Därför behöver vi lagen om naturrestaurering
Karin Karlsbro, Liberalerna: Vetenskapen ger klara besked
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2023-06-27
DEBATT. I Europaparlamentet pågår en tuff strid om framtidens miljöpolitik. Med minsta möjliga marginal röstade miljöutskottet förra veckan ja till att fortsätta behandlingen av lagen om naturrestaurering i stället för att kasta den i papperskorgen.
Omröstningen som omfattar flera tusen ändringsförslag fortsätter i dag.
Den slutliga utgången återstår att se efter omröstningen i hela parlamentet under sommaren.
Vad som däremot är säkert är att vi befinner oss i en klimatkris och att biologisk mångfald och våra ekosystem är allvarligt hotade. Vetenskapen ger klara besked om hur läget är och vad vi behöver göra.
Av goda skäl har miljödebatten tills nu i hög grad handlat om hur vi ska få ner utsläppen av koldioxid. Då har andra miljöfrågor hamnat i skymundan.
Vi behöver kunna ha fler tankar i huvudet samtidigt. Klimatkrisen och effekter av klimatförändringar blir svårare att hantera ju sämre läget är för naturen. Priset för en utarmad natur blir högt, inte minst i form av sämre möjligheter för livsmedelsproduktion.
Naturvård måste därför moderniseras och integreras i klimat- och miljöpolitiken på ett nytt sätt för att vi mer effektivt ska nå målen.
Klimat- och miljöproblem stannar inte vid nationsgränser. En global ekonomi med långa värdekedjor som sträcker sig över hela världen kräver internationellt samarbete.
På samma sätt som vi lovat att leva upp till Parisavtalets klimatmål har vi globala åtaganden för biologisk mångfald och ekosystem (Montrealavtalet). Naturrestaruering är en del av lösningen för att nå båda mål.
Den föreslagna lagen innebär ett paradigmskifte då den syftar till att inte bara skydda, utan också återställa, värdefull natur och ekosystem.
Sedan förslaget presenterades har vi jobbat för att göra det bättre. En väl utformad lag tar sikte på att säkra ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling och självklart står den inte i vägen för vare sig hållbart jordbruk eller annan näringsverksamhet.
Jag har varit aktiv i förhandlingarna för att värna specifikt svenska intressen. Kompromissförslaget i utskottet skiljer sig från EU-kommissionens ursprungliga förslag på väsentliga punkter.
Det är nödvändigt att lagen rymmer flexibilitet för medlemsländers olikheter, och står i väl avvägd proportion till målen. Det måste också vara möjligt att använda sig av både frivilliga överenskommelser och tvingande regler.
Självklart ska inte lagen kunna tolkas så att den hindrar eller försvårar stads- och samhällsutveckling vi vill främja.
När samstämmiga vetenskapliga bedömningar understryker det akuta behovet av att återställa våra ekosystem är det anmärkningsvärt att se så många vända lagförslaget ryggen i stället för att sätta sig ner och förhandla.
Vi behöver få på plats en lag som räddar vår gemensamma natur samtidigt som den främjar ekonomisk utveckling och värnar medlemsstaternas särarter.
För Liberalerna har det varit viktigt att förtydliga lagtexten. Det ska inte råda något tvivel om att kraven på restaurering ska riktas mot faktiska behov, och inte mot all mark och alla ekosystem.
Inte heller ska kommuner få en omöjlig uppgift eller orimlig börda att öka ytan för grönområden.
För att den omdebatterade lagen ska bli verklighet krävs till slut att parlamentet, kommissionen och medlemsstaterna i rådet blir överens.
Jag är glad att ministerrådet tydligt tog sitt ansvar att jobba mot en kompromiss förra veckan under svenska ordförandeskapets ledning. Nu är det upp till oss i parlamentet att göra detsamma.
En ambitiös naturvård och främjande av biologisk mångfald bottnar i vår syn på vetenskap och har alltid varit en hjärtefråga för oss Liberaler.
Under veckan som gått har tonläget varit högt hos motståndarna. Bortsett från Sverigedemokraterna som gör allt för att vara en miljöpolitisk stoppkloss, så går den största skiljelinjen i den här frågan mellan oss Liberaler och Centerpartiet, trots att vi sitter i samma grupp i Europaparlamentet.
Vi är gröna och liberaler. När det gäller naturvårdspolitik är de varken det ena eller det andra.
Karin Karlsbro, Europaparlamentariker (L)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.