Ingen kvinna är fri utan egna pengar
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2015-03-09 | Publicerad 2015-03-07
Birgitta Ohlsson: Feminister borde fokusera mer på ekonomi
Året 1992 under amerikansk valrörelse myntade kampanjarbetaren James Carville det numera klassiska begreppet ”Det är ekonomin, dumbom.” Resten är historia och den unge Arkansas-guvernören Bill Clinton vann över den sittande presidenten George Bush.
Men frågan är om inte dagens västerländska feminism alltför ofta glömt just ekonomi och slarvat bort berättelsen om friheten som eget ihoptjänade pengar alltid inneburit för kvinnor.
Jag tror att vi alla bär på våra egna släkthistorier om tidigare generationers kvinnors minne av de första egna pengarna. Hur arbetet i bageriet gav pengar som skapade ekonomisk grund att våga skilja sig. Hur jobbet på banken i Stockholm innebar en flytt mot ett friare liv. Hur små egna intäkter i lantbruket kunde investeras i något efterlängtat.
Och dessa frihetsresor görs fortfarande varje dag över hela världen för kvinnor. Men vi talar alltför sällan om dem. 1960-och 70-talets feministiska kamp hade ofta ekonomi i fokus. Att avskaffa sambeskattningen, rätten till heltidsarbete för kvinnor och utbyggd barnomsorg som förutsättning för yrkesarbete.
För liberala feminister har ekonomiskt oberoende dessutom alltid varit utgångspunkten som ger kvinnor frihet att forma sina drömmar. Men i den svenska våg av feminism som fick genomslag på 1990-talet, där jag själv och många nådde offentlighetens ljus och bland generationerna därefter, har ekonomiskt oberoende tyvärr inte stått i centrum.
Kanske är det inte så konstigt, då 90-talets feminism präglades av Susan Faludis ”Backlash”, Nina Björks ”Under det rosa täcket” och Åsa Cronas ”Bakom spegeln – om utseende och kvinnokamp”. Sedan kom antologin ”Fittstim” som alla hade det gemensamt att tala om kroppen och skönhetsmyter. Böckerna briserade dessutom i en tid då många musiktidningar som Slitz förvandlades till utvikningsmagasin med silikonstinna kändisar på omslaget och abortmotståndarna ordnade manifestationer.
Det är dags att gå ”back to basics” igen. Vi har kunskapen. Välutbildade hemmafruar är inte bara en ofrihet för individen utan en väldig välfärdsförlust för hela EU.
Vi vet sambandet att när Sverige i början av 1970-talet införde individualiserad beskattning ökade gifta kvinnors arbetskraftsdeltagande från 50 till över 80 procent på ett decennium. Vi vet att vårdnadsbidraget både är en kvinnofälla, integrationsfälla och klassfälla. Vi vet att när ytterligare månader i föräldraförsäkringen öronmärks stannar fler pappor hemma med barnen. Om detta torde få feminister tvista.
Men konflikterna finns inom ekonomin. För mig som liberal feminist är det självklart att det är en växande ekonomi, inte högre skatter, som skapar välstånd och välfärd. Det är viktigt för mig att försvara de valfrihetsreformer som infördes för två decennier sedan, där många kvinnor fick möjlighet att starta och driva eget företag, tjäna pengar och därmed bidra till svensk välfärd.
Men också att genomskåda den rödgröna regeringens hyckleri. Halva rut åker ut. Manlig kvot behåller hela rot. Rödgrön taktik gör inte kvinnan rik.
Jag brukar säga i politiken: Matcha er historia, led er samtid och förtjäna er framtid. Här har dagens feminister mycket att leva upp till. Det är oerhört viktigt att försvara kvinnors rätt till den egna kroppen, kunskapen och kampen. Men glöm inte kapitalet.
Att tjäna egna pengar är grunden för kvinnors frigörelse. Eller som bästsäljarförfattaren Candace Bushnell uttryckte det träffsäkert: ”Det finns inget härligare än att spendera pengar du själv har tjänat ihop”.
Cash is queen!
Birgitta Ohlsson