Med växande klyftor så rämnar Sverige
Peter Hultqvist: De mest välbeställda måste bidra mer till samhället
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-08-16
DEBATT. Det som av folkflertalet uppskattas som välfärds-Sverige har byggts bit för bit genom återkommande reformer. Varje byggsten har varit viktig i ett långsiktigt samhällsbygge. Men bitar av det som en gång skapades har också raserats och revor i välfärden har uppstått.
Klyftor mellan stad och land och mellan olika inkomstgrupper har ökat. Det är ett tydligt resultat av privatisering, skattesänkningar som gynnar de rika och nyliberal tro på att marknadskrafterna löser svåra balansproblem. Vi arbetar för att vända denna utveckling.
När socialdemokratin nu åter lanserar begreppet det starka samhället så handlar det om att återknyta en gammal tradition i partiet som fortfarande är modern. Den har sina ursprungliga rötter i folkhemstanken och syftar till att bryta ned klassklyftor och skillnader som skapar barriärer mellan människor och olika delar av samhället.
Ytterst handlar det om rätten till värdighet, att ingen ska behöva stå med mössan i hand och bocka och buga för att få den hjälp och det stöd som krävs.
”Åt var och en efter behov, av var och en efter förmåga”, är ett rimligt förhållningssätt till hur samhällets resurser ska fördelas.
Ett starkt samhälle är i grunden ett jämlikhetens samhälle. Men också ett samhälle där det kollektiva är så starkt att individen kan få vingar på riktigt.
De borgerliga brukar framhäva framgångsrika personers så kallade klassresa. Men de talar i stort sett aldrig om breda grupper och kollektiv. Och deras praktiska politik leder bara till ökade klyftor.
Menar man allvar med jämlikhet syftar det till att skapa möjligheter till utveckling för breda kollektiv. I sin tur kräver det en stark gemensam sektor och starka, hållbara samhällssystem. Skillnaden att växa upp i arbetarklassmiljö i jämförelse med i medelklassens övre skikt är fortfarande stor och ger olika förutsättningar.
Det är därför det behövs ett offentligt finansierat och styrt utbildningsväsende, kollektiva försäkringssystem och en offentligt finansierad sjuk-och äldrevård – där behoven och inte plånbokens tjocklek styr. Det behövs tydliga satsningar på polis- och försvar och en bostadspolitik där samhället tar ansvar och bidrar till finansiering. Och det behövs en målmedveten regionalpolitik som utjämnar klyftor mellan stad och land, samt rejäla offentliga satsningar på integration där språkundervisning är en nyckelfråga.
Alla de ambitioner som nu redovisas om ökade samhällsresurser går inte ihop med stora skattesänkningar för främst de mest välbeställda. Det finns ingen lättköpt biljett till riket där det går att klara allt med ökade utgifter, och samtidigt göra sig av med inkomsterna. Sådant är bara populistiskt trams. Det bygger inga fungerande och starka samhällen.
Socialdemokratin vill att Sverige ska präglas mer av jämlikhet, mindre av klyftor och en rättvisare fördelning av samhällets resurser. Med stora eller växande klyftor så rämnar solidariteten mellan olika grupper i samhället.
Utan en rättvis fördelning kommer inte samhällssolidariteten att bestå. Därför måste det genomföras åtgärder som gör att de mest kapitalstinna institutionerna och de mest välbeställda i ökad utsträckning bidrar till samhällsbygget.
Men ett starkt samhälle måste också bygga på människors eget engagemang. Föreningsliv, frivilliga hjälpinsatser, människor som ställer upp i vardagen för andra, folkrörelser som slåss för solidariska värderingar och ett brett ideellt engagemang.
Den enskilda människan måste bli sedd och veta att det finns en hjälpande hand om det behövs. Det är praktisk solidaritet i vardagen. Vi behöver mer av det i dagens Sverige.
Innebörden i orden ”You’ll never walk alone” är den yttersta förklaringen av vad socialdemokratin vill med begreppet det starka samhället!
Peter Hultqvist (S)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.