Det är inte hållbart att förstöra vårt kulturarv
Debattörerna: Allmännyttan river ut originaldetaljer och förstör husens karaktär
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-01-02
DEBATT. Trots tidigare decenniers rivningshysteri har allmännyttan fortfarande inte insett värdet av att vårda högkvalitativa byggnadsdetaljer.
När fastigheter renoveras byts mängder av långsiktigt hållbara produkter som fönster, dörrar och portar ut mot nya av sämre kvalitet, som inte passar fastighetens arkitektur och som oftare måste bytas. Allmännyttan missköter vårt gemensamma kulturarv och har helt missförstått vad som är mest hållbart.
Under 30–50-talen uppfördes mängder av genomtänkta bostadsområden runt om i Sverige. Arkitektur och byggande var omsorgsfullt sammanlänkade. Detaljer som portar, balkonger och fönster ägnades särskild omsorg. De olika delarna bildade en helhet och det fanns en tanke bakom varje detalj.
När det kom till exempelvis materialval för fönster så visste man att fönstersnickerier är de mest utsatta på en byggnad. Därför valde man ut det bästa virket så att det skulle vara långsiktigt hållbart. Den tidens fönster hade däremot sämre energiprestanda och de gamla bågarna lever inte upp till dagens krav.
Här går det ofta snett när fastighetsägarna ska energieffektivisera.
Äldre träfönster, framförallt de som tillverkades innan 1960, har en stor fördel. Tack vare den höga virkeskvalitén kan de underhållas under lång tid. De behöver alltså inte bytas och livslängden kan uppgå till flera hundra år.
Ett modernt aluminiumfönster har vanligtvis bra energiprestanda, men eftersom de är underhållsfria är livslängden betydligt kortare. Efter 40–50 år är det dags att byta ut dem.
Det leder till att sopberget växer och att det krävs stora mängder energi och material för att tillverka nya.
I Stockholms stads miljöpolicy kan man bland annat läsa: “Det mest miljövänliga sättet att öka hushållningen med material är att förhindra uppkomsten av avfall. EU:s avfallshierarki innebär att man helst ska förebygga avfall, i andra hand återanvända, i tredje hand materialåtervinna, i fjärde hand energiåtervinna och som sista åtgärd lägga avfallet på deponi. Allt avfall måste tas om hand på ett korrekt sätt för att inte förorsaka skador på människors hälsa och miljön och möjliggöra en cirkulär ekonomi.”
Dessvärre verkar inte allmännyttan ha läst Stockholms stads miljöpolicy eller så tänker de kortsiktigt.
Det finns gott om fastighetsägare i Sverige och till de större hör de allmännyttiga bolagen. Bland dem märks företag som Svenska Bostäder och Familjebostäder, för att nämna några. Dessa bolag äger en förhållandevis stor del av de flerfamiljshus som uppfördes under 1930–1950-talen och hur de förvaltar sina hus inspirerar privata hyresvärdar och bostadsrättsföreningar; vad de gör får en normerande effekt.
När dessa då föredrar underhållsfria produkter bidrar de till ett enormt resursslöseri. Fördelen med underhållsfria produkter är att de just inte underhålls. Men då minskar samtidigt livslängden. Och när det är dags för nästa renovering slängs de underhållsfria produkterna och mer energi och råvaror behövs för att ersätta de gamla.
Skulle vi i stället tänka klimatsmart och långsiktigt hållbart, samtidigt som vi bevarar de kulturhistoriska värdena, så monterar vi energieffektivt glas i de gamla bågarna eller så kompletterar vi med en extra ruta. Dessutom byter vi ut gamla tätningslisterna mot nya. Voilà. Hållbart.
Resurssmart och vi bibehåller arkitektens tänk om hur material i ett hus bildar en genomtänkt helhet.
Att spara energi är viktigt, men lika viktigt är att det görs så att energibesparingen inte leder till ökade utsläpp och gör det omöjligt att hållbart förvalta vårt kulturarv för kommande generationer. Därför behöver synen på underhåll förändras.
Vi måste se det fördelaktiga i att högkvalitativa byggnadsdelar som kontinuerligt underhålls får en lång livslängd. Det gäller oavsett om det rör sig om portar, fönster eller skåp och oavsett om huset är uppfört 1889 eller 1955.
Vad är väl lämpligare än att de allmännyttiga bostadsbolagen går i bräschen för denna omställning och dessutom följer Stockholms stads miljöpolicy? På köpet bevaras dessutom byggnadens ursprungliga karaktär vilket i längden lönar sig.
Som bekant är det sällsynt att man ångrar att man inte rev eller rev ut mer. Allmännyttan måste därför snarast inse värdet av hållbar och ansvarsfull vård av vårt kulturarv. Och sluta att bidra till förfulning och resursslöseri.
Gustav Bergström, bebyggelseantikvarie Historiska Hem. Driver Instagramkontot @ravjagaren
Alfred Skogberg, debattör, journalist, författare
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.
Gå med i vår opinionspanel du också
Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.