Busschaufförens rätt att be måste skyddas

Biskop: I det religionsfobiska Sverige betraktas bedjande människor som aparta

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2019-08-15

Att den bedjande busschauffören blev brännpunkt i debatten handlar om en fientlig inställning till muslimer, skriver debattören.

DEBATT. I förra veckan berättade medier om en muslimsk busschaufför som ägnade sig åt bön på sin rast. Blixtsnabbt spreds hat och förlöjligande i sociala medier, trots att fel inte hade begåtts. Händelsen ledde till att det åter höjdes röster för att vi i religionsfrihetens namn måste få slippa religion.

Som om religion vore en sjukdom och religiösa uttryck smittbärande.

Seriösa debattörer har de senaste dagarna välgörande nog påmint om religionsfrihetens verkliga innebörd. Den handlar om att skydda rätten för människor att utöva sin tro. Ett liberalt statsskick måste klara detta, och orka försvaret av minoritet mot majoritet.

Men framförallt måste en sekulär stat klara uppgiften att ge utrymme åt människor att uttrycka sin tro i det offentliga rummet. En sekulär stat är något annat än ett sekulariserat samhälle.

Att den bedjande busschauffören blev brännpunkt i debatten handlar om en fientlig inställning till muslimer.

I sin tur hör detta samman med en allt vanligare uppfattning att både religiösa människor och religiösa bruk är aparta. Avvikande karaktärer som vid särskilda tillfällen gör udda saker i löjliga kläder, som någon uttryckt saken.

Som rationell individ med både respekt för livets komplexitet och smak för logisk argumentation känner jag inte igen mig.

Men händelsen i förra veckan handlar om något mer. När drevet går först mot muslimer, sedan mot religiösa uttryck i allmänhet, begår vi inte bara övergrepp mot religionsfriheten. Vi gör också något med oss själva.

Om man frågar svenska folket, svarar enligt en undersökning mer än hälften av oss att vi ber. Endast 48 procent av männen och så lite som 29 procent av kvinnorna ber aldrig. Trons kognitiva innehåll är obekant, många vet inte ens vart de riktar sin bön.

Men över fem miljoner i vårt land ber. Som busschauffören alltså.

Religion kommer av latinets re-ligere och betyder återknyta. När vi gör religion till något exotiskt förvandlar vi det som är djupt mänskligt till något man främst bör se på med misstänksamhet. Vi avhumaniserar oss själva och täpper till kontakten inåt.

När bedjande människor i det extrema, religionsfobiska Sverige betraktas som aparta, gör vi oss okänsliga för vår egen längtan efter det som är större.

När beslutsfattare som vill lindra psykisk ohälsa och säger sig värna mångfalden genom sina beslut minskar religionens utrymme, motverkar man effektivt sina egna syften.

En sekulär stat är utgångspunkten. Den ska skapa förutsättningar för religiös mångfald. För religion är inte en ömkansvärd åkomma och bön är inte infektiös. Längtan efter att återknyta gör oss mänskliga.

Fredrik Modéus, biskop i Växjö stift


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Läs fler artiklar i ämnet här