Vi lever på jorden – politikerna i himlen

Politikerna har ingen aning om vad som krävs för att stoppa gängkriminaliteten, skriver Anders Adali

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2018-07-24

Bilden är ett montage.

DEBATT. Tänk om Stefan Löfven och ett gäng andra politiker hade vuxit upp i förorten. Tänk om de hade varit gängmedlemmar med arbetslösa föräldrar, missbrukat, skitit i skolan och hamnat på ungdomsanstalt. Tänk om de hade kommit från ett land där vapen, krig och död tillhör vardagen.

Tänk om de förstod hur verkligheten är i vårt samhälle.

Politikerna tänker bara på sitt eget parti, sin egen agenda och det kommande valet. De är besatta av att behålla makten och sina höga löner, medan vi andra är upptagna med att tänka på familjen, jobbet, skolan, de äldre och våra barn.

Vi lever på jorden – de lever i himlen.

De beklagar sig över den grova kriminaliteten och dess brutalitet – men de har inte gjort sitt bästa för att förebygga den.

Politikerna har ingen aning om vad de gör eftersom de tycks leva i en bubbla av egoism.

Jag är trött på att höra deras lögner, deras falska ord och deras ovana att skylla misslyckanden på varandra. Deras girighet och ständiga strävan efter makt står mig upp i halsen.

Politik är bara en annan sorts kriminalitet än den som de unga lyssnar på och ser upp till. De är tjuvar, banditer, bedragare och lögnare – fast på en annan nivå.

Om personerna som styr vårt land kan stå och ljuga oss alla rakt upp i ansiktet så tappar de unga känslan av trygghet och hoppet om en ljus framtid. Och i slutändan också respekten för människan och för livet.

De unga förstår inte att den kriminella banan inte har någon “happy ending”. Det finns ingen framtid som kriminell. Det finns inga gamla gangsters av en anledning.

Jag vet det av egen erfarenhet, jag har varit en del av det livet. Jag var själv grovt kriminell. Men dagens klimat är på en annan nivå. Den enda vägen för en kriminell är fängelse, missbruk, utanförskap eller döden.

Vem kan leva ett helt liv av lögner, svek, droger, hot, paranoia och manipulation utan att bli berörd? Vi måste fånga upp dessa fall tidig ålder – innan det är för sent. De måste lära sig att det finns konsekvenser för sitt agerande.

De får inte skrika eller bete sig hotfullt mot lärare, socialtjänsten, polisen, föräldrar, ambulanspersonal, brandkåren och alla andra som hjälper oss att bygga upp ett samhälle som ska kännas tryggt för alla.

Vi måste ge dem verktygen för att lyckas.

För vem ska hjälpa dem? Inte politikerna. De har ingen aning om vad som krävs.

Vi ska ta lärdom av de män och killar som har sett och levt på den mörka sidan.
Vi ska samarbeta med personer som har vänt sina liv till det bättre och som kan agera förebilder för de yngre. För vilka kan annars förstå vad de känner och vad de vill?

Vi ser nu den skrämmande uppgraderingen av våldet där livet inte har något värde. En typ av våld där unga män tar andra unga mäns liv utan att förstå konsekvenserna av sitt agerande.

Att ta någons liv är inte bara ett liv. Du förstör en hel familjs liv. Du tar någons vän ifrån dem. Du tar någons kärlek ifrån dem. Du tar en bror ifrån sin syster, du tar någons själ ifrån oss alla.

Det påverkar familjen på gatan, dina grannar, dina vänner – och din egen familj.

Vi har bara ett liv – men vi har alltid en andra chans.
En chans att ändra oss till det bättre.

#Deträckernu

Anders Adali, ex-rånare och författare


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.