Aspergers löser inga mordgåtor

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-11-09

Henrik D Ragnevi: De pressetiska reglerna måste skrivas om

Drabbas kollektivt. ”Den misstänkte malmöskyttens diagnos har inget med hans handlingar att göra”, säger Henrik D. Ragnevi.

Det gick en kollektiv lättnad genom landet när uppgifter om att mannen som i media kallats för den nye lasermannen anhållits. Enligt polisen är han misstänkt för ett mord och sju mordförsök. Det hann inte gå mer än ett dygn innan bland annat kvällspressen började spekulera om den misstänkte mannen kunde ha en psykiatrisk diagnos. När det sedan visade sig att han hade Aspergers syndrom pekas den diagnosen ut i media som en av orsakerna till varför dessa hemska dåd skett.

I samma stund som de flesta kände lättnad drog jag en djup suck, nu skulle återigen människor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, dit bland annat Aspergers syndrom räknas, pekas ut som potentiella förövare.

I somras hade jag en debattartikel med i Aftonbladet som handlade om att media skulle sluta använda psykiatriska diagnoser som lättköpta förklaringsmodeller till varför olika våldsdåd hade begåtts, men sett till de senaste dagarnas hantering av ämnet verkar denna eftertanke fortfarande saknas på många redaktioner.

Om det saknar betydelse ska inte den berördes etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politiska tillhörighet, religiösa åskådning eller sexuella läggning framhävas, enligt de pressetiska reglerna som är framtagna av Pressens samarbetsnämnd. Till skillnad från exempelvis diskrimineringslagstiftningen nämner inte de pressetiska reglerna vare sig fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar överhuvudtaget och därför verkar det som om det är fritt fram att anspela på människors fördomar i spekulativa tidningsartiklar.

De pressetiska reglerna måste skrivas om och inkludera både fysiska och psykiska funktionsnedsättningar, för åtminstone jag har svårt att se på vilket sätt det är relevant att redan efter ett dygn och långt innan det är klart om den misstänkte är skyldig hänga ut dennes diagnos.

Det handlar inte bara om den berördes identitet utan också om att andra personer med Aspergers syndrom riskerar att kollektivt drabbas av omgivningens fördomar. För mig personligen och för många andra som har haft sin diagnos en längre period och är trygga i sig själva, behöver inte den här formen av skriverier vara ett stort problem. Men för dem som nyligen har fått sin diagnos kan enkla generaliseringar om att personer med Aspergers syndrom skulle vara mer benägna att begå våldsbrott vara fruktansvärt påfrestande och få personer som ofta redan mår psykiskt dåligt att må ännu sämre. I synnerhet när det redan finns mycket fördomar gentemot personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och många av dem som jag möter dagligen talar om den stigmatisering som de upplever från omgivningen. Där spelar media en betydande roll, när det gäller vad de ger för bilder av människor med psykiatriska diagnoser.

Det kan handla om problem med att få arbete, kontakten med studiekamrater eller kollegor samt svårigheter med vänskaps-, kärleks- eller familjerelationer. Det sista denna grupp behöver är att stämplas ännu hårdare av medierna, i synnerhet när det tillhör ovanligheterna att personer med Aspergers syndrom begår sådana här våldsdåd. Aspergers syndrom innebär för många att de har svårigheter med social interaktion, ofta har repetitiva beteenden och snäva intresseområden. Det finns inga kända kopplingar till att personer med Aspergers syndrom skulle vara exempelvis våldsammare än personer utan diagnosen.

Jag vet lika lite som någon annan varför personen som anhållits och som i media pekas ut som den nye lasermannen har begått dessa hemska gärningar eller vad han har haft för motiv bakom dessa.

I en av de många tidningsartiklar som publicerats läser jag att 38-åringen bland annat har ett stort intresse för cyklar, träslöjd och musik. Dessa intresseområden hade varit en lika rimlig förklaring till varför han skulle ha begått dessa gärningar som hans diagnos, men ingen skulle komma på den kopplingen.

Henrik D. Ragnevi

Följ ämnen i artikeln