslutsrätt är att föra väljarna bakom ljuset. Till detta ska läggas de uppenbara problemen med sanningen.

Inte ens påståendet att jag är ”petad” stämmer. Som Malin Björk självklart vet kan valberedningar varken utse eller peta någon, det gör partiernas medlemmar.

De senaste åren har jag suttit med i Kristdemokraternas partistyrelse och presidium – inte till någon av posterna var jag valberedningens förslag – jag nominerades och valdes av just medlemmarna.

För det förtroendet är jag djupt tacksam. Även om jag nu bestämt mig för att inte fortsatt kandidera till dessa poster är jag varken på väg ut ur partiet eller riksdagen. Jag kommer med Malin Björks ord att ”kavla upp ärmarna” och när som helst ”gå en runda” mot kristdemokratins politiska motståndare.


Lars Adaktusson, riksdagsledamot (KD)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Artikeln är en replik. Läs hela debatten här

ARTIKELN HANDLAR OM