Så slår man sönder en fullt fungerande skola
Debattören: Friskolor gynnar riskkapitalister – men förstör för elever och lärare
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-08-25
Snart är reservantagningen till gymnasiet klar och alla elever som kommit in på sina förstahandsval pustar ut. Liksom många rektorer, särskilt de som haft problem med att fylla tomma platser på sina skolor.
Jag arbetade på en sådan skola, en kommunal gymnasieskola strax utanför Göteborg, i 30 år, fram till förra året då jag gick i pension. Svårigheterna började efter att det fria skolvalet infördes 1992.
De första åren märktes ingenting, vi fick de elever vi brukade, ett blandat urval från olika bostadsområden och samhällsklasser. Skolan vann priser och blev svenska mästare i matematik 1996. Lärarna var mycket engagerade. De utvecklade och finslipade nya spännande pedagogiska metoder. Vi var i framkant.
Men runt millennieskiftet började saker hända. Allt fler friskolor etablerades, särskilt i centrala delar av Göteborg. Det hade en särskild lockelse för våra elever som ville in till centrum där det händer saker, med liv och rörelse, caféer och butiker.
Vi började tappa elever. Vad skulle vi göra? Jo, tala om för så många som möjligt att vår skola faktiskt är väldigt bra. Och hur gör man det på en fri marknad? Genom reklam förstås. Ju mer desto bättre.
En konsult hyrdes in. Vi hittade på slogans, bekostade en jingel i radion och köpte reklam på spårvagnar och bussar. Och självklart en monter på gymnasiemässan med representativ personal, färgglada broschyrer och tröjor med senaste slogan på.
Hjälpte all reklam? Nej. Kräftgången fortsatte, år efter år.
Andra kommunala gymnasier i förorten fick också svårigheter. Fässberg, Ale och Frölunda tvingades ge upp och lades ned. Men i god ordning. Man fasade ut eleverna under en två-års period.
Det brydde sig inte det privatägda John Bauer om. Eleverna lämnades vind för våg tillsammans med skulder på svindlande en miljard kronor, efter att ägarna plundrat företaget.
Även för oss ryckte nedläggningshotet närmare. Antagningspoängen sjönk och därmed började skolan anses dålig – trots att vi hade kvar samma lärare som när vi fick priser och utmärkelser. Detta berodde naturligtvis på den förändrade elevsammansättningen.
Skolan förmådde inte ge stöd till alla som var i behov av det, vilket i slutändan resulterade i bråk och stök. Vissa klasser drevs över "the tipping point". Normal undervisning blev nästintill omöjlig.
Mot alla odds finns ändå skolan kvar idag. Tack vare ett beundransvärt arbete, där många elever hjälpts upp på banan igen, har den fallande trenden bromsats. Ett litet hopp har tänts. Men hur det går fortsättningsvis ligger förstås i marknadens händer.
Min före detta skola är ett utmärkt exempel på hur de fria marknadskrafterna med utstuderad effektivitet slagit sönder en mycket väl fungerande verksamhet. Och vi är inte det enda exemplet.
Det viktigaste kriteriet vid val till gymnasiet idag, är att få gå i en klass där det är möjligt att bedriva helt normal undervisning i lugn studiemiljö. Det som tidigare var en självklarhet har idag blivit ett privilegium för de resursstarka.
Har du hamnat på en stökig skola? Inga problem – byt till en skola med högre antagningspoäng – ifall dina betyg räcker, vill säga. Om du på grund av studiesvårigheter har låga betyg lämnas du därhän. Då tillhör du nämligen den grupp som de duktiga ska räddas ifrån.
Systemet erbjuder alltså en individuell lösning på de problem systemet i sig själv skapat. Det är det som är hela idén och som gör att riskkapitalisterna kan skära guld med täljkniv.
Robert Frykner, före detta studie-och yrkesvägledare
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.