Enkel teknik hade kunnat stoppa Akilov

IT-expert: Det smärtar att säga – vi kanske behöver ”övervakningskameror” även på nätet

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2018-02-13

Det är orimligt att hävda våra rättigheter in absurdum i skenet av att enkel teknik hade kunnat stoppa den terrormisstänkte Rakhmat Akilov, skriver debattören.

DEBATT. Ett av de mest fruktansvärda avsnitten i förundersökningens tusentals sidor kring terrordådet på Drottninggatan är övervakningskamerornas bilder. Bilder på lastbilen, vars hastighet på 63 kilometer i timmen, beräknas med hjälp av storleken på stenplattorna i gatan. Några personer som hinner undan. Händelseförloppet, minut för minut. Scenerna efteråt. Det går inte att hålla tillbaka tårarna.

Vi kan inte stoppa dem, inte varje gång. Vi kommer bli så här ledsna och ursinniga igen – gärningsmännen från nästa Utöya, Las Vegas och Orlando rör sig mitt ibland oss, under radarn.

Men vi kan stoppa sådana som Akilov. Om polisen hade haft andra möjligheter så hade Drottninggatan inte hänt. Akilov kunde ha stoppats månader innan han klev in i lastbilen på Adolf Fredriks Kyrkogata.

Varenda bokstav, bildpixel, uppkoppling mot mobilmast och användande av mobilens applikationer finns som tabeller i förundersökningen. Hade den här kommunikationen varit möjlig att fånga upp när den ägde rum? Svaret är besvärande nog ”ja”, särskilt i ljuset av att Akilov varit känd för Säkerhetspolisen redan i mitten av 2016.

Regeringens särskilde utredare Petra Lundh lämnade i höstas över en stor utredning där hon var positiv till så kallad ”hemlig dataavläsning”. Hennes förslag är nu på remiss.

I fallet Akilov innebär förslaget, som är verklighet i andra nordiska länder, att polisen hade kunnat smyga in dold programvara i Akilovs mobil för att följa hans idoga försök att få hjälp och råd inför sin attack.

Ett bra tillfälle för Säpo att göra detta hade varit samband med pågående utredning av Akilov och hans idoga chattande om terrorangrepp. Praktiskt är detta enkelt – det är knappt ens grundkursnivå på KTH.

Lundhs utredning är på remiss, och från olika håll hörs väl underbyggda uttryck för oro. I diktaturer använder regeringen gärna spionprogram i oliktänkandes datorer, och avlyssningen är ofta mer avancerad än så.

I Iran, Vietnam och Syrien är avlyssningen på stamnätsnivå: All datatrafik avlyssnas med hjälp av amerikansk teknologi.

I USA har inte minst Edward Snowden bidragit till insikterna i president Trumps möjligheter att övervaka sin befolkning. Är det ett sådant samhälle vi vill ha?

Vill du att varenda arga mail, internsökningar, dick-pic, otrohetsmess sparas och analyseras av människor och algoritmer? En enorm trål för att fiska in all data från laglydiga medborgare känns Orwell och Hitler. Såklart.

Under de mer än 20 år jag arbetat med samhällets digitalisering har jag hela tiden varit mycket skeptisk till alla lagar och koncept som begränsar media och öppenhet. Den digitala domänen är en förlängning av analog mänsklig interaktion där yttrandefrihet och gränser mellan privat och offentligt bör vara under individens kontroll. Men på samma sätt som att en övervakningskamera både spelar in oskyldiga och våldtäktsmän, så är även digitala metoder samma tveeggade svärd.

Faktum kvarstår: Integritetskränkande möjligheter att läsa av och spåra hade kanske stoppat Akilov, och den pragmatiska sanningen smärtar.

Apparna Zello och Telegram är konstruerad för att vara svåra att avlyssna. Företagen bakom är till skillnad från Facebook ovilliga att samarbete med myndigheter. Appen Zello, som Akilov använt för de allra mest avslöjande konversationerna, använder också den kryptering. Men det är inte nödvändigtvis själva överföringen av meddelanden som varit möjligheten som polisen kunde ha utnyttjat. Men att hålla kolla på metadata: platser, personer, tidpunkter, etcetera – allt utom just det krypterade innehållet kan vara mycket värt kombinerat med traditionellt spaningsarbete. Googlesökningar och aktivitet i olika forum är fullt möjligt att övervaka.

Om Donald Trump eller Bashar Al-Assad hade varit statsminister i Sverige, så hade Akilov antagligen inte sluppit igenom nätet.

Trump eller Assad som statsminister i Sverige skulle självfallet inte vara helt optimalt på alla tänkbara sätt, men en sak är säker: sannolikheten att deras övervakningsmetoder skulle fånga nästa Akilov är väsentligen högre än om vi värnar vår medborgerliga frihet in absurdum.

Om vi tänker oss det otänkbara, att all vår datatrafik analyserades av artificiell och riktig intelligens, så skulle det fruktansvärda kanske inte hända igen. Fundera på det: Skulle du kunna acceptera att varenda interaktion du har över internet loggas om det gör att polisens chanser att förhindra terrorbrott väsentligen förbättras?

Efter ett helt yrkeslivs övertygelse är jag nu plötsligt kluven. I många länder möjliggör anonymiserad digital kommunikation för att de facto störtar totalitära regimer och gör att övergrepp på mänskliga rättigheter hamnar i tidningar som den här. Den möjligheten måste finnas kvar till varje pris. Men vi måste ha föra diskussionen om det här från alla synvinklar. En sådan synvinkel är att blicka norrut från Åhléns norrut längs med Drottninggatan, stanna upp, och känna efter.


Mattias Beijmo, IT-analytiker och författare


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.