Polisen, sluta med hetsjakten på jägarna
Jägarnas riksförbund: Sänk straffvärdet för jaktbrott kraftigt
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2019-07-07
DEBATT. Det pågår en hetsjakt i Sverige. Men det är inte jägarna som utför jakten utan jägarna som jagas. På flera fronter, både politiskt och juridiskt, bedrivs ett riktat arbete för att inskränka och försvåra för jägare. Politiker och polismyndigheten försöker försvåra för jägare att äga vapen, som behövs för att kunna jaga.
De gör det i syfte att försöka stävja den stora mängd våldsbrott som begås i Sverige, men åtgärderna missar tyvärr målet grovt eftersom jägarnas vapen inte används av kriminella.
Juridiskt pågår en annan hetsjakt, även den mot jägarna. Ett fåtal åklagare driver fall efter fall, det ena mer långsökt och fruktlöst än det andra, mot jägare. Jägare vars enda fel allt som oftast är att befinna sig i rovdjurstäta områden.
Åklagarna har nu dessutom avslöjats med att använda rättsvapen på ett felaktigt sätt. Telefonavlyssning har använts slentrianmässigt av åklagare som utrett misstänkta jaktbrott. I samband med att advokaten till en av de som nu, på vad som tycks vara mycket svaga grunder misstänks för jaktbrott, anmält den telefonavlyssningen har det visat sig att den är lagvidrig.
Åklagarna har alltså fått tillstånd till avlyssning – en av rättsapparatens mest integritetskränkande åtgärder – på felaktiga grunder. Vi vet inte hur ofta det här sker eftersom vi bara ser de fall som leder till gripanden. I hur många fall åklagarna är ute och ”hetsjagar” får vi inte veta då de sekretessbelägger det.
Hur kan det då komma sig att miljöåklagarna tillåts lägga så stora resurser och använda hela rättsapparatens arsenal mot personer som misstänks för jaktbrott? I spektakulära ingripanden de senaste åren har ett stort antal poliser med understöd av helikoptrar gjort tillslag mot personer som misstänks för illegal jakt. Hur kan detta prioriteras i den hårt ansträngda polismyndigheten?
Svaret handlar om straffvärde. Grovt jaktbrott kan ge fängelse i maximalt fyra år och är därmed ett brott som särskilt ska prioriteras av polisen. På det viset motiverar miljöåklagarna att så stora polisresurser används för både insatser och utredningar.
Andra brott med liknande straffsats är till exempel vållande till annans död, våldtäkt och grov misshandel. Brott som drabbar enskilda personer och lämnar fysiska och psykiska spår för resten av livet hos dem och deras anhöriga. Men när görs spektakulära gripanden i dessa fall? Värderingen i brott mot människa kontra djur måste skilja sig åt.
Vi tror att många som drabbats av våldtäkt eller misshandel gärna skulle se att polisen värdesatte det brott de utsatts för lika högt som misstankar om att en varg dödats illegalt. Vi tycker därför att straffvärdet för jaktbrott ska sänkas kraftigt. Det är orimligt att jaktbrott anses vara lika allvarliga som brott mot människors liv och hälsa.
Polisens resurser bör främst läggas på de brott som drabbar enskilda människor. Det är allmänt känt att människors uppfattning ska ha en stor betydelse när ett brotts straff bestäms och vi är övertygade om att människor i allmänhet tycker att brott mot personers liv och hälsa är viktigare än påstådda, sällan bevisade, jaktbrott.
Vi vill vara övertydliga med att vi tar avstånd till alla former av illegal jakt samtidigt som vi inte stillatigande kan se på när hetsjakten mot jägarna pågår. Vi måste nu återskapa tilltron till det svenska rättssystemet!
Solveig Larsson, ordförande Jägarnas riksförbund
Henrik Tågmark, vice ordförande Jägarnas riksförbund
Rickard Olsson, ledamot
Preben Garner, ledamot
Enock Skogman, ledamot
Sven-Olof Sandberg, ledamot
Ulf Lindström, ledamot
Victoria Kärrman, ledamot
Ingemar Alin, ledamot
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.