Högerns nidbild av förorten är livsfarlig
Debattören: Vi har inte råd att lämna dessa människor utan framtidsutsikter
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2017-01-30 | Publicerad 2017-01-24
DEBATT. Just nu bedriver högern i Sverige ett politiskt tvåfrontskrig mot våra mest socialt och ekonomiskt eftersatta områden i Sverige.
Den handlar å ena sidan om att inte bekänna effekterna av segregationen i våra storstäder.
En ovilja att erkänna frånvaron av uteblivna satsningar och nedmonteringar av samhällsservice, stadsmiljön, integrationsåtgärder, arbetsplatser, jobbmöjligheter, utbildningsmöjligheter och vad detta kan betyda för ett område. Om det ovannämnda uteblir.
Å andra sidan söker man genom en hårdare politisk retorik att omvandla bilden av ”förorten” - från socialt och ekonomiskt utsatta områden – rättare sagt stadsdelar med tuffa utmaningar - till att stämpla dessa områden som ”slum” likt amerikanska ”storstadsgetton”.
Helt enkelt områden som är bortom räddning. Genom att försöka benämna dessa områden som ”No-go areas” eller ”No-go zoner”. Det är en icke-nyanserad bild.
Summan av detta blir således en politisk dubbelbestraffning. Där hela områden och invånare blir föremål för uppbärande av en icke-nyanserad politiskt reducerad verklighetsbild.
Vi har stora utmaningar framför oss. Men dessa områden är långt ifrån slum och getton!
Majoriteten av invånarna i dessa områden är vanligt hårt arbetande individer.
Jag är uppvuxen i Bredäng och är lokalpolitiker i Skärholmens stadsdelsnämnd.
Även om sysselsättning går upp här och fler kommer i arbete i Skärholmen.
Kan jag utifrån egen erfarenhet säga: Vi har naturligtvis fortfarande stora utmaningar framför oss med segregation, ökad klassklyftor, arbetslöshet och låga skolresultat av olika grad.
I en del av våra stadsdelar, förekommer det öppen droghandel, vapenförsäljning, skadegörelse och organiserad brottslighet.
Kombinationen av högerns tillvägagångssätt för att komma åt problemen öppnar dock endast upp för ”politiska tankefel”. Det är rent ut sagt en livsfarlig politisk väg. Eftersom att denna ”världsbild” lämnar stora delar av befolkningen i stor hopplöshet.
Ett politiskt recept som inte har plats för drömmar och framtidstro om möjliga sociala klassresor. Samtidigt som man förstärker en felaktig föreställning om att ”alla” unga grabbar/tjejer som växer upp i området är potentiella brottslingar.
Den utelämnar och förhindrar förhoppningar om möjligheter för utveckling och välstånd.
Den blir i förläningen endast ett politiskt hinder för att områdets vuxna, barn och äldre ska våga kräva lika förutsättningar och levnadsvillkor. Dessutom skapar den misstro för vårt demokratiska samhällssystem.
Högern svar blir således att ”Bestraffning och hårdare tag” ”är den enda vägens politik” för dessa på ”förortens” samhällsproblem. Vi har inte råd att lämna dessa områden i ett politiskt mörker utan några förhoppningar om positiva framtidsutsikter.
Polisen måste givetvis få ökade resurser och befogenheter att klara upp brott och få bort kriminella aktiviteter. Vi måste dock våga i samma andetag. Våga tänka större.
Vi måste satsa på hållbara lösningar:
1. Stöd till socialtjänsten och uppskalning av arbetet med avhopparverksamhet i form av sociala insatsgrupper.
2. Motarbeta arbetslösheten och ohälsotalen.
3. Satsa på lokalt näringsliv och förbättrande av stads- centrummiljöerna
4. Arbeta för att bryta skolsegregationen
5. Stärka samhällsservicen och flytta ut myndigheter och förvaltningar
6. Förstärka det lokala civilsamhället.
Salar Rashid, ledamot i Stockholms kommunfullmäktige (S)
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.