Polisen är bättre på dimridåer än brott
Debattören: Era missvisande glädjesiffror gynnar knappast brottsoffren
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-08-06
DEBATT. I hård konkurrens med många andra offentliga verksamheter som skola, arbetsförmedling, migrationsverk med mera, intar kanske polisen en bottenposition i termer av effektivitet. Få brott klaras upp. Man hänvisar generellt till resursbrist. Från politiskt håll tävlas det om ökning av antalet poliser och höjda polislöner.
Men mer resurser kan lätt spä på dåligt resursutnyttjande. Minst lika viktigt som att öka volym är att ta tag i effektivitetsproblemet. Centralt här är att ha koll på vad man egentligen åstadkommer.
År 2009 gav regeringen polisledningen i uppdrag att etablera en utvärderingsfunktion. Syftet var att en sådan funktion skulle bidra till en bättre fungerande verksamhet och motverka ineffektivitet. En sådan funktion försvårar dock polisledningens styrning av bilden av hur verksamheten fungerar och utvärderingsfunktionen har numera upphört.
I stället har polisen satsat stora resurser på att bygga ut sin kommunikationsverksamhet och diverse staber. Från politiskt håll har man inte reagerat.
Ett vanligt politiskt förfaringssätt är att hänvisa till att man har eller ska tilldela Polismyndigheten ett uppdrag som riktar in sig mot ett uppmärksammat problem, men vad polisen sedan de facto gör eller påstår sig göra verkar inte på allvar följas upp.
Att Polismyndigheten återkommande gånger kritiserats för missvisande information om resultat verkar också ansvariga politiker nonchalera, trots att korrekt information om olika förhållanden är centralt för att kunna leda och styra på ett önskvärt sätt.
Statsministern lovordade exempelvis Uppsalapolisen i sitt jultal förra året och önskade att fler arbetade på detta sätt.
Polischefen i Uppsala har hårt marknadsfört utfallet av arbetet och bland annat påstått att över 300 gängmedlemmar har gripits. Men matematiken gick inte ihop. Den av statsministern lovordade och massmedialt gångbare polischefen uppskattade senare i intervjuer att det fanns cirka 200 gängmedlemmar i området, men han kunde inte säga hur många av dem som gripits. Uppsala-polisen försvårade sedan att externa, bland andra SVT, skulle kunna granska deras påstådda resultat.
När Polismyndigheten kritiseras för att inte leva upp till de förväntningar som finns är standardsvaret resursbrist. Men det är bara en del av problemet. Stora resurser går till de nationella avdelningarna, där man bland annat anser att det är motiverat att prioritera en stor kommunikationsavdelning framför att lägga resurserna på kärnverksamheten. Eller som en anställd på just kommuniktionsavdelningen uttryckte i en intervju: ”Det är något som är snett när det är 5000 personer på de nationella avdelningarna, varav 200 på KA [Kommunikationsavdelningen] när polisen bara bemannar en radiobil i Norra Lappland.”
Kommunikationsverksamheten inom polisen binder inte bara upp resurser som hade kunnat användas till andra uppgifter, utan får också flera andra negativa konsekvenser. Energi läggs på att skapa en tilltalande yta i stället för verksamhetens innehåll.
Vi lever i en tid där besatthet av varumärkande dominerar, polisen är dessvärre i stort sällskap (se boken Tomhetens triumf).
Ibland kan man få intrycket av att Polisen är bättre på att lägga ut dimridåer kring prestationer än att förebygga och uppklara brott. Missvisande glädjebesked uppskattas nog av sittande regering men innebär att man sviker medborgarna, särskilt alla brottsoffer.
Det är viktigt att makthavare i högre grad agerar för att få Polismyndigheten att använda tilldelade resurser på ett mer genomtänkt sätt. Då måste man lokalisera goda exempel och svaga resultat och minska förekomsten av olika former av manipulationer. Det är fullt möjligt att undersöka reella prestationer inom olika enheter och för olika grupper och även ha kontroll över försök att fuska eller missleda allmänheten. Och sedan jobba med och kanske sanktionera svaga resultat och missvisande rapportering.
Tyvärr har polisledningar och politiskt ansvariga en stark benägenhet att svika sitt ansvar. Hellre fördelaktiga budskap och enkla besked om mer resurser än att lyfta fram och fokusera reella prestationer och använda resurserna effektivt.
Mats Alvesson
Stefan Holgersson
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.