Det billigaste är om de gamla mår bra
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-03-31
–?Det är tur att man inte är bortskämd, säger 93-åriga Anna Frank som bor på servicehuset Soltorpet i Hammerdal.
Hon talar om storköksmaten som kommer i färdiga portioner från Sala en gång i veckan. Det är 50 mil dit. Det smakar inte så gott, tycker Anna Frank.
Tidigare fick hon mat från grannhuset Åshamra. Dit är det bara 50 meter och det är ett särskilt boende för äldre där personalen lagar maten varje dag. Där får de boende köttkorv och senapssås, hemlagad kräm med mjölk och massor med annat gott. Där finns gamla som inte är beroende av hemtjänsten.
Jag kommer osökt att tänka på Emil i Lönneberga. De gamla på servicehuset Soltorpet är som hjonen på fattighuset. De får fabrikslagad mat uppskickad en gång i veckan i små portionsförpackningar. Det har kommandoran bestämt, för det blir billigast så. Har de tur får de gå över gatan åtminstone till jul och äta ett riktigt hemlagat julbord.
Kanske kommuntjänstemännen är med och gottar sig åt läckerheterna. Kommuntjänstemännen vill ju inget ont, men de har ju regler. Upphandlingen visade att Sala var billigast och då går man över ön efter vatten.
Det där med billig vill jag ändå ifrågasätta. Jag tror nämligen att det billigaste för kommunen och samhället är om de gamla vi ska vårda mår bra. Att de får god och nyttig mat och känner sig uppskattade på ålderns höst.