Vi vill förändra synen på svensk jämställdhet

SD: Debatten har alltför länge präglats av vänsterperspektiv och feminism

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2018-08-16

Kvinnor ska kunna välja att stanna hemma med sina barn, vilket också innebär hårt arbete som inte skall förringas, skriver Ebba Hermansson, tillträdande jämställdhetspolitisk talesperson i SD.

DEBATT. Alltför länge har den svenska jämställdhetsdebatten präglats nästan uteslutande av ett vänsterperspektiv. Ofta med feministiska förtecken.

Debattartiklarna om hur Sverigedemokratisk politik vill ”göra skillnad på kvinnor och män” eller ”skicka kvinnorna tillbaka till köket” har varit många.

Den senaste att läggas till ordningen är Anna-Lena Lodenius debattartikel i Aftonbladet med rubriken ”För SD ska män och kvinnor inte vara lika”.

Kanske är det för att det närmar sig val. Kanske är det för att rädslan finns för att fler kvinnor än någonsin förr kommer att rösta på Sverigedemokraterna.

Något är det som gör att så många aktivt väljer att missförstå allt vad vår jämställdhetspolitik går ut på. Så låt oss därför, en gång för alla, klargöra det.

Till att börja med vill jag fastslå en viktig princip för mig och för partiet: Jämställdhet innebär inte att kvinnor och män skall ha exakt likadan representation i alla samhällets skikt, eller att de skall fatta exakt samma beslut i livet.

Jämställdhet innebär att både kvinnor och män skall ha samma möjligheter att ta sig fram och skapa sig det liv var och en vill. Att man kan välja att jobba hårt för att bli vd, men också välja att stanna hemma med sina barn, vilket också innebär hårt arbete som inte skall förringas.

Att kvinnor och män fattar olika beslut och därför inte får samma slutresultat är inte ett problem. Det är endast en konsekvens av att leva i ett fritt land där man som kvinna har möjlighet att välja hur man vill leva sitt liv. En frihet vi bör värna och inte ta för given.

Det stämmer att Sverigedemokraterna är motståndare till både kvotering och pappamånader. Det bottnar inte i kvinnoförakt, utan i tron på att kvinnor är kapabla att ta sig fram på egna meriter och kan fatta egna beslut.

Om man hävdar att kvinnor behöver särlagstiftning för att ta sig fram, då tror man inte på kvinnors förmåga och kompetens. Om man påstår att kvoterad föräldraförsäkring är nödvändigt, då tror man inte på kvinnors förmåga att göra personliga val.

Jag tror på kvinnors förmåga. Jag tror på kvinnors ambitioner. Jag tror på kvinnors fria val. Det tar jag med mig in i rollen som ny jämställdhetspolitisk talesperson för Sverigedemokraterna.

I riksdagen kommer jag att jobba med frågor som rör kvinnors otrygghet, som i förlängningen gör att de begränsas i sin vardag. Jag vill se till att sexualförbrytare skakar galler, inte bara i ett par månader, utan i flera år.

Jag vill se till att kvinnor som blivit våldtagna inte tvingas möta sin förövare på gatan, och därtill även skydda potentiellt nya offer. Jag vill att kvinnor ska kunna gå hem själva, på natten, ensamma, utan att behöva gå med nyckeln i handen.

Jag vill se till att ingen kvinna ska hindras i sitt val av kläder, umgänge, eller partner, för att familjen sätter religionen först.

Jag vill att svensk jämställdhet skall handla om dessa kvinnor. Om dem som inte kan göra sina röster hörda. Jag vill förändra synen på jämställdhet i Sverige.


Ebba Hermansson, riksdagskandidat samt tillträdande jämställdhetspolitisk talesperson (SD)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.