Det räcker inte att byta rikspolischef

Debattören: Gör om – och låt någon med poliserfarenhet ersätta Eliasson

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2018-01-31

Hade rikspolischefen tidigt dragit i handbromsen och varnat hade mycket kunnat sett annorlunda ut, men den politiska lojaliteten var starkare än uppdraget som myndighetschef, skriver Roger Haddad.

DEBATT. Regeringen meddelade till slut att rikspolischefen får lämna sitt uppdrag. Dan Eliasson utsågs av Socialdemokraterna 2015 för att genomföra riksdagens beslut att omorganisera Polismyndigheten. Uppdraget från regeringen har tydligt varit att effektivisera och spara pengar.

Så sent som riksdagsbeslutet i december 2016, inför 2017 års budget, ville regeringen endast öka Polisens resurser med 100 miljoner kronor extra för att avveckla den gamla organisationen. Av dessa var 25 miljoner öronmärkta till åtgärder mot cabotageverksamhet.

Hade Dan Eliasson haft en polisiär bakgrund så hade han förmodligen protesterat, men han var en socialdemokratisk byråkrat med ett tydligt mandat. Ytterst ansvarig för poliskrisen och polisavhoppen förblir därför Anders Ygeman och Morgan Johansson som lett och leder Socialdemokraternas polispolitik.

Rekryteringen av Dan Eliasson bidrog till att förvärra effekterna av regeringens politik. Fram till för bara något år sedan upprepade rikspolischefen återkommande sitt svar på Liberalernas frågor i justitieutskottet om behov av resurser och andra lagändringar för att vända Polisens verksamhet. Svaret blev alltid: vi kommer klara detta, vi behöver inte mer resurser. Eliasson medgav vid en utfrågning 2017 att han slirat på svaret.

Detta är ytterst allvarligt – i praktiken vilseledde rikspolischefen hela justitieutskottet i sina felaktiga bedömningar av polisverksamheten och inte minst ekonomin.

I efterhand har vi sett att regeringen tvingats till akuta tilläggsbudget 2017 för att främst täcka underskotten samt de kostnader som uppstått när Eliasson anställde hundratals nya utredare utan budget. Först när Eliasson insåg att han riskerade säga upp minst ett tusen medarbetare agerade han och regeringen.

Rikspolischefen har enligt Liberalerna inte verkställt riksdagens beslut med omorganisationen. Vi anser tvärtemot regeringen att den inte är genomförd.

Resurserna har blivit mindre på lokal nivå, vi har färre poliser och färre i yttre tjänst. Polisledningen har heller inte stoppat byråkratiseringen av Polisens resurser som tagits från verksamheten nära medborgarna och upp till den regionala och nationella nivån. Vi har heller inte det faktiska antalet lokala områdespoliser i yttre tjänst som är en viktig del i hela polisreformen.

Till detta förvärras polisens möjligheter att genomföra sitt uppdrag när regeringen i tre år dragit ned på resurserna. Sverige har nu tusen färre poliser sedan denna regering tillträdde.

Hade rikspolischefen tidigt dragit i handbromsen och varnat hade mycket kunnat sett annorlunda ut, men den politiska lojaliteten var starkare än uppdraget som myndighetschef.

Liberalerna kräver att regeringen agerar mot polisavhoppen. Inget görs heller för att locka tillbaka de hundratals poliser som slutat, det är här lösningen finns. Inte genom fler platser på polishögskolorna.

Ska vi vända utvecklingen krävs akuta åtgärder och en rejäl polislönereform. Men några sådana förslag finns inte i regeringens budget. Och endast ett byte av rikspolischef räcker inte, men vi anser att den nya chefen måste ha kompetens om verksamheten och ha polisiär bakgrund.

Ska brottsligheten bekämpas på allvar krävs det inte bara en ny chef utan en helt ny polispolitik som uppvärderar yrkets status, satsar på arbetsmiljön och ser till att poliser hinner vara poliser och inte administratörer.


Roger Haddad, rättspolitisk talesperson (L)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.