FK smular sönder den förstärkta assistansen
Riksföreningen Jag: Nu är domstolarna vårt sista hopp
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2023-07-03
DEBATT. Den förra regeringen och dess socialminister Lena Hallengren basunerade för ett drygt år sedan stolt ut att ”Stärkt assistans” var den största assistansreformen sedan rättigheten infördes på 90-talet.
Löftet i januariavtalet hade varit att rätta till de åtstramningar som en lång tids domstolspraxis inneburit. Utredningen hade tagits emot med ovationer från funktionshinderrörelsen.
Även Försäkringskassan ställde sig bakom förslagen, men trodde att prognoserna om den framtida ökningen av assistans var underskattade. Regeringen valde modigt att ändå gå fram med alltihop.
Nu skulle barnen med stora funktionsnedsättningar äntligen få tillbaka rätten till assistans. Likaså personer som behövde ett förebyggande stöd för att inte skada sig själva eller andra, eller som behövde vägledande eller motiverande stöd som inte bara var praktiskt.
Lagändringarna trädde i kraft nu vid årsskiftet. Förhoppningarna var enorma. Många familjer som gått på knäna i många år såg äntligen en ljusning.
Likaså personer som förlorat sin assistans och fått hanka sig fram med anhörigas obetalda insatser. Stärkt assistans skulle återställa svensk funktionshinderpolitiks flaggskepp – rätten till personlig assistans.
Men Försäkringskassan tycks plötsligt göra en helt oväntad tolkning av lagändringarna. De pulvriserar nu de tre största löftena i reformen, på ett utstuderat och fullständigt tondövt sätt.
Föräldraavdraget skulle ersätta den godtyckliga bedömningen av normalt föräldraansvar, som dragits bort från beslutet om assistanstimmar. Det skulle bli ett närmast symboliskt avdrag, och öppna för alla barn med stora behov att få personlig assistans.
Men i Försäkringskassans tolkning ska föräldraavdraget göras efter att normalt föräldraansvar redan dragits bort. Alltså ett dubbelt avdrag. Konsekvensen blir förstås att det nu är ännu svårare för barn att få personlig assistans.
Försäkringskassan hävdar i intervjuer att det är för tidigt att se konsekvenserna. Men i flera beslut har de delat upp beslutet i två delar, ett högre timantal före årsskiftet och ett annat, lägre, efter. Samma barn, samma ansökan, samma behov. Med två olika regelverk. Beviset kan inte bli tydligare – i Försäkringskassans värld är reformen en försämring.
Vägledande och motiverande insatser skulle ändra på den praxis som inneburit att bara praktisk hjälp kunde räknas in i grundläggande behov och ge rätt till personlig assistans. Även vägledande och motiverande insatser ska nu ingå, fast de måste vara kvalificerade.
Riktigt vad ”kvalificerade” innebär är det ingen som vet. Men vem kunde ens föreställa sig att Försäkringskassan dessutom skulle tolka det som att stödet måste vara antingen praktiskt eller motiverande.
För de allra flesta är det ju både och. Det motiverande stödet behövs ofta för att påbörja, att inleda en måltid, att börja tvätta sig. Det praktiska stödet behövs för att faktiskt äta maten, eller bli ren i duschen också. Men i Försäkringskassans värld måste man välja.
Det förebyggande stödet skulle bli den tredje stora återställningsreformen. Här skulle äntligen det moment 22 rättas till, som tidigare innebar att om assistans fungerade så bra att de utmanande situationerna minskade, då drogs stödet in för att det inte behövdes längre.
Med fokus på att förebygga skulle detta lösas. Men det blev i stället ännu värre. Nu kräver Försäkringskassan att beteendet måste ”orsaka allvarliga skador som kräver att en person är i din omedelbara närhet och ingriper frekvent”. Hur kan ett sådant stöd kallas för förebyggande? Så kan ingen leva i längden, det är för att det inte ska bli så som assistansen behövs.
Reformen tycks ha inneburit en försvagad rätt. Så blev funktionshinderpolitiska löften, utredares höga ambitioner och en ambitiös lagstiftning malda till pulver i Försäkringskassans byråkrati.
Nu är det upp till domstolarna. Vågar vi hoppas på att de utgår från syftet med lagändringarna – en stärkt rätt till personlig assistans?
Cecilia Blanck, Riksföreningen Jag
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.