Nu känner alla till fattigdomen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-04-03
Vi satt några stycken på lunchen och snackade om fattigdomen. Givetvis är det Fattigbloggen som väcker diskussion. Det bästa med den är att den har fört upp den svenska fattigdomen på agendan. Många som förr knappast hade tänkt tanken att det finns fattiga i Sverige talar nu om dem, även om det bara är i andra hand och ofta utifrån att de är kritiska till bloggen. Vissa fortsätter förstås att förneka att det finns fattiga. De hävdar mest att folk är lata och inte vill jobba.
Men vår lunchdiskussion handlade om tiggarna. Numera är de ett vanligt inslag i gatubilden men för 20–25 år sedan fanns de knappt. Jag minns tydligt en promenad som jag hade med några socialdemokratiska politiker genom Stockholms innerstad i början av 90-talet. Vi stötte på en kvinna med ett barn i famnen som tiggde pengar. En av politikerna blev så arg att hon gick fram till kvinnan och sa att ”i Sverige behöver man inte tigga. Här finns det skyddsnät som hjälper människor, så res dig från gatan och sök hjälp!”
Länge levde vi i den tron. Vi har inga fattiga, vi behöver inte tigga utan trygghetssystemen tar hand om oss. Det synsättet tillhör numera en svunnen tid. Nu ökar klyftorna och alltfler människor hamnar utanför både trygghetsnät och samhälle. De politiker och andra människor som inte ser de fattiga lever i en drömvärld. De ser bara sådant de vill se.