Centerns beslut spär på hatet mot judar

Debattörerna: Förbudet mot omskärelse är följden av ett förråat liberalt tonläge

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2019-09-30

Det är sorgligt att Annie Lööfs och partiledningens kraftfulla varningar inte räckte för att beveka partistämman, men det är samtidigt inte förvånande, skriver Adrian Kaba och Mattias Irving

DEBATT. Centerns partistämma röstade på lördagen för ett förbud mot religiös omskärelse.

Partiledningen argumenterade klokt och kraftfullt mot förslaget. De anförde att ett förbud skulle slå mot muslimers och judars möjlighet att leva och verka i Sverige, och i detta har de helt rätt.

Det är sorgligt att inte ens så kraftfulla varningar räckte för att beveka partistämman, men det är samtidigt inte förvånande. Stämmans beslut är den logiska följden av en lång tid av förråat liberalt och sekulärt tonläge i frågan.

En av dem som drivit på för beslutet är Christine Lorne (C), regionpolitiker i Stockholm och Folkhälsoberedningens ordförande, som lade ett yrkande till partistämman om att förbjuda manlig omskärelse för pojkar yngre än 15 år.

I tråden under detta tillkännagivande på Twitter flödade de demoniserande kopplingarna mellan Brit milah (en över tretusen år gammal tradition som symboliserar Abrahams förbund med Gud, och den judiska pojkens inkludering i det judiska folket och tron) och ”könsstympning”, ett ord som annars nästan enbart används för det omfattande och grymma övergrepp som begås mot flickor på vissa håll i Afrika och Mellanöstern.

I tråden kallas manlig omskärelse ”ett otyg”, en kommentar som får medhåll av Lorne. Andra kallade Brit milah ”barnmisshandel”.

I kölvattnet av Centerstämmans beslut har det förråade språkbruket blossat upp ånyo. Inte minst i sociala medier följdes beslutet under lördagen av otaliga kommentarer om ”könsstympning”, ”att skära i småbarn” och dylika målande beskrivningar. Dessa onyanserade ordalag utmålar utövande judiska och muslimska föräldrar som skoningslösa, religiöst indoktrinerade stympare av barn.

Det spelar ingen roll ifall ordvalet är en följd av tanklöshet eller av övertygelse, för effekten blir densamma: i praktiken förmedlar denna beskrivning av omskärelsen samma bild av inte minst judar som ”blodtörstiga” och ”lagiska” som har florerat sedan medeltiden. Diskussionen hakar därmed in i en mycket gammal antisemitisk diskurs.

Just denna nya rännil av hatiskt språkbruk må ha ett annat ursprung än de floder som sedan länge har strömmat från främst extremhögern, men den måste ändå beaktas när vi nu ser hur den totala vattennivån stiger.

Självklart ska den komplexa frågan om omskärelse kunna debatteras som andra frågor i ett öppet samhälle. Det är inte så att frågor om att reglera omskärelse (exempelvis genom åldersgränser) per definition måste vara antisemitiska, men om inte diskussionen förs med stor lyhördhet och respekt så kommer en förråad debatt ”för barnets bästa” bara att skänka legitimitet åt andra, mindre rumsrena attityder mot judar och muslimer.

Det kan vara svårt att uppskatta laddningen i denna fråga för den som betraktar den utifrån ett sekulärt majoritetsperspektiv, med begränsad förståelse för frågans historia.

Iakttagande judar har omskurit sina barn till och med under brinnande förföljelser, såväl i 30-talets Europa som under den spanska inkvisitionens härjningar, fastän detta innebar en förhöjd risk för upptäckt.

Det är mycket osannolikt att ett förbud skulle leda till att ett enda ytterligare judiskt barn blev oomskuret, men det kommer att innebära Sverige inte längre är ett genuint hem åt de svenska judar som levt här i århundraden. Situationen skulle bli snarlik även för svenska muslimer.

Ett förbud skulle i praktiken bara leda till drastiskt försämrad patientsäkerhet för de iakttagande judar och muslimer som inte har råd att utföra ingreppet utomlands, och således skulle tvingas utföra det illegalt i Sverige. Ingen som har barnens bästa för ögonen kan se detta som en önskvärd konsekvens.


Adrian Kaba, förbundsstyrelseledamot Socialdemokrater för tro och solidaritet
Mattias Irving, politisk sekreterare, Socialdemokrater för tro och solidaritet


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Gå med i vår opinionspanel du också

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.