ÅSIKT

Lugn, du behöver inte ditt ”Jimmie moment”

Debattören: Ica-butiken i Sätra som har öppet till 22 – där finns det köttbullar

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Att känna oro över att det “svenska” håller på att försvinna är alltså långt ifrån något nytt. Och Dovstad kan vara lugn. Det finns Ica-butiker i Sätra som har öppet till 22 alla dagar i veckan, skriver Mattias Axelsson.
DEBATT

DEBATT. Vår rädsla för det som är främmande och annorlunda är historiskt väldokumenterad, särskilt i tider av stora förändringar. Därför är det egentligen inget konstigt att det i fler och fler krönikor och debattartiklar dyker upp skribenter som sätter ord på denna rädsla. Att rädslan för det främmande finns gör den dock inte rimlig.

Senast är det Kajsa Dovstad i GP (13/6) som beskriver hur hon hade ett "Jimmie moment" när hon sent en kall och snöig novemberkväll inte kunde hitta någon “vanlig mat” i en butik i miljonprogramsområdet Sätra i Gävle. Det fanns “fermenterade grönsaker”, “hela smådjur” och “enorma förpackningar med linser”, men den enda “vanliga mat” Dovstad hittade var snabbmakaroner.

Jag tycker verkligen man kan ha full respekt för att människor känner oro inför förändringar (det har vi alltid känt) men den här idén om att det skulle ha varit så mycket bättre förr är ett feltänk.

Om vi tittar närmare på Sverige före flyktinginvandringen och mångkulturspolitiken (alltså före 1970-talet), var det hart när omöjligt att hitta en närbutik som hade öppet på kvällstid eller på helgerna.

1939 infördes en affärstidslagstiftning som förbjöd affärer att ha öppet kvällstid på vardagar och alls på helger. Mjölkbutikerna kunde ha öppet en stund på söndag och vissa lokala undantag kunde göras, men att hitta “vanlig mat” i en närbutik sent en novemberkväll hade inte varit möjligt för Kajsa Dovstad anno 1950-tal till exempel. Det var först 1972 som lagen om öppettider avskaffades.

Vidare har i princip varje nymodighet som inte upplevts som “svensk mat” tagits emot med misstänksamhet tidigare. Vad som är "typisk svensk och vanlig mat" har således förändrats över tid.

När man 1933 skulle räkna upp vad som är typiskt finns "smör, ost, sill, brännvin och pilsner, fläsklägg, köttbullar, grisfötter, revbensspjäll och blodpudding" med. På 1960-talet beklagade sig en författare över att "han saknar möjlighet att finna svensk mat". Grillbarer och annat osvenskt har konkurrerat ut "biffstek med lök".

När hamburgarna kom till Sverige på 1950-talet fick de inte säljas i kiosker. Där skulle istället "kokt och grillad korv strömming, kroppkakor och köttbullar" säljas, enligt Stockholms läns kioskanvisningar. Så sent som 1973 kunde pizza kallas "utländska pannkaka" och bemötas med förakt från kulinariska skribenter.

Att känna oro över att det “svenska” håller på att försvinna är alltså långt ifrån något nytt. Och Dovstad kan vara lugn. Eftersom Affärstidslagen avskaffades ungefär samtidigt som Sverige la om från assimilerings- till integrationspolitik, finns det Ica-butiker i Sätra som har öppet till 22 alla dagar i veckan. Där kan du garanterat köpa såväl köttbullar och blodpudding som hummus och tacosås.


Mattias Axelsson, gymnasielärare och författare till boken Svenska vanor (på Lys förlag hösten 2019)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

ARTIKELN HANDLAR OM