Fel erkänna Palestina utan att ställa villkor
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-10-06
FP: Löfvens tal om breda lösningar över blockgränsen ekar tomt
Den rödgröna regeringen har i regeringsförklaringen angett att Sverige kommer att erkänna staten Palestina. Stötestenen rör inte önskan om att Palestina ska existera som demokratisk, livskraftig och självständig stat bredvid Israel – det vill vi alla – utan om vägen dit. Det finns goda skäl för att vänta med erkännandet.
Sverige har haft en balanserad inställning till konflikten mellan israeler och palestinier både under alliansregeringens tid och under Göran Perssons regering. Det nya beslutet kommer att innebära att Sverige i omvärlden uppfattas ta ställning för den ena parten i denna konflikt. Det är olyckligt.
Under sin tid som statminister gjorde Göran Persson Sveriges hållning mycket klar: Sverige står bakom en tvåstatslösning som både garanterar Israels säkerhet och överlevnad och samtidigt skapar en palestinsk stat. Sverige har tagit tydligt avstånd från terrororganisationen Hamas. Det är en hållning som vi delar.
Löfvens regeringsförklaring skapar däremot osäkerhet. Vilket Palestina är det Sverige ska erkänna? Har Sveriges inställning till Hamas ändrats? Det är märkligt att ändra Sveriges hållning i en central utrikespolitisk fråga utan att förankra detta med oppositionen. Löfvens tal om breda lösningar över blockgränsen framstår som tomma ord.
Situationen i området är en politisk och humanitär tragedi. Ansvaret delas mellan den nuvarande regeringen i Israel som bygger nya provocerande bosättningar på Västbanken och palestinska Hamas som urskillningslöst låtit raketer regna över civila i Israel.
Folkpartiet var bland de första partierna i Västeuropa som tog ställning för en tvåstatslösning. För oss är den avgörande frågan om hur ett erkännande bäst kan främja målet: Palestina och Israel som två självständiga, demokratiska och trygga stater.
Enligt folkrätten betonas att en stat ska ha 1) ett visst territorium 2) ett folk 3) en regering som kan kontrollera territoriet. Den palestinska myndigheten har inte kontroll över territoriet. Israel kontrollerar tillgången till palestinskt territorium i luftrum, sjö- och landgränser och genom sin olagliga bosättningspolitik. Detta ska i sig inte utgöra ett hinder mot erkännande av Palestina.
Problemet är i stället de interna förhållandena. Det finns i praktiken två styren som utövar kontroll: Fatah/palestinska myndigheten styr Västbanken medan Hamas styr över Gaza. Att det sedan i juni finns en samlingsregering på pappret förändrar inte detta. Om det funnits en regering med effektivt styre över Gaza/Västbanken vore president Abbas ansvarig för allt som Hamas gjort under sommaren 2014, vilket få hävdar eftersom Abbas klokt har distanserat sig från Hamas agerande.
Detta leder till att Sverige bör villkora sitt erkännande med hänsyn till målet om tvåstatslösning. Det bör finnas en regering som utövar effektiv kontroll över både Gaza och Västbanken, inklusive central kontroll och ansvar över polis, militär och andra säkerhetsstyrkor. Samtliga parter som ingår i denna palestinska regering ska deklarera att ingångna avtal ska hållas, ge utfästelser om att ej använda våld, förhindra att dess territorium används för att angripa Israel samt erkänna Israels rätt att existera. I ett sådant tillstånd kan vi förvänta oss att Israel ändrar sin hållning gentemot Palestina. Denna linje skulle främja en fredlig utveckling samt upprätthålla en seriös svensk erkännandepraxis. Istället för att bryta med nuvarande EU-linje bör Sverige söka utveckla en konstruktiv strategi.
Sverige och omvärlden ska erkänna ett enat Palestina som stat den dagen ett enat Palestina är berett att erkänna staten Israel.
Jan Björklund
Birgitta Ohlsson