Alla ensamkommande behöver inte ha vård
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2015-11-05 | Publicerad 2015-11-04
Åsa Regnér: Beslut i dag – HVB-hem ska kunna ersättas av stödboenden
DEBATT. Varje barn, oavsett bakgrund, har rätt till trygghet och att få sina grundläggande behov tillgodosedda. Detta är inte minst viktigt att påminna om nu när Sverige tar emot ett mycket stort antal ensamkommande barn. Barnen placeras i dag i en kommun där de utreds av socialtjänsten för att sedan placeras på ett lämpligt boende.
Landets kommuner och inte minst den sociala barn- och ungdomsvården har under lång tid haft ett mycket stort tryck och regeringen är angelägen om att på olika sätt ge stöd i detta viktiga arbete.
Som en del i arbetet med att rusta upp den sociala barn- och ungdomsvården har regeringen, redan i budgeten föreslagit en miljard kronor över fyra år. Satsningen är en överenskommelse mellan regeringen och Vänsterpartiet. Dessutom har vi givit uppdrag för att på olika sätt förbättra arbetsvillkoren för socialsekreterare. När det gäller flyktingsituationen är det bra att påminna om att ersättningen till kommunerna för skolgång ökas rejält. I överenskommelsen mellan partierna om flyktingmottagande anslås 10 miljarder redan 2015. Detta är välkomna resurser i det lokala arbetet.
Alla barn som kommer ensamma placeras som nämnts ovan med stöd av Socialtjänstlagen i någon form av boende. Det kan i dag vara antingen familjehem eller ett hem för vård och boende (HVB). Därutöver finns det inga placeringsformer att tillgå.
De ensamkommande barnen är ofta mycket motiverade och kapabla. De vill studera och etablera sig i landet. Många kommuner vittnar om att de fungerar som inspiration för andra barn i skolan. Alla har inte ett kvalificerat behov av vård som erbjuds inom HVB. Därför har regeringen i dag fattat beslut om att föreslå en ny placeringsform i socialtjänstlagen, stödboende. Lagändringen föreslås att träda i kraft 1 januari 2016.
Stödboende ska kunna användas för placering av barn och unga mellan 16 och 20 och är en viktig reform för ensamkommande men även andra ungdomar som av socialtjänsten bedöms vara i behov av ett eget boende med stöd men inte vård och behandling.
Samtidigt har många människor visat solidaritet och engagemang i det läge som nu uppstått. Inte minst genom att anmäla sitt intresse att vara familjehem, god man eller särskild förordnad vårdnadshavare. Familjehem är en mycket viktig placeringsform, kanske framför allt för yngre barn men i vissa fall även för äldre barn.
Behovet är inte mättat, det finns plats för många fler som vill bidra till dessa viktiga samhällsuppdrag. För att samla information och kunskap och för att informera kring dessa uppdrag har Socialstyrelsen fått i uppdrag att initiera och samordna informationsinsatser för dessa verksamheter. Det ska vara enkelt att vara engagerad och solidarisk.
Vi befinner oss i en unik situation när det gäller mottagande av ensamkommande barn. Många kommuner har påtalat behovet av att snabbt kunna få stöd i olika frågor. Det kan gälla tolkning av relevant lagstiftning, tillgänglig kunskap på området och praktiska råd.
Socialstyrelsen kommer därför att inrätta en svarstelefon med uppgift att besvara frågor från och ge stöd till kommunernas socialtjänst. Detta är en efterlängtad funktion, inte minst av mindre kommuner som inte alltid har alla resurser tillgängliga lokalt.
Detta är några av de åtgärder regeringens vidtagit på socialtjänstens område avseende ensamkommande barn de senaste veckorna. Jag är övertygad om att det finns mer att göra för att underlätta det lokala arbetet. Att vi har en mycket ansträngd situation just nu får inte innebära vare sig att den ordinarie verksamheten glöms bort eller att barnens behov åsidosätts. Jag och regeringen kommer att följa utvecklingen noggrant och vidta de åtgärder som krävs.
Jag har mycket kontakt med och har besökt kommuner, hem för ensamkommande och personal i den sociala barn- och ungdomsvården. Detta för att höra och se vad som behövs och hur staten kan stödja.
Jag vill uttrycka min stora respekt för de insatser som görs och min ödmjukhet inför de utmaningar samhället står inför i denna situation. Socialsekreterare som redan hade en omvittnat tuff arbetssituation gör allt för att bidra till ett gott mottagande.
Åsa Regnér
Barn-, äldre- och jämställdhetsminister