Vi missar havets roll för att rädda klimatet
Forskare: Ett Östersjön i balans skulle motverka klimatförändringarna
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2023-12-02
DEBATT. Havet har stor betydelse för hur klimatet utvecklas. Under det kommande klimattoppmötet är det dags att lyfta denna hittills underutnyttjade resurs.
Genom att minska övergödningen och skydda viktiga ekosystem kan utsläppen av växthusgaser från kusterna minska och havets funktion som kolsänka stärkas.
COP 28 är nu igång. Världens länder sammanstrålar i Dubai för att återigen diskutera vem som ska göra vad för att begränsa utsläppen av växthusgaser. Det är bråttom. Allt för lite har gjorts, och det har gjorts för långsamt, både avseende utsläppen av koldioxid och metan.
Havsfrågorna har på senare år smugit sig in i klimatdebatten och COP-mötena har numera särskilda så kallade ”havspaviljonger”. Men fortfarande nyttjas inte havet fullt ut i klimatarbetet.
Ungefär en fjärdedel av människans koldioxidutsläpp tas upp av världshaven. En del av detta fångas in och lagras i kustnära ekosystem.
När organiskt material dör och sjunker till botten kommer en del att begravas och kan på så sätt lagras in för väldigt lång tid, så kallat blått kol.
Vissa havsmiljöer är särskilt effektiva när det gäller att ta upp och binda kol, till exempel mangroveträsk och sjögräsängar, men även makroalger – som den i Östersjön vanliga blåstången – kan vara effektiva kolbindare.
Dessvärre har kustmiljöer, både i Östersjön och globalt, misskötts katastrofalt under flera decennier.
Det handlar om bottentrålning, muddring, skövling av till exempel mangrove. För Östersjöns del är problemet framför allt en allt för hög näringstillförsel som orsakat övergödning.
Att minska påfrestningarna och restaurera miljöer som binder blått kol kan vara betydelsefulla naturbaserade åtgärder för att långsiktigt motverka klimatförändringarna.
Beroende på förhållandena i havet kan en del av det organiska material som bryts ner i havet släppas ut till atmosfären i form av metan. Metan är en mer kortlivad, men samtidigt betydligt mer potent, växthusgas än koldioxid.
Dessa utsläpp är därför särskilt viktiga att ta hänsyn till i det kortare tidsperspektiv som är intressant givet den akuta klimatkrisen.
Metan diskuteras mest i samband med kor, men ny forskning visar att övergödda kustområden kan vara en viktig, tidigare delvis förbisedd, källa till metan. Metanutsläppen är nämligen kraftigare från syrefattiga bottnar, som kan uppstå i övergödda havsmiljöer.
Enligt preliminära beräkningar gjorda av forskare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum kan metanutsläppen från det svenska territorialvattnet uppgå till så mycket som 30 000 ton metan årligen. Det motsvarar 2,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter på 20-årsskalan (där ett ton metan beräknas vara ekvivalent med 84 ton koldioxid).
Detta kan jämföras med Sveriges totala rapporterade territoriella utsläpp av växthusgaser (exklusive markanvändning och skogsbruk) som uppgår till drygt 54 miljoner ton koldioxidekvivalenter på samma skala.
Situationen i Finland, som också har en lång kustremsa mot Östersjön, är sannolikt likartad. Den globala uppvärmningen, som i Östersjöregionen varit dubbelt så hög som den globala medeluppvärmningen, gör att metanproduktionen vid kusterna dessutom kan väntas öka.
För att värna om havens möjligheter att motverka klimatförändringar måste alltså kustekosystemen skyddas och restaureras. För Östersjöns del är dock det sannolikt viktigaste att minska övergödningen, vilket inte bara är gynnsamt för den biologiska mångfalden utan också kan begränsa metanutsläppen.
Välmående ekosystem är en förutsättning inte bara för samhällsvärden som fiske och rekreation, utan även för vårt framtida klimat.
Klimatförhandlingarna på COP-mötena har hittills inte tagit med kustens roll som kolbindare eller metanutsläppare. Inte heller beaktas dessa i de nationella eller internationella klimaträkenskaperna. Detta måste ändras.
Vi uppmanar Sveriges och Finlands regeringar att verka för att havens roll i klimatarbetet lyfts i COP 28-samtalen, samt att minskad övergödning och stärkt biologisk mångfald prioriteras som en del av klimatarbetet.
Christoph Humborg, professor och vetenskaplig ledare för Stockholms universitets Östersjöcentrum
Alf Norkko, professor och forskningsledare för Tvärminne zoologiska station, Helsingfors universitet
Gustaf Hugelius, professor och biträdande föreståndare för Bolincentret för klimatforskning, Stockholms universitet
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.
