Ta bort kryphålen och skärp vapenexporten
Debattören: En ”feministisk utrikespolitik” ska inte byggas på andra människors blod
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-02-28
DEBATT. I dag beslutar Riksdagen om nya regler för vapenexport. Men särskilt nytänkande är de inte. En majoritet av partierna i Riksdagen har lovat sina väljare att vi inte ska sälja vapen till diktaturer och andra stater med allvarliga brister i demokratin.
Språkbruket ändras en aning kring när vi inte ska sälja vapen, man kan kalla det en skärpning om man vill, men sanningen är att i flera år har många kloka huvuden försökt formulera något som ser ut som en skärpning men samtidigt tillåter affärer med jordens värsta diktaturer.
Det talas om ett demokratikriterium, men det har kryphål. Vapenexporten borde in i en större säkerhetspolitisk analys.
I ett vidgat säkerhetsbegrepp tar man hänsyn till faktorer såsom hälsa, trygghet i hemmet, frånvaro av väpnat våld såväl som upprättande av olika typer av förtroendebyggande åtgärder i sin utlandssamverkan. Respekt för mänskliga rättigheter och säkerhetspolitik är inte motsatser. Respekt för mänskliga rättigheter överallt i världen leder till säkerhet även för oss, detsamma gäller för demokrati, utveckling och hållbar fred.
Det finns i många fall uppenbara säkerhetspolitiska intressen att inte exportera krigsmateriel, något som förslaget bortser ifrån.
Både politik för global utveckling och FN:s 2030-mål för hållbar utveckling finns med i förslaget. Men när vaga formuleringar om åtaganden för mänskliga rättigheter vägs mot det som anses tala för export, till exempel behovet av att delta i internationellt materielsamarbete eller att behålla kompetens eller produktionskapacitet i vapenindustrin, kompromissas lätt skyddet av mänskliga rättigheter bort.
Vår säkerhet kan aldrig bygga på att vi säljer vapen till Förenade Arabemiraten som vägleder bombplan till mål i Jemen, mål som enligt FN till 80 procent dödar oskyldiga kvinnor och barn.
Obama förbjöd vapenaffärer till Filippinerna efter att president Duterte massmördat drogmissbrukare. Men båda länderna ingår i regeringens exportstrategi, båda länderna besöks av handelsministern och båda länderna satsar Sverige på att sälja vapensystem till. Vapenexporten står bara för 1 procent av vår export men representanter för vapenindustrin står för cirka 10 procent av medföljande näringslivsföreträdare när regeringen har exportfrämjande resor till länder med allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter.
När Sverige säljer vapen till ett land uppstår en legitimerande effekt av det landets politik. När vi beväpnar länder som begår övergrepp mot sin egen och andras befolkningar minskar jordens säkerhet och vår egen.
Detta är ingen dussinfråga där man kan kompromissa bort skyddet av mänskliga rättigheter. Det är också skadligt för förtroendet för demokratin när alla påstår sig skärpa reglerna och att vapenexport till diktaturer ”hindras” men i samma andetag skapar vidöppna kryphål.
Jag uppmanar alla i Riksdagen att rösta för min eller Vänsterpartiets motioner i dag som täpper till kryphålen i lagen. Alternativet är att vi bygger vår militära styrka på andra människors blod.
Regeringen måste nu visa allvar med retoriken om fredlig och feministisk utrikespolitik genom att omedelbart sluta ta med sig vapenindustrin på resor till diktaturer och sluta främja avtal med vapenbolags affärer till dessa länder.
Dessutom bör planerade affärer stoppas till länder som har allvarliga brister i demokratin och skyddet av människor. Då visar regeringen att man menar allvar med att den nya lagen betyder något.
Risken är annars uppenbar att när den nya lagen träder i kraft i april kommer vapenbolagen vänta till efter valet med att kräva avgöranden så att en ny (eller samma) regering i tysthet i strid med folkviljan kan fortsätta bevilja ruttna affärer.
Carl Schlyter, riksdagsledamot (MP)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.