Värmeböljan visar vad vi har att vänta

Isabella Lövin: Vi lämnar en fruktansvärd springnota till våra barn och barnbarn

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2018-06-13 | Publicerad 2018-06-02

De extrema väderhändelserna får enorma ekonomiska konsekvenser när skördar slår fel och byggnader, vägar och infrastruktur raseras, skriver Isabella Lövin.

DEBATT. I onsdags nåddes årets hittills högsta temperatur i landet när Göteborg noterade 31,1 grader. På många håll i landet har temperaturen i genomsnitt legat 5-6 grader över det normala. Markerna är redan extremt torra, som vore det mitt i sommaren. Skogsbränder blossar upp från norr till söder, Öland har redan ett bevattningsförbud och det varnas för risk låga grundvattennivåer runtom i landet.

Länge har konsekvenserna av klimatförändringarna beskrivits som något som sker i framtiden, eller långt borta från Sverige. Även om vi inte kan slå fast att just denna extremt varma maj månad i Sverige är ett direkt resultat av den globala uppvärmningen, påminner den oss om så många andra extrema väderhändelser på senare tid.

De våldsamma skogsbränderna i Kalifornien och Portugal förra året som krävde människoliv. Orkanerna med aldrig tidigare uppmätt styrka som fullständigt ödelade öar i Karibien. Värmerekord på värmerekord som satts och hur meteorologerna i Australien har behövt införa en ny färg på väderkartan för att täcka in temperaturer över 50 grader.  

De extrema väderhändelserna får enorma ekonomiska konsekvenser när skördar slår fel och byggnader, vägar och infrastruktur raseras.

Notan för 2017 års orkansäsong bara i USA landade på 350 miljarder dollar och försäkringsbolagen börjar dra öronen åt sig inför vad en värld i klimatkaos kommer att innebära för risker och premier.

Men när ska världen på allvar börja tala om kostnaden för att inte ha en ambitiös klimatpolitik, snarare än kostnaden av att ha en?

I Sverige har vi valår, men debatten om klimatpolitiken försöker de borgerliga partierna döda genom att försöka ge sken av att vi alla vill samma sak, och att deras politik är både billigare och bättre.

Men partierna är svaret skyldiga. Hur kommer utsläppen att minska genom att sänka skatten på tunga dieselbilar, avskaffa flygskatten och skrota de stora klimatinvesteringsstöd som regeringen infört?

Ulf Kristersson brukar tala om att regeringens politik är ”ineffektiv”, vilket är en omskrivning för att Sverige ska sänka ambitionerna på hemmaplan och låta andra länder göra jobbet med stöd av köpta utsläppskrediter.

Det är en fullkomlig vantolkning av Parisavtalet där alla länder åtagit sig att minska utsläppen inom landets gränser – inte i det land där utsläppsminskningarna är billigast.

Dessutom är ett sådant synsätt emot vad svensk industri vill. Ambitiös miljöpolitik är vad som drivit svensk industri till att bli resurseffektiv och i teknologisk framkant. Nyligen lämnade nio tunga branscher in sina handlingsplaner mot fossilfrihet till regeringen: flygindustrin, åkerinäringen, cement, betong, stål, gruv- och mineralnäringen, skogen och dagligvaruhandeln.

Många av handlingsplanerna välkomnar tydligare och strängare styrmedel – inte slappare, som Moderaterna, Sverigedemokraterna och många av de borgerliga partierna vill.

En snabb klimatomställning kan bli en ren vinstaffär för svenskt näringsliv, inte minst exportindustrierna, i en klimatosäker värld.

Men i vilket fall som helst måste vi från samhällets sida utgå ifrån att den stora kostnaden inte är att ställa om till fossilfrihet och klimatsäkra samhället – den stora kostnaden är att inte göra det.

Nu krävs handlingskraft. Sverige måste för det första ha en beredskap inför och anpassning till ett mer extremt väder. Regeringen har satsat 200 miljoner kronor på ökad kontinuerlig krisberedskap och fler våtmarker för att säkra grundvattnet. Regeringen har även tillfört medel för att skredsäkra och jobba med anpassning längs Göta älv som är mycket sårbart inför de förväntade ökade vattenflödena. Detta är en livsviktig investering för att säkra vattenförsörjningen i Västra Götaland.

Men vi måste också göra allt vi kan för att minska utsläppen. Miljöpartiet går till val på att Sverige ska fortsätta visa globalt ledarskap för klimatet och ta ännu större steg mot att bli världens första fossilfria välfärdsland.

Klimatet kan inte vänta, inte i fyra år, inte i tio. Det är nu omställningen måste ta ännu större fart. Det är det valet i september handlar om. Ska vi investera nu medan det är billigt, eller skicka en fruktansvärd springnota till våra barn och barnbarn?


Isabella Lövin, klimatminister samt språkrör Miljöpartiet de gröna


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Läs hela debatten här