Föräldrarna lurar oss – och barnen blir offer

Debattören: Myndigheterna måste lära sig förstå hedersvåldet

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2017-05-31

400 år efter att vi tvingade prästerna att sluta med att bränna kvinnor på bål ser vi krafter i samhället som verkar för att ta oss tillbaka till samma religiösa elände, skriver Sara Mohammad.

DEBATT. Aftonbladet avslöjar i måndags att så många som 240 000 unga kvinnor och män utsätts för hedersförtryck.

För Riksorganisationen GAPF - Glöm Aldrig Pela och Fadime, som bekämpat hedersförtryck alltsedan Pela och Fadime mördades för mer än 15 år sedan, är detta ingen nyhet. Däremot är det befriande att allt fler bekräftar utsträckningen i antal som förtrycks och hur omfattande förtrycket är.

400 år efter att vi tvingade prästerna att sluta med att bränna kvinnor på bål ser vi krafter i samhället som verkar för att ta oss tillbaka till samma religiösa elände, återigen i syfte att kontrollera den kvinnliga delen av befolkningen.

Sverige är det mest sekulära landet i världen. Vi har en regering som kallar sig feministisk och ser oss som ett av världens mest jämställda länder, något som även gjort oss till ett av de rikaste länderna.

Det är dags att visa vad vi står för.

Slöjan har under de senaste decennierna gjort sitt återtåg i både Mellanöstern och över hela världen. Slöjpåbudet handlar om att ge flickor och kvinnor ansvaret för att inte väcka männens lusta, vilket gör slöjan till ett verktyg för att objektifiera kvinnan. Slöjan är därför den yttersta symbolen för hedersförtryck.

Nu har alltså ytterligare en undersökning visat det vi redan visste. Att det i Sverige förekommer ett fruktansvärt förtryck av kvinnor inom vissa grupper. Utöver ett tiotal hedersmord per år och omfattande, i vissa fall tortyrliknande, psykisk och fysisk misshandel ser vi även att friheten och möjligheten att utvecklas är starkt begränsad för hundratusentals unga tjejer, killar och väldigt många vuxna kvinnor.

Sveriges lagar är tillräckliga. Lagboken innehåller de grundläggande rättigheter och skyldigheter som gäller för medborgarna. Hedersförtryck är direkt motstridigt dessa.

Det är inte konstruktivt att peka på historiska missgrepp och försöka finna ansvariga för misstagen. Det är konstruktivt att se till att vi gör något nu när ingen längre kan förneka dessa fasansfulla och skadliga sedvänjor.

Vad görs för att förebygga tvångsäktenskap? I Aftonbladets kartläggning av 196 rättsfall som rörde hedersbrott under 2015–2017 fanns hot om tvångsgifte med i 65 procent av fallen. Hur arbetar myndigheter och kommuner förebyggande för att hindra att barn och unga förs ut ur landet och gifts bort?

Enligt vår erfarenhet finns det nästan alltid någon vuxen på skolan eller socialtjänsten som känner till att den unga lever under ett hedersförtryck, kanske till och med att hon är utsatt för hot om tvångsgifte.

Detta är signaler som måste tas på allvar! De utsatta måste känna förtroende för att samhället står på deras sida.

Det är ofta de unga som har den största egna drivkraften att leva fritt i det sekulära landet Sverige som möter störst motstånd av sin familj och klan, med misshandel, slöjtvång och hot om bortgifte till följd. Hur skyddar socialtjänsten dessa unga?

De utsatta som tar kontakt med GAPF och andra organisationer är modiga och vill ha hjälp och stöd för att förändra sin situation.

Många av dem berättar för oss att de har sökt hjälp via skolan men upplever att skolan inte förstår eller ger kvalitetssäkert stöd. I många fall låter skolan bli att orosanmäla utsatta elever på grund av brist på socialtjänstens förståelse för risker för de utsatta.

I välvilja att försöka hjälpa utsatta eleven söker socialtjänsten dialog med föräldrarna, eller tar inte ropen på hjälp på allvar. De låtar sig bli manipulerade av vältaliga föräldrar.

Vi har tyvärr många misslyckade fall på grund av socialtjänstens ”förena familjen-perspektiv” i stället för att sätta barnets bästa i centrum.

Slutligen kan vi se väldigt låga straff för det systematiska våld och förtryck som offren i kartläggningen utsatts för. Varför har inte rättsväsendet kunskaper om hedersbrott som ger rättvisa domar? Varför ses inte hedersrelaterade brott som en försvårande omständighet?

Vi behöver inte fler siffror. Vi har tillräckligt med siffror och statistik på omfattningen av hedersförtrycket. Det som behövs är en kartläggning över barn som redan är bortförda för tvångsgifte samt de som ligger i riskzonen.

Vi behöver också utreda brister i myndigheternas hantering av de som är utsatta för hedersbrott. Vi behöver tydliga riktlinjer för hur myndigheterna ska agera för att skydda utsatta från förtryckande och misshandlande familjemedlemmar och klaner.

Alla myndigheter i Sverige har ett ansvar och skyldighet att skydda dessa barn enligt socialtjänstlagen. Lämna inte de mest utsatta barnen ensamma i sin situation.
Nu har vi siffrorna och vi har de logiska frågorna. Det vi saknar är svaren.
Kan inte svenska myndigheter ge oss svaren måste vi anta att de inte vill.


Sara Mohammad


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.