SD har fått debatten om migration dit de vill
Debattören: Här är tre påståenden som numera blivit ”sanningar”
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-05-17
DEBATT. Det finns två sätt att begränsa sitt synfält och förenkla komplicerade problem: Att inte se skogen för bara träd eller att inte se träden för bara skog.
Det offentliga samtalet om migration var under lång tid nästan besatt av det förra. De enskilda flyktingödena, människor som av fullt begripliga skäl valde att lämna sina hemländer för att söka uppehållstillstånd här och som fick avslag på grund av att de saknade de asylskäl som lagen medger, dominerade totalt i alla medier.
Mot enskilda mänskors strävan att ge sig själva och sina barn en bättre framtid ställdes ”Sveriges behov av reglerad invandring” vilket framstod som iskallt byråkratiskt i jämförelse med det mänskliga perspektivet.
Anställda på berörda myndigheter fick finna sig i att kallas mördare och fascister också av riksdagsmän som varit med om att stifta de lagar som myndigheterna var satta att tillämpa. Självklart förekom också, då som nu, felaktiga och diskutabla myndighetsbeslut men de skyddssökandes perspektiv överskuggade helt myndighetsperspektivet i det offentliga samtalet.
Allt detta har nu totalt förändrats. I den meningen har Sverigedemokraterna all anledning att känna sig som mätta katter. Vad som tidigare bara kunde uttalas anonymt på ett eller annat obskyrt nätforum, framförs nu av representanter för etablerade partier och ledarskribenter.
Ingen kvällstidning eller annan media upprörs längre över enskilda flyktingöden. Det är nu fullt möjligt att tala om asylpolitik som om det gällde ting inte människor. Några påståenden tycks ha fått fäste i opinionen.
”Integrationspolitiken är ett totalt misslyckande.”
Det är osant och dessutom en grov förolämpning mot de kommuner runt om i Sverige som har gjort ett ofta storartat arbete med att bereda plats för människor på flykt också när många kommit under kort tid.
Det är också en oförskämdhet mot alla de migranter som under lång tid berikat svenskt samhällsliv och kulturliv, startat nya företag och öppnat nya kontaktytor mot omvärlden. Liksom till exempel mot de många invandrare som respektfullt tar hand om gamla i äldrevården.
Sverige skiljer sig från många andra länder när det gäller syn på äldre människor. De som erbjuder sin plats på bussen till mig som 72-årig resenär är med få undantag invandrarungdomar.
De kanske skolkade från den lektion om ”svenska värderingar” där de skulle ha lärt sig att i Sverige reser vi oss inte för gamla i bussen, vi tittar ned i våra mobiltelefoner och struntar i dem. Eller vad tror du, Ebba Busch Thor? ”Svenska värderingar” beskrivs nu som alltigenom storartade till skillnad från de oupplysta och barbariska utlänningarnas.
Att mycket återstår att göra när det gäller integrationspolitiken kan väl alla vara överens om. Men det är stötande när politiker säger sig vilja förbättra integrationspolitiken samtidigt som de förespråkar sådant som alla vet kraftigt försvårar integration: Tillfälliga uppehållstillstånd och kraftigt begränsad anhöriginvandring.
”Sverige har nu fått en reglerad invandring till skillnad mot den naiva öppenhet som rådde under tidigare regeringar.”
Sverige har haft reglerad invandring under lång tid. Vi har också i perioder tagit emot många asylsökande. Under Bosnienkriget var det under en tid nära att man tvingades upprätta tältläger i Ystad.
Men i det längsta har Sverige försökt att leva upp till den centrala del av de mänskliga rättigheterna som asylrätten utgör. Sedan höll det inte längre.
Det avskyvärda kriget i Syrien har genererat så stora flyktingströmmar att de få länder som tagit sitt ansvar inte längre kan klara det. Det är djupt tragiskt och bör leda till en intensifierad debatt om hur asylrätten ska kunna värnas genom gemensamt europeiskt ansvar.
”SD har fått rätt. Numera tycker alla som SD.”
SD har alltid hävdat att vi har massinvandring till Sverige som utgör ett hot mot svenska värderingar. De har alltid hävdat att muslimer är terrorister och våldtäktsmän.
Detta trots att den värsta terroristen i Norden var en blond norsk gutt som kallade sig korsriddare och såg som sin uppgift att rädda oss från muslimerna. Det ursäktar på intet sätt IS-anknutna illdåd. Men hoten mot demokratin kan komma både inifrån och utifrån.
I en svensk kommun sitter en organiserad nazist i fullmäktige. Han kom in på ett SD-mandat. SD svär sig fria. En ren tillfällighet kanske? Det kunde lika gärna vara en liberal som efter att ha blivit invald bekänner färg som nazist? Är det någon som tror på det?
Över 150 personer har, efter ha blivit invalda på SD-mandat, hoppat av partiet och lever som vildar i politiska församlingar. Vad har de för värderingar? Det officiella SD är inte nazister. Men de tycker till exempel att den som hjälper en papperslös ska åtalas. Ett angivarsamhälle där en sjuksköterska som hjälper ett barn utan papper ställs inför rätta? Blir det bra så?
Tidigare migrationsminister Tobias Billström har visserligen tagit avstånd från förslaget. Men han var ju en del av de förra moderaterna, de som var naiva och ville öppna våra hjärtan. De nya vuxna moderaterna kanske gillar idén?
Asylpolitik är komplicerat och innefattar alltid svåra gränsdragningar. Den som tror att det går att åstadkomma en helt och hållet tydlig politik på detta område bedrar sig själv och andra.
Flyktingar och skyddsbehövande kommer att finnas så länge krig och förföljelse pågår i världen. Om vi inte är beredda att efter bästa förmåga bidra till respekt för mänskliga rättigheter och att värna asylrätten, så lever vi farligt.
Respekt för mänskliga rättigheter är ett gemensamt internationellt åtagande. I dag är det andra som behöver asylrätten. I morgon kan det vara vi. Kanske kommer våra barnbarn eller deras barn att undra varför vi inte förstod vad som hände när det offentliga samtalet avhumaniserades i mitten av 2000-talet. Kanske kommer de att notera 2017 som det år när den första politiska vilden som öppet kallade sig nazist tog sig in i en svensk politisk församling.
Cecilia Modig, politiskt sakkunnig i migrationsfrågor på 1990-talet hos migrationsminister Pierre Schori
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.