Mjuka åtgärder bättre än tuffa tag mot brott

Debattören: Regeringen måste kohandla med de konservativa om sociala insatser

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2020-01-05

Det är nödvändigt för regeringen att använda rättsliga och polisiära åtgärder som förhandlingsverktyg när man kohandlar med de konservativa om sociala insatser, skriver  Martin Nordin, docent i nationalekonomi vid Lunds Universitet

DEBATT. För att komma till rätta med gängkriminaliteten och skjutningarna måste man prioritera både brotten och brottsprevention. Forskningen är inte entydig men stödet för att rättsliga och polisiära åtgärder skulle vara viktigare än sociala insatser är svagt.

De konservativa partierna försöker styra debatten till att främst handla om rättsliga och polisiära åtgärder och de kritiserar regeringen för att göra för lite och för långsamt. Men snarare behövs det eftertänksamhet, långsiktighet och ett större fokus på förebyggande åtgärder.

För det första krävs det tålamod. Man kan inte förvänta sig att man ska komma tillrätta med gängkriminaliteten, som växt till sig sedan 1990-talet, i en handvändning.

Ett pragmatiskt agerande är att stegvis steppa upp insatserna och utvärdera vart och ett av stegen innan man tar nästa. Man kan alltid diskutera tempot men i denna stund vet vi mycket lite om effekterna av de senaste årens insatser (2017-års brottsförebyggande program med bland annat avhopparverksamhet, Malmös Sluta skjut-strategi, fler poliser och ny vapenlag) och ännu mindre om effekterna av insatserna som följer av regeringens 34 punktsprogram.

Även om Sverige ligger i Europa-topp när det kommer till skjutningar i åldern 15 till 29, har statistiken visat en nedåtgående trend för Malmös del. Trenden har gått mot färre skjutningar och färre sprängningar, vilket tyder på att insatserna faktiskt har haft en inverkan på brottsligheten.

Enligt en SVT granskning minskade skjutningarna i Malmö med 25 procent och sprängningarna med 22 procent mellan 2017 och 2018 och statistiken tyder på att minskningen kommer vara stor även för 2019.

Att debatten har intensifieras denna höst beror främst på att vi bevittnat två synnerligen tragiska och brutala mord i Malmö: Karolin Hakim i augusti och den mördade 15-åringen i november.

Frågan är om man bör lägga specifik vikt vid dessa mord, och om samhället bör steppa upp ytterligare och snabbare på grund av dessa mord? Det är förståeligt att de får stort utrymme i media på grund av deras brutala karaktär, men jag vill framför allt förespråka eftertänksamhet.

För börjar man fundera är tolkningen om våldets färdriktning inte självklar. Man kan antingen tolka det som att (trots att antalet skjutningar går ner) våldsamheterna nått en ny och värre nivå, eller så kan man tolka det som att gängen blir instabila som en följd av samhällets insatser.

När kriminella strukturer förändras kan den följande bristen på ledarskap i kriminella miljöer leda till fler slumpmässiga vansinnesdåd. En tredje förklaring är att morden beror på speciella omständigheter och att vi snarare ska fokusera på den nedåtgående trenden.

Morden sätter strålkastarljuset på frågan, vilket är bra, men morden bör definitivt inte få oss att handla impulsivt och obetänksamt. Om man leker med tanken att vi i närtid knäcker gängen riskerar vi om vi handlar för snabbt att ha infört omotiverat tuffa åtgärder och ha 10 000 nya poliser (enligt regeringens målsättning) som ska hantera en fallande brottlighet (i exempelvis Malmö har brottsligheten inte varit så låg på tjugo år).

För det andra tror jag regeringen, tyvärr, också måste vara taktisk i förhandling med samarbetspartierna och de konservativa partierna annars riskerar man inte få en riksdagsmajoritet för åtgärder som syftar till brottspreventionen.

Jag tolkar det som att de konservativa partierna främst vill vara ”tough on crime” och är i mindre utsträckning intresserade av åtgärder som begränsar inflödet in i kriminalitet.

Det är nödvändigt för regeringen att använda rättsliga och polisiära åtgärder som förhandlingsverktyg när man kohandlar med de konservativa om sociala insatser.

Genom att vara strategisk när man förhandlar om åtgärdsplanen, kan man förhoppningsvis få de andra partierna att även acceptera långsiktiga åtgärder som inte främst vill straffa utan hjälpa. Annars är risken stor att man gör samhället en otjänst genom att endast erbjuda en politik som fokuserar på brotten och inte på förebyggande åtgärder.

Givetvis vet jag inte om regeringen använder sig av denna strategi − men för mig förefaller det vara en logisk och, återigen tyvärr, nödvändig strategi. Även om vi skulle anta att alla delar av de konservativa partiernas åtgärdsprogram är rimliga (vilket kriminologer ifrågasätter), kan inte regeringen släppa genom alla åtgärder för då riskerar allt fokus att hamna på brotten.

När de rättsliga och polisiära åtgärderna är genomförda har de konservativa partierna inga incitament att tillmötesgå ”mjukare” åtgärder. Detta kan tyckas vara ett cyniskt spel; men är snarare ett pragmatiskt spel som jag skulle förespråka. Politik handlar om kompromisser och regeringsduglighet visar man när man får rätt saker gjorda och inte saker gjorda snabbt!


Martin Nordin, docent i nationalekonomi vid Lunds Universitet


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Läs fler artiklar i ämnet här

Gå med i vår opinionspanel du också

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.