Debatt

Kvinnor får inte betalt efter 16.06

Debattörerna: Med dagens takt tar det 25 år innan Sverige har jämställda löner

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Foto: GETTY
Kvinna tjänar i snitt 4 000 kronor mindre varje månad. Omräknat till tid betyder det att kvinnor jobbar gratis efter klockan 16.06 varje dag, medan män får betalt för hela sin arbetsdag, skriver debattörerna.

DEBATT. Hundra år efter beslutet att införa rösträtt för kvinnor i Sverige tjänar kvinnor fortfarande i genomsnitt 4 000 kronor mindre än män varje månad. Det blir 48 000 kronor på ett år. Med dagens förändringstakt dröjer det ytterligare 25 år innan lönerna är jämställda.

Vi i 16:06-rörelsen som samlar politiska kvinnoförbund, fackförbund och kvinnorörelsens organisationer, menar att vi inte kan vänta så länge. Vi kräver kraftfulla åtgärder för att kvinnor ska få betalt hela dagen redan nu.

I år är det hundra år sedan riksdagen beslutade om rösträtt för kvinnor. Sedan dess har flera viktiga jämställdhetsreformer genomförts. 1939 blev det förbjudet att avskeda gravida kvinnor, 1960 beslutade SAF och LO att slopa kvinnolönerna och 1980 blev det lag att betala lika lön oavsett kön. Trots flera framgångar är det långt kvar till jämställda löner. Kvinnors löner är i genomsnitt 11,3 procent lägre än mäns.

Det innebär att en kvinna tjänar i genomsnitt 4 000 kronor mindre varje månad och 48 000 kronor mindre per år.

Omräknat till tid betyder det att kvinnor jobbar gratis efter klockan 16.06 varje dag, medan män får betalt för hela sin arbetsdag.

Det har varit förbjudet att lönediskriminera i snart fyrtio år och sedan 1994 ska arbetsgivare göra lönekartläggningar för att upptäcka och rätta till osakliga löneskillnader. Ändå händer alldeles för lite.

En orsak är att lagen är tandlös. Arbetsgivare som struntar i att åtgärda löneskillnader uppmanas att följa lagen om deras försummelse upptäcks, men det leder i princip aldrig till några skarpare påföljder.

Vi menar att det måste kosta att diskriminera och att fler insatser krävs för att jämna ut löneskillnaderna:

Skärp tillsynen av bestämmelserna om lönekartläggningar

För att lagen om årliga lönekartläggningar ska följas måste Diskrimineringsombudsmannens tillsyn skärpas och arbetsgivare som bryter mot reglerna straffas med vite eller andra påföljder. DO och arbetsmarknadens parter måste också arbeta mer aktivt för att förebygga och motverka alla typer av diskriminering, sexuella trakasserier och övergrepp i arbetslivet.

Säkerställ ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen

Män tar ut en knapp tredjedel av föräldraledigheten och gör varje dag en timme mindre obetalt hemarbetet. För att bryta mönstret krävs att regering och riksdag tar tydliga steg för en jämställd föräldraförsäkring. Det kommer att stärka kvinnors position i arbetslivet och pappors relationer till sina barn.

Heltidsarbete som norm och trygga anställningsformer

Kvinnodominerade branscher har mer ofrivilligt deltidsarbete, fler osäkra anställningar och sämre löneutveckling. Vissa grupper av kvinnor, som utrikes födda kvinnor och kvinnor med funktionsnedsättning, löper särskilt stor risk att hamna i otrygga arbetsförhållanden. Regering, kommuner och andra arbetsgivare måste ge kvinnor och män samma möjlighet till heltid och trygga anställningsformer.

Synliggör och åtgärda strukturella löneskillnader

I yrken och branscher där kvinnor är i majoritet är lönerna lägre än i mansdominerade yrken och branscher. Det gäller även när kraven på utbildning, färdigheter och ansvar är likvärdiga. Staten och arbetsmarknadens parter måste ta sitt ansvar och bryta denna strukturella värdediskriminering så att löneläget alltid motsvarar yrkets krav.

Vi kan inte vänta 25 år till på jämställda löner. Det är dags att regering, arbetsgivare och arbetsmarknadens parter tar sitt ansvar för att förändra detta.


16:06-rörelsen:
Amineh Kakabaveh, ordförande, Varken hora eller kuvad
Anders Johansson, förbundsordförande, Forena – försäkringsfacket
Annelie Nordström, arbetsmarknadspolitisk talesperson, Feministiskt Initiativ
Britta Lejon, förbundsordförande, Fackförbundet ST
Britt-Marie Söderberg Torstensson, ordförande, Winnet Sverige
Carina Ohlsson, förbundsordförande, S-kvinnor
Clara Berglund, generalsekreterare, Sveriges Kvinnolobby
Ewa Larsson, ordförande, Gröna Kvinnor
Gulan Avci, ordförande, Liberala Kvinnor
Gunnel Hall, ordförande, KvinnorKan
Heike Erkers, förbundsordförande, Akademikerförbundet SSR
Ianthe Holmberg, ordförande, Svenska kvinnors vänsterförbund
Ida Kåhlin, förbundsordförande, Sveriges Arbetsterapeuter
Kukkamariia Valtola Sjöberg, sammankallande, Miljöpartiets Jämställdhets- och mångfaldskommitté
Magnus Pettersson, ordförande, Fastighetsanställdas förbund
Malin Ackholt, förbundsordförande, Hotell och restaurangfacket
Maria Johansson ordförande, FQ Forum – Kvinnor och funktionshinder
Mats Ericson, ordförande, Sveriges universitetslärare och forskare (SULF)
Nooshi Dadgostar, feministiska talesperson, Vänsterpartiets kvinnonätverk
Sineva Ribeiro, ordförande, Vårdförbundet
Sofia Jarl, förbundsordförande, Centerkvinnorna
Susanna Gideonsson, ordförande, Handelsanställdas förbund
Ulrika Boëthius, ordförande, Finansförbundet
Ulrika Kärnborg, ordförande, Fredrika Bremer Förbundet
Veronica Magnusson, ordförande, Vision
Zandra Kanakaris, ordförande, Unizon

16:06-rörelsens manifestation på Sergels torg i dag.


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.