Låt familjer adoptera de utsatta barnen
Ulf Kristersson: Den treåriga flickans död visar att reglerna måste ändras snabbt
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-02-08
DEBATT. En treårig flicka är död, för att föräldrarnas önskemål gick före hennes trygghet. Vi pratar mycket om ”barns bästa” och barns rättigheter i Sverige, men vi lever inte upp till det.
För lite mer än en vecka sedan hittade polisen en död treårig flicka i en lägenhet i Norrköping. Strax därefter greps föräldrarna, misstänkta för att ha orsakat flickans död.
Av det som har beskrivits hade flickan abstinens när hon föddes, och båda föräldrarna var missbrukare och led av psykisk ohälsa. Hon omhändertogs av socialtjänsten redan på BB.
När föräldrarna efter ett par år krävde att få tillbaka vårdnaden om flickan bedömdes de inte vara kapabla att ta hand om ett litet barn. Socialnämnden tog juridisk strid för att flickan i stället skulle bo kvar hos sina fosterföräldrar. Men kammarrätten i Jönköping gjorde en annan bedömning och flickan flyttade, trots varningsklockorna, tillbaka till sin biologiska mamma.
Jag vet naturligtvis inte exakt vad som har legat bakom besluten att först placera flickan i familjehem och att därefter – mot socialnämndens rekommendation – ge tillbaka föräldrarna ansvaret.
Man ska ha respekt för att dessa ärenden ofta är mycket svåra att bedöma. När jag var socialborgarråd i Stockholm jobbade jag dagligen med de här frågorna, i flera år.
Men jag vet också att många barn far illa i det tysta. De flesta fall får omvärlden aldrig reda på, eftersom de är sekretessbelagda. Det är först när något går så fruktansvärt fel som det gjort nu, som samhället påminns om hur dåligt vi skyddar de allra mest utsatta barnen.
Det är ett stort misslyckande, och alla borde samlas kring slutsatsen att vi omedelbart måste ändra regelverket. Annars kommer detta att fortsätta hända.
Naturligtvis är det i många fall bra att försöka återförena fosterplacerade barn med sina biologiska föräldrar. Att ta barn från sina föräldrar är ett av de mest dramatiska beslut som staten kan fatta, och det måste undvikas om andra lösningar finns.
Har föräldrarna tagit sig ur ett missbruk eller fått vård och mår bättre finns det goda skäl att försöka – framför allt för att det ofta är det bästa för barnet.
Men ibland är det bästa för barnet att inte bo med sin biologiska familj. Att flytta tillbaka barn till djupt dysfunktionella familjer med gravt missbruk, svår psykisk ohälsa, fysiskt och psykiskt våld eller andra övergrepp kan få ödesdigra konsekvenser. Det är inte värt att låta chans gå före risk.
Till saken hör också att socialt utsatta barn är i extra stort behov av trygghet och stabilitet. Men eftersom socialtjänsten ska sträva efter en återförening med de biologiska föräldrarna, blir familjehemsplaceringarna tillfälliga.
Barnen flyttas runt mellan olika fosterfamiljer, tillbaka till föräldrarna och när det inte fungerar, till en ny fosterfamilj igen för att det inte går att komma tillbaka till den gamla.
För mig är det uppenbart att man i dag inte tar tillräcklig hänsyn till de konsekvenser som detta får för barnet.
Det här är frågor som engagerar mig och väldigt många andra, men det är märkligt tyst i politiken. Sverige måste tänka om. Först och främst borde fler barn få permanenta nya hem och riktiga familjer, genom nationella adoptioner.
I dag sker det relativt sällan och under de senaste åren har antalet adoptioner av barn i familjehem legat på mellan 20 och 40 per år.
Vi måste också visa större respekt för fosterfamiljernas svåra uppdrag, och säkra upp att barnen kommer till stabila familjer.
Moderaterna vill därför se över hur hemmen i vissa viktiga avseenden kan professionaliseras, särskilt vad gäller uppföljning och fortbildning. Men kärnan i uppdraget ska naturligtvis alltid vara densamma: barn som kommer till ett familje- eller jourhem ska få möjlighet att uppleva en trygg vardag. Utgångspunkten ska alltid vara hur olika förändringar kan stärka barnens intressen.
Vi pratar mycket om ”barns bästa” och barns rättigheter i Sverige, men vi lever inte upp till det. I praktiken går föräldrars rätt till sina barn före barns rätt till kapabla föräldrar.
Det kan bokstavligt talat vara livsfarligt. Jag skulle vilja samla kloka personer från höger till vänster för en social reform där vi kan komma tillrätta med de här problemen.
Ulf Kristersson, partiledare (M)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.
Gå med i vår opinionspanel du också
Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.