ÅSIKT

Ditt eget parti sänker Kulturskolan, Lind

Debattören: Om du menar allvar med ditt statement – ring MP i Stockholm

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: TT
”Kulturskolan räddade mitt liv och har format mej till den jag är”, stod det skrivet på kulturministerns klänning på Polarprisgalan. De krafter Anna Lind protesterar mot finns i hennes eget parti här i Stockholm, skriver Olle Burell.
DEBATT

DEBATT. Vinterträdgården på Grand Hotel i Stockholm, en varm sommarnatt i början av juni. Polarpriset ska delas ut. Som vanligt en stjärnspäckad gästlista. Artister, kungligheter, kändisar och politiker vandrar ner för den rosa mattan. De stannar upp en stund, för att få sin bild tagen till morgondagens tidningar. Klänningar, kreationer och smycken ska betygsättas.

Jag fastnar för en av bilderna. Det är Sveriges kulturminister Amanda Lind. Hon bär en vacker klänning, gjord av en student på Beckmans designhögskola.

På klänningen står det ett citat. ”Kulturskolan räddade mitt liv och har format mej till den jag är”. Det är ett citat från den protestlista kulturministern tog emot, mot nedskärningarna på kulturskolan.

I sina sociala medier kopplar Lind det själv till den nedskärning som fanns med i Moderaterna och Kristdemokraternas budget som gick igenom riksdagen för ett tag sedan. I en av modetidningarna utvecklar hon sitt resonemang.

”Vi tittade på många olika citat från namninsamlingen. Och det fanns så många fantastiska berättelser att man hade kunnat fylla hela klänningen. Men den här var fin för den pratar just om kulturskolan och hur kulturskolan hade betydelse för just den här eleven.”

Mode och politik hör ihop menar hon, och det här var en möjlighet att göra ett ”statement”.

Jag håller med. Mode och politik kan vara tätt sammanflätade. Personligen tycker jag också att ord och handling hör ihop. Inte minst i politiken. Det handlar såklart om trovärdighet.

Kulturministern är miljöpartist. I Stockholm har Miljöpartiet de senaste månaderna varit med och drivit igenom ett sällan skådat stålbad för just kulturskolan. Kraftiga besparingar har genomförts för att finansiera den skattesänkning som var Alliansen och Miljöpartiets huvudnummer i budgeten.

Personal på kulturskolan tvingas gå. Och Kulturskolans resurscenter, en viktig verksamhet här i Stockholm, som jobbar med barn med funktionsvariationer, ja, de tvingas säga nej till sökande barn på grund av nedskärningarna. Lärare och föräldrar har protesterat kraftig mot dessa nedskärningar. Klasser ställs in.

Det blir svårare för barn att ta del av kulturskolans verksamhet.

Jag läser vidare i intervjun. På frågan om vad som är viktigast för henne svarar hon, ”Som kulturminister säger jag barn och ungas likvärdiga rätt till kultur. Det är många barn och unga som inte självklart kommer i kontakt med det. Det kan till exempel handla om att föräldrarna inte har det drivet, att man saknar ekonomiska förutsättningar eller att man känner att ’det här är inget för mig’”.

Hon utvecklar sitt resonemang: ”Det finns också politiska krafter som inte tycker det är lika viktigt, som tycker att man kan skära ner och prioritera bort sådant som handlar om kultur, i skolan eller på fritiden. Det tror jag verkligen vore förödande för så många barn och unga i vårt samhälle.”

Det stämmer. De krafterna finns i hennes eget parti här i Stockholm.

Utöver de kraftiga besparingar på kulturskolan som Linds partikamrater drev igenom med Alliansen, så minns jag en annan tidningsrubrik som fastnat hos mig. ”Stockholm skär ner miljoner på barns fritid” löd den. Det handlade om att Miljöpartiet och Alliansen med ett penndrag drog bort 66 miljoner kronor från stadsdelarnas pengar på området ”barn, fritid och kultur”.

Alltså just de pengarna som ska gå till de unga som kanske inte har ekonomiska resurser att själva betala med. Saker som de kanske inte ”självklart kommer i kontakt med” för att använda kulturministerns ord. 

Om kulturministern är allvarlig med sitt engagemang – och det tror jag att hon är – så tycker jag hon ska lyfta telefonluren och ringa till sina partikamrater i Stockholm.

Skadan för detta år är redan skedd. Men det finns en möjlighet att i nästa års budget medge att det blev dåligt, och istället satsa på barns kultur.

Ett sådant samtal tror jag skulle göra mycket mer för alla unga i Stockholm, än ett statement på en klänning.

Förvisso ett statement som fick mig att skriva denna text. Och som i förlängningen kanske kan få kulturministern att ringa det där samtalet till sina partikamrater och be dom ändra sig. Så något har det kanske gett. Som vanligt väljer jag att vara optimist.


Olle Burell, oppositionsborgarråd med ansvar för kultur och skola, Stockholm (S)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Läs hela debatten här

ARTIKELN HANDLAR OM