Friheten är hotad – ni måste börja prata
Debattörerna: Liberaler och socialdemokrater har en historia av att slå vakt om det som är viktigt
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2017-03-22 | Publicerad 2017-03-18
DEBATT. I Sverige och snart sagt alla moderna demokratier vinner nu reaktionära, doktrinära, missnöjespolitiska, främlingsfientliga och repressiva idéer mark.
Särskilt utsatta är de frihetliga idéer som är en viktig utgångspunkt för såväl liberalt som progressivt sinnade: det öppna förhållningssättet till omvärlden och tron på fortsatt internationalisering, asylrätten och en generös flyktingpolitik, personlig integritet och individuella fri- och rättigheter, medias och kulturens oberoende.
På område efter område hamnar friheten under angrepp. Särskilt oroande är att detta sker samtidigt som det, både till höger och vänster, blir allt vanligare att ifrågasätta själva förekomsten av objektiva fakta. När allt fler utgår från känslor och egna upplevelser riskerar det politiska samtalet att kortslutas. Politiska förslag ska bygga på värderingar – men också på fakta och saklig grund.
Trots att den politiska kartan i stor utsträckning har ritats om fortsätter blockpolitikens hittillsvarande struktur att definiera det politiska samtalet. Debatten förs längs för alla inblandade invanda och bekväma konfliktlinjer.
Centrala skillnader inom respektive block trycks undan och Sverigedemokraternas bild av sig själva som en folkets röst mot ett maktfullkomligt etablissemang fortsätter att breda ut sig.
Att på partitaktiska grunder då utesluta ett öppet och framtidsinriktat idépolitiskt samtal mellan tanketraditioner som vare sig är nationalistiska, reaktionära eller vänsterpopulistiska bidrar bara till att ytterligare fördumma och polarisera det politiska samtalet.
Oftare, och i fler sammanhang, bör liberaler, socialdemokrater och andra progressiva stöta och blöta idéer och förslag som på olika sätt bidrar till att öka människors frihet att förverkliga sina livsdrömmar och utvecklas som självständiga individer.
Frihetliga krafter har en historia av att, när det verkligen gäller, slå vakt om det som är viktigt och driva fram avgörande reformer.
När Lenin för 100 år sedan reste genom Sverige var oron för kommunistisk revolution påtaglig. Då förenades liberaler och socialdemokrater och drev fram allmän och lika rösträtt för arbetare – och senare även kvinnor.
Pensioner, rättighetslagstiftning, social- och föräldraförsäkringar och “den underbara nattens” skattereform är några av de viktiga samhällsreformer som utvecklings-, öppenhets- och rättighetsvänliga partier har åstadkommit sedan dess. Viktigast på senare år har varit det tydliga gemensamma avståndstagandet till ett främlingsfientligt och nationalistiskt parti. Här går en ny viktig skiljelinje i svensk politik.
Betydligt större saker står på spel än frågan om hur en regering ska sys ihop efter nästa års val. Friheten måste försvaras. Liberaler (i L, C och delar av M) kan inte stilla följa med Anna Kinberg Batra (M) på seglatsen högerut.
Och på bägge sidor om mittlinjen måste frihetliga socialdemokrater och liberaler höja rösten mot de repressiva och auktoritära tendenser som märks till exempel i justitiefrågor och på integrationsområdet.
För att skapa en spänstigare debatt och fler spännande kontakter mellan liberala och progressiva krafter inleder tidskrifterna Tiden och Liberal Debatt nu ett idépolitiskt samarbete kring ett gemensamt temanummer och flera seminarier.
Vi vill på intet sätt påskina att det inte skulle finnas skillnader mellan de politiska idériktningarna och deras utgångspunkter. För sådana finns, inte minst i frågor om skatter, arbetsmarknad samt försvars- och energipolitik. Det är inte heller vår roll att beskriva hur partier och politiker ska – eller inte ska – samarbeta. Vi vill öppna ett samtal för att synliggöra alternativen till populism och nationalism på ytterkanterna.
Det behövs nya upptrampade stigar mellan de liberala och progressiva organisationer, rörelser och partier som delar en humanistisk människosyn och modern framtidsinriktad syn på Sverige. På så sätt kan nationalism och populism förbli de randfenomen de är och bör vara.
Jesper Bengtsson, chefredaktör för den socialdemokratiska idétidskriften Tiden
Gabriel Ehrling, chefredaktör för den partipolitiskt obundna idétidskriften Liberal Debatt
Daniel Färm, skribent, Tiden
Karin Zelano, biträdande redaktör Liberal Debatt
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.