Varför känner ni ingen surfskam, svenskar?

Debattören: Vårt liv på internet ger utsläpp i samma storlek som flygets

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2019-06-03

Men medan stanna-på-marken-rörelsen hytter med pekfingret mot flyget, och det uppstått en hätsk debatt kring flygskam, så hörs ingenting om surfskam. Var är ungdomsprotesterna? Var är plakaten med ”stoppa surfandet,  skriver Rune Westergård.

DEBATT. Alla har vi hört om flygskam, men ingen talar om surfskam. Få har tänkt på att vårt liv på internet med surfande, spelande och twittrande ger utsläpp i samma storlek som flygets, det vill säga cirka 4 procent av de globala koldioxidutsläppen.

Men medan stanna-på-marken-rörelsen hytter med pekfingret mot flyget, och det uppstått en hätsk debatt kring flygskam, så hörs ingenting om surfskam. Var är ungdomsprotesterna? Var är plakaten med ”stoppa surfandet?

Det är onekligen inkonsekvent. Är det bara det att drevet mot internet inte startat ännu? Kanske den dagen kommer då tonåringarna låser in mobilen i vapenskåpet och lämnar in surfplattan till materialåtervinningen.

Måhända låter det som sarkasm, men jag menar att det egentligen handlar om dubbelmoral och skenhelighet. Att vissa aktiviteter lyfts upp som klimatovänliga medan andra inte gör det kan handla om moralisk licensiering – är man klimatduktig på det ena sättet så har man tjänat in moraliska ”krediter” som ger en biljett för annan konsumtion.

Ett argument för att försvara fortsatt surfande är att ”det är så många människor som surfar jämfört med de som flyger”. Men det är ju lika intelligent som, ”varför ska jag minska mina utsläpp då en miljard kineser ökar sina utsläpp”.

Ett annat försvar av den uppkopplade livsstilen är att utsläppen kan minskas genom miljövänligare elproduktion. Men i så fall borde den konsekvente stoppa surfandet i dag, och återvända då världens energi faktiskt är utsläppsfri.

Varken minskat flygande eller minskad användning av internet lär bli av. Vissa saker vill vi helt enkelt inte sluta med trots att det påverkar klimatet. Andra saker igen, vill vi att andra ska sluta med.

Min poäng är att visa långfingret åt pekfingret. Skam och skuldbeläggning är en destruktiv strategi för att nå klimatmålet. Därför tror jag inte heller på flygbojkott.

Lösningar som världens människor säkert kunde omfatta är ett internet drivet av koldioxid-fri elektricitet och ett flyg utan klimatpåverkan. Att åstadkomma det är tekniskt genomförbart, ekonomiskt realistiskt och långt möjligare än klimatmoralisk avhållsamhet i global skala.


Rune Westergård, miljöentreprenör och författare ”Ett jordklot räcker”


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.