Jag är homosexuell – och röstar på SD
Debattören: Sverigedemokraterna är inte ett homofobiskt parti
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-01-13
DEBATT. Det finns en utbredd uppfattning om att Sverigedemokraterna och homosexualitet är lite som olja och vatten, och ”Sverigedemokraternas syn på homosexuella” används inte sällan som ett argument emot dem. Ofta utan vidare resonemang.
Så, here we go. Härmed kommer jag, för andra gången i mitt liv, ut ur garderoben. Jag är nämligen Sverigedemokrat, tillika homosexuell. Att vara homosexuell och Sverigedemokrat är alltså ingen given motsättning, även om det bevisligen ger upphov till viss kognitiv dissonans hos somliga.
Företrädesvis hos personer präglade av identitetspolitiska idéer om att vissa grupper av personer, mot bakgrund av etnicitet, religion eller sexuell läggning, borde tycka på ett visst sätt och sympatisera – eller inte sympatisera - med vissa partier.
Det är emellertid inte alla som definierar sig själva utifrån dessa parametrar. Jag må vara homosexuell, men det är underordnat mycket annat i mitt liv. Det definierar inte mig som person och det är inte mot bakgrund av det jag väljer partipolitisk tillhörighet.
Hade jag för den delen ansett att Sverigedemokraterna var ett homofobiskt parti, hade jag förmodligen inte röstat på dem, men det anser jag inte att de är och jag har inga personliga erfarenheter av illa bemötande från Sverigedemokrater eller personer som röstar på dem. Det framstår snarare som en föreställning deras politiska motståndare måste upprätthålla för att avskräcka fler personer från att rösta på dem.
Något som ofta anmärks på är Sverigedemokraterna i Sölvesborg och beslutet att inte flagga med prideflaggan på kommunens flaggstänger. Vad anbelangar just det är jag fullt enig i att det är en politiskt laddad symbol som inte bör pryda offentliga flaggstänger i Sverige.
Vidare nämns nästan utan undantag Sverigedemokraternas bakgrund som ett skäl att inte rösta på dem. Well, det korta svaret jag har på det är att jag faktiskt inte bryr mig. Jag bryr mig om vad de har för skattepolitik, försvarspolitik, energipolitik och migrationspolitik. Jag bryr mig däremot inte om vad någon enskild kommunalpolitiker skriver på Facebook eller vad som hände på någon partistämma för 30 år sedan.
Jag ska också tala om vad jag verkligen är orolig för. I mycket större utsträckning än för det som ofta målas upp som ”högerspöket”. Jag är orolig för min brorsdotters uppväxt i ett land som alltmer domineras av våld från en invandrad minoritet.
Jag är orolig för att islamistiska värderingar ska få fäste och därmed utgöra ett hot mot såväl homosexuella som kvinnors frihet, och jag är orolig för att välfärdsstaten ska tvingas ge vika under alltför hög utgiftsbelastning.
Jag är också orolig för att jag inte längre ska känna mig hemma i det land jag är född och uppvuxen i, eller att spänningarna skall bli så stora att folk börjar ta saken i egna händer eftersom polisen inte längre förmår stävja våldet.
Enligt min uppfattning är det endast Sverigedemokraterna som är och varit klarsynta nog att adressera de här problemen på ett adekvat och tydligt sätt. De är de enda som pratar om elefanten i rummet, den som vanligt folk ser men som många politiker och stora delar av det mediala landskapet konsekvent försöker undvika. Därför röstar jag på Sverigedemokraterna.
Fredrik Thool, juriststuderande, Uppsala Universitet
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.
Läs fler artiklar i ämnet här
Gå med i vår opinionspanel du också
Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.