Förnedringsrånen visar att Löfven har fel jobb

Ebba Busch Thor: Kris efter kris bemöts med samma passivitet

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2020-02-15

Löfvens tafatta reaktion på förnedringsrånen är inget olycksfall i arbetet. Det är statsministerns toppnivå, skriver Ebba Busch Thor.

DEBATT. Ett rån där de unga gärningsmännen inte bara hotar, sparkar och slår. De kissar också offret i munnen, filmar kränkningen och sprider den i sociala medier.  

En larmrapport från en av våra mest erfarna polischefer som beskriver en katastrofal utveckling.  

På bara några år har antalet rån mot unga offer mer än fördubblats. 2 484 anmäldes 2019. Gärningsmännen, ofta själva omyndiga eller rentav inte ens straffmyndiga, är vanligtvis från utsatta områden. 

Ungdomsutredare hos polisen beskriver ”mer våld och mer förnedring” i rånen än förr. 

Det är en alarmerande utveckling som har skett på väldigt kort. Förnedringsrånen verkar präglas av dominans, mobbning och maktutövning förstärkt av ett tydligt vi och dom.

Möjligen fattiga mot rika, eller kanske orten mot svenne. Förakt mot den andre.  

När statsminister Stefan Löfven ska förklara utvecklingen hänvisar han till ”den förra borgerliga regeringen” och ”skattesänkningar”.

Den här tondövheten är ingen engångsföreteelse.

När Löfven skulle kommentera den eskalerande gängkriminaliteten för några månader sedan var svaret lika aningslöst: ”Vi såg det inte komma”. Och när sexualbrotten skulle diskuteras häromåret svamlade Löfven om las, Lagen om anställningsskydd. 

Efter fem år i regering är det tyvärr tydligt att Stefan Löfvens oförmåga går igenom på område efter område.

När den akuta flyktingkrisen slog till 2015 stod Sverige helt oförberett. Regeringen Löfven svarade sömngångaraktigt att ”Mitt Europa bygger inga murar.” Sen gick det bara dagar mellan att Stefan Löfven stod på Medborgarplatsen under parollen “Refugees Welcome” till dess att han tvärvände och införde gränskontroller.  

Än i dag lever Sverige med efterverkningarna av 2015. Samtidigt är Sveriges mottagande fortfarande mer än tre gånger så stort som våra nordiska grannländer.  

När Transportstyrelsen röjde kvalificerat hemliga uppgifter för främmande makt stod regeringen Löfven handfallen. Inrikesministern skyllde på att det inte fanns ett sammanträdesrum att tillgå. Och de politiskt ansvariga återfinns än idag på höga positioner.  

Dagens kriser bemöts med samma passivitet. Sjukvården är i kris. Månad efter månad slås rekord i vårdköer. Vid årsskiftet var det nära 90 000 sjuka som fått vänta olagligt länge på hjälp. 

I åratal har experterna pekat på behoven av utbyggd äldreomsorg. Det saknas enligt prognoserna 26 000 äldreboendeplatser om några år. Regeringen Löfven fortsätter att underprioritera de äldre.   

Och där regeringen ändå anstränger sig, går det ännu sämre. Stefan Löfvens viktigaste vallöfte, att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet, resulterade i motsatsen. Målet om 10 000 fler polisanställda kommer med nuvarande takt inte att uppfyllas förrän år 2039. 

Löfvens tafatta reaktion på förnedringsrånen är inget olycksfall i arbetet. Det är statsministerns toppnivå. 

Sverige hade möjligheten att få en annan statsminister. Men Centerpartiet, Liberalerna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet valde att ge Stefan Löfven makten. Trots en ogenomtänkt politik, och trots att Stefan Löfven är uppenbart olämplig för ämbetet. 

KD lovade en annan regering, och står sedan dag ett redo att ta över. 

Stefan Löfvens regering borde aldrig ha tillträtt.


Ebba Busch Thor, partiledare Kristdemokraterna


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Gå med i vår opinionspanel du också

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.