Avsätt kungen för demokratins skull
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2019-06-20 | Publicerad 2003-07-15
Monarki eller republik?
Som statschef är Carl Gustaf Bernadotte den främste representanten för vårt land, både inåt och utåt. Men går det verkligen att fungera som god representant för något annat än det svenska kungahuset med den uppväxt och bakgrund som den svenske kungen har? Vanligt svenskt liv vet Carl Gustaf Bernadotte mycket lite om och de kunskaper han har har han tillskansat sig vid för honom tillrättalagda studiebesök i verkligheten.
Kungen kan alltså mörda utan att bli åtalad men inte vara
ateist utan att få sparken.
Utöver kungahuset självt kan han knappast anses kapabel att representera fler svenskar än ett litet elitskick, där slottsliv med betjänter och serveringspersonal, tjusiga baler och limousinefärder är ett naturligt inslag i vardagslivet.
Men långt allvarligare än att vi har en statschef som inte erhållit sin post på grund av lämplighet och skicklighet utan på genetiska grunder är att monarkin är odemokratisk – främst ur två aspekter. Den första aspekten rör svenska folkets rätt att självt välja.
Av regeringsformen och riksdagsordningen framgår att kungens lagstadgade uppgifter är följande; han leder den särskilda konselj som sammanträder vid regeringsskifte, liksom de regelbundna informationskonseljerna med regeringens ledamöter, han öppnar riksmötet, han är ordförande i utrikesnämnden, han är främste representant för svenska försvarsmakten och han ackrediterar utländska ambassadörer och undertecknar de svenska ambassadörernas kreditivbrev. Någon opolitisk statschef är det alltså inte vi har, vare sig på papperet eller i verkligheten.
Den som är intresserad av att få veta mer om kungens politiska åsikter hittar dem för övrigt lätt i de tal han håller till sina undersåtar bland annat vid jul och midsommar och till riksdagsledamöterna vid riksdagens öppnande. Och att kungen är en människa med åsikter, precis som alla andra, är naturligtvis helt i sin ordning – han vore onaturlig om han var i total avsaknad av dem.
Problemet är att vi har medier som så gott som aldrig granskar eller ifrågasätter kungens arbete eller uttalanden och att vi inte har möjlighet att rösta bort honom om vi inte gillar det han gör (eller inte gör).
De svenska hovstaterna saknar dessutom alla insynsmöjligheter så journalisters möjligheter att göra sitt jobb som granskare begränsas i detta fall inte bara av bristande ambitioner utan också av svensk lagstiftning.
En icke-vald statschef som påverkar politiken och inte granskas av den tredje statsmakten (och dessutom skyddas från granskning av den första) – få människor skulle hävda annat än att det var ett problem för demokratin om det handlade om något annat land men resonemangen låter annorlunda när det gäller Sverige.
Många menar att opinionsundersökningar visar att vi som bor i Sverige vill ha kvar monarkin och att det därför är i enlighet med demokratiska principer att bevara den. Med det resonemanget skulle vi kunna låta opinionsundersökningar ligga till grund också för vilket parti som ska styra vårt land, om vi ska gå med i EMU eller ej, om skatter ska sänkas eller höjas och alla andra politiska beslut som nu fattas av folket eller av riksdagen.
I enlighet med demokratiska principer är det endast om statschefen i lika tävlan mot andra kandidater erhåller sin post, direkt av folket eller via våra representanter i riksdagen. Den andra aspekten av det odemokratiska med monarkin är att en enskild familj saknar samma grundläggande skyldigheter och rättigheter som andra svenskar.Svenska statschefer (och blivande sådana) saknar enligt successionsordningen religionsfrihet. De har inte heller rätt att gifta sig med vem de vill eller att lämna Sverige utan att inhämta regeringens tillstånd. Men kanske allra mest anmärkningsvärt är att ett brott mot artikel 7 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna är inskrivet i Svea rikes lagbok.
Artikel 7 lyder ”Alla är lika inför lagen”. Det gäller inte Sveriges regent. §7 i Regeringsformen stadgar att; ”Konungen kan ej åtalas för sina gärningar”. Carl Gustaf Bernadotte kan alltså mörda utan att bli åtalad men inte vara ateist utan att få sparken.
Hur en svensk republik skulle se ut är naturligtvis något som ingående måste utredas och diskuteras och det är viktigt att komma ihåg att det finns många modeller att överväga. Vi bör till exempel titta närmare på hur oss närliggande republiker som Island och Finland har organiserat sig och diskutera vilken makt som ska tillkomma en svensk statschef.
Som tänkbara utgångar kan nämnas att talmannen också fungerar som statschef, att president utses i direkta val men innehar endast marginell makt eller att presidenten utses av riksdagsledamöterna.
Vår nuvarande författning är egentligen avsedd för republik; vill vi göra det enkelt för oss är det bara att avskaffa kungen och ge presidenten de befogenheter som kung och talman för närvarande har.
Det går inte att i längden som främste representant för en demokrati ha en odemokratiskt tillsatt statschef.
Monarkin måste avskaffas. Sverige måste bli en republik. Ett demokratiskt land kan inte ha en statschef som inte är demokratiskt vald. Det skriver åtta skribenter, som alla medverkar i boken För Sverige i tiden?
Josephine Askegård (Kulturredaktör tidningen Arbetaren), Anna-Klara Bratt (Chefredaktör tidningen Arbetaren), Mats Einarsson (Riksdagsledamot v och ledamot i Republikanska föreningens styrelse), Eva-Lotta Hultén (Kulturskribent), Birgitta Ohlsson (Riksdagsledamot fp och ordförande i Republikanska föreningen), Birger Schlaug (Ledamot i Republikanska föreningens styrelse och f d riksdagsledamot och språkrör mp), Tomas Videgård (Legitimerad psykoterapeut), Mats Deland (Journalist)