Jag köade i ett dygn för att få ett tillfälligt pass
Tilda Kämmlein, 22: Det här är förjävligt hanterat av ansvariga myndigheter
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-06-16
Runt om vid landets passexpeditioner ringlar sig köerna långa, med upprörda resenärer som vill hinna få provisoriska pass i tid till sina redan bokade utlandsresor.
De flesta har mindre än 48 timmar kvar till avresa, och kötiden ligger på omkring 24 timmar på de flesta ställen i dagsläget. Ekvationen går inte ihop, och många är de som med gråten i halsen tvingas kasta biljetterna i soptunnan.
Passexpeditionen i Landvetter, där jag själv satt och huttrade i drygt ett dygn häromveckan, är inget undantag. Vi anlände ungefär en timme innan öppning, helt övertygade om att kunna få den där ovärderliga, grisrosa id-handlingen senare under dagen, vilket var minst sagt naivt.
Vid parkeringen stod en förtroendeingivande karl med ett A4-papper i högsta hugg, och frågade om vi ville skriva upp oss på kölistan.
Han var ingen passpolis, utan en självutnämnd kövakt som försökte idka ordning i det som vid första anblick såg ut som ett enda stort kaos.
Reglerna var tydliga; för att behålla sin plats i kön var man tvungen att befinna sig på platsen hela tiden, med max en timmes permission för att uträtta sina behov och få i sig något att äta.
Kollektivt ansvarstagande var det som gällde, och alla höll ett vakande öga på varandra.
Det blev med andra ord ett helt dygn av tandhackande och böner till vädergudarna, om att åtminstone låta oss slippa regn.
Jag skulle dock ljuga om jag sa att vi inte hade trevligt, för visst hade vi det! Otippade bekantskaper stiftades och festivalkänslan var på topp. Vid niosnåret åkte boxvinet fram och lagom till midnatt var nästan alla glada i hågen.
Men trots den goda stämningen kan man inte låta bli att tycka att det är förjävligt hanterat av ansvariga myndigheter.
Samtliga i kön upprepade frågan minst ett tiotal gånger under natten, mellan skålarna och snapsvisorna; ”Hur kan detta ske i ett civiliserat land som Sverige?”
I kön fanns alltifrån förvirrade hippies med drömmar om Sydostasien och unga pakistanier som skulle hälsa på släkten, till familjefäder som bokat en all inclusive- resa till Cypern.
En del kom väl förberedda med termobyxor och tält, medan andra bittert fick inse att en försommarnatt sällan är så härligt ljummen som den låter.
En del av dem som satt där skulle inte ens ut och resa, utan var betalda runt 3 000 kronor för att köa åt de med kapital nog att slippa.
Man kan tycka, vilket jag gör, att till och med Folkhälsomyndighetens experter eller någon annan som är känd för sina ”begåvade” prognoser, hade kunnat förutspå en ökad efterfrågan på pass efter pandemin.
Och när dessutom den enda, jag betonar enda, passmaskinen havererade i Finland och väntetiderna på permanent pass ökade från fem arbetsdagar till fem veckor kan vem som helst lista ut att folk kommer vilja få tag på provisoriska pass i stället.
Trots det tillsatte man inte nödvändiga resurser.
Tack och lov har den gamla passmaskinen i Helsingfors skuttat igång igen, och snart blir förhoppningsvis allt som vanligt.
Jag hoppas att detta veckolånga passkaos har lett till någon form av självrannsakan hos staten, så att folk slipper sitta utanför ett polishus i spöregn, klia sig i huvudet och undra vart alla skattepengar går.
Tilda Kämmlein, 22 år och lokalreporter
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.